ÅRGÅNG 4 NUMMER 5 — 15 SEPTEMBER 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven


Lyrik
Själens revolution
Av Klas Lundström

f r o n t r e s a n

en liten dammtuss
dansade över det stora havets vågor
dom kunde inte ta henne
det var hennes färd
och hon skulle hem


*

en omfamning i en dröm
kvävde mig liggandes
det regnade
fallande tårar
när täcket drogs av mig

förkylningen rycktes av
under rinnandet av en kall dusch
till flagnande minnesbilder
sen glömde jag alltsammans
å kte till ängen
och lyftande underverk


STEN I MITT HJÄRTA

en sten i mitt hjärta
föll tung
ner alla känslors våningar
upplevde svår sjögång
tiden jag dansade med havet
lade huvudet rakt
räknade nerslagen satt beredd
dom ljuvliga stråkarna i slutet
vaggade mig till sömns
på platser där jag var rädd
var osynligt ogreppbar
den lilla stunden


*

jag låg vaken
ö vertygad
somnade jag
skulle jag aldrig vakna
mitt hyrda täcke talade ömt
uttryckligt och långsamt
när skulle dom hämta mig
när var det sagt
det droppade någonstans
askkoppen gav ifrån sig dofter
någon satt i fåtöljen och rökte
log emot mig
en jag hört talas om
hår lika svart som korpens vingar
uppklädd fin bara för mig
fåtöljen knaprade
när hon böjde sig fram
ord rakt ut i natten
uppklädd fin bara för mig


8AN

det var små berättelser
inristade i hissväggarna
mannen på väg till åttan
fastnade för det nyförälskade parets
kärleksstund
hans eget födelsedatum


WELSH

äntligen fick han känslan
såg sig om
hur såg världen ut
den cyniska blicken välvde
spretade ut känslor
illavarslande signaler
den tomma blicken sögs fast
som den alltid gör
vid återkomster
var är din gnista nu?


GUADALCANAL

när jag befann mig i taxin
på väg ut ur stan
lät jag huden frysa
i den luftkonditionerade hettan
meter för meter
försvann dammet
människors röda tänder
deras drömmar rann av mig
ett leende sprang inom mig
jag hade valt framsätet
men såg aldrig föraren
kanske visste han
å tminstone hade det på känn
lät blicken glida
för att studera min utmattade
förlösande andning
min knutna näve om sidan
kanske märktes allting av


VYKORT FRÅN WELLINGTON

jag vill leva barfota
soligt roligt helt otroligt
pilotbrillor stora som hus
smeker ut zinkpastan över näsan
rider vågen likt älskarinnan
insmord fastklämd
med tålamod utan panik
räddar jag min bortkastade ungdom

övergivna snäckskal
ä lskar musslornas sista andetag
såg blodet
drogs tillbaka in i ålderdomen bortskämd
ä ndlösa stränder
att vada mig igenom


*

vi stod alltid på randen
beredda att fullgöra det
men varje gång tvekade du
en annan gång tvekade jag

jag ville lära mig instrument
tillägna dig det
men varje gång tvekade jag
en gång tvekade du

klipska ansåg vi oss vara
beredda att ställa upp
men varje gång tvekade vi
en annan gång du eller jag


*

det finns en halvvärld nånstans
jag står på dess tak
stirrar förödelsen avgrunden sthlm
undergången i ansiktet
bredvid ligger ungdomen och andas häftigt
döende snart död
var finns den där halvvärlden nånstans


*

ett försvinnande liv
bland dropparna i mitt glas
imman av drömmar och mål
försöker berätta för mig
den ville bara vänta en dag till
hade en obesvarad kärlek
att gråta över


*

plötsligt släppte hon allt
gav med sig
och insåg att det var hon
bordet och vinden kvar
långsamt rätade hon ut ryggen
kände hur lungorna tog språng
vad det än var
som hade lämnats efter
tillhörde tanken
alla ändlösa nätter med ljuden
från den sprakande radion
var förbi

hon andades i natten
osynliga famnar
tog henne till sig
förde med ett otroligt lugn
saknaden svämmade över
hon var långt hemifrån
med en näve full av sand
tätt intill henne
och det magra skalet


HOTELL UTANFÖR

1
vi mantlade oss fram
till en verklighet av skam
sen bröts strömmen
och vi föll

2
tvingade att leva
med en känsla

3
lustigt
som vi uttryckte det
förlöpande texter
i havet intill
dom var inte bjudna
ingen vill ha dom
långa led tågade
krympta av tristess

4
vi hade inte valt
det
ingen hade frågat
oss
ingen hade valt
det

5
lamentationer...

6
frigjorda skal
ligger kvar
vid strandkanten
sköljs över
tills tidvattnet tröttnar slutar aldrig

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat