ÅRGÅNG 4 NUMMER 5 — 15 SEPTEMBER 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven



Från fattig arbetarstadsdel till trendigt affärsstråk
Ett historiskt reportage om Haga i Göteborg
Av Kerstin Gustafson

Många minns nog den populära teveserien om Albert och Herbert som spelades av Thomas von Brömsen och Sten-Åke Cederhök; fadern och sonen som bor tillsammans i en sliten lägenhet i Haga i Göteborg. Serien utspelade sig på en tid då området var långt ifrån dagens restaurerade bostadsidyll.

Haga är Göteborgs äldsta förstad och Sveriges till ytan minsta församling. Under de drygt 350 år som stadsdelen har existerat har den genomgått stora förändringar, från att ha varit en glesbyggd trähusstad till brutal trångboddhet vid förra sekelskiftet, från bebyggelse av innergårdar till rivnings- och saneringsprogram.

I dag är Haga en populär stadsdel med ett sextiotal bevarade bostadshus och en livlig huvudgata kantad med butiker, gallerier och kaféer.

Haga blir till
Göteborg grundades år 1621 och var en befäst handelsstad. Efter drygt 20 år fanns det ingen mark kvar inom stadsmurarna och år 1647 gav drottning Kristina tillåtelse att bygga en förstad. 1648 började Haga att byggas, och var beläget mellan Göteborgs stadsmur och försvarsvärnet Rysås Skans på Rysåsen. Rysås Skans ersattes år 1687 med ett försvarsverk med namnet Skansen Kronan och Rysåsen fick sedermera namnet Skansberget. Skansen Kronan var tillsammans med Skansen Lejonet, norr om stadens centrum, Göteborgs två yttre försvarsverk.

Skansen Kronan på Skansberget. foto: kerstin gustafson

När drottning Kristina gav sin tillåtelse att bygga Haga var det på ett villkor. Om ett krigshot riktades mot staden skulle bostäderna omedelbart rivas. Det var orsaken till att man byggde små, enkla trähus. Det skulle vara lätt att riva dem ifall ett krig utbröt. I samband med att Skansen Kronan byggdes anlades en militär kommunikationsled genom Haga som kallades Kaponjären. När den anlades revs 34 hus trots protester från invånarna. Kaponjären var omgiven av vallgravar och det gjorde att Haga delades i en västlig och en östlig del.
Eftersom husen var provisoriska och byggda i trä finns inga av dem bevarade i dag men stadsplanen från år 1660 och Skansen Kronan finns kvar.

På 1600-talet var ungefär 200 personer skrivna i Haga. De flesta arbetade med något som hade anknytning till havet. De var ”sjöfolk”. I de skriftliga källor som finns från den här tiden framkommer det dels att det var svårt att räkna Hagas invånare eftersom de flyttade hela tiden, dels att befolkningen ansågs vara ”tuktlös”, vilket förmodligen berodde på att invånarna inte hade särskilt ordnade liv.

En grönskande idyll och en växande befolkning
Under 1700-talet minskade risken för krig och bostäderna blev därmed mer permanenta. Man byggde dock fortfarande glest och i trä. Haga beskrivs under den här tiden som en grönskande idyll eftersom det fanns många trädgårdar.

I början av 1800-talet revs delar av Göteborgs befästningar. I Haga revs Kaponjären och vallgravarna fylldes igen. Med mer utrymme kunde Haga byggas ut i den nordöstra delen. Befolkningen ökade markant från att under 1700-talet ha varit runt 1 000 personer till att nu uppgå till 3 000. I samband med att stadens järnvåg flyttade till nuvarande Järntorget bosatte sig många järnbärare i Haga. De flesta invånarna var numera arbetare och hantverkare och en stor del av befolkningen var fattig.
Under 1800-talet byggdes en skola, ett fattighus, en sjukstuga och en kasern för husarerna för att hålla ordning i området. Det finns en del byggnader bevarade från början av 1800-talet som till exempel skolan och husarkasernen.

En livlig stadsdel växer fram
I mitten av 1800-talet når industrialismen Sverige och Göteborg får mer karaktär av industristad med ett ökat antal arbetare i staden. De nyinflyttade arbetarna bosatte sig ofta i Haga som nu blir en arbetarstadsdel. Antalet invånare ökar från 3 000 till 10 000 med trångboddhet och bostadsbrist som följd. Haga byggs om som en anpassning till den ökande befolkningen och får ett mer stadslikt utseende. De låga trähusen ersattes med två- och trevåningshus. Man byggde även inne på gårdarna. Den kända köpmannafamiljen Dickson lät uppföra speciella kvarter med arbetarbostäder men trots ett flertal förbättringar kvarstod problemen med bostadsbrist och trångboddhet. Haga var emellertid en livlig stadsdel. Det byggdes fler skolor, ett barnsjukhus, ett folkbibliotek, det Renströmska badhuset och år 1859 blev Hagakyrkan färdig i nygotisk stil. Dessutom fanns det mängder av butiker och verkstäder i bottenvåningarna i husen. Arbetarrörelsen, folkrörelser och frikyrkor etablerades också i området.

Brutal trångboddhet vid sekelskiftet 1900
Vid sekelskiftet nådde trångboddheten sin kulmen med 14 000 personer. Det var ett mycket stort problem. Vid den här tiden började man bygga en ny typ av hus som kallades landshövdingehus, en hustyp som fortfarande är karakteristisk för en del av arkitekturen i Göteborg. Landshövdingehuset består av en bottenvåning i sten med två våningar i trä. Huset fick sitt namn efter att landshövdingen hade gett sitt godkännande till att bygga dem.

Fram till år 1920 bestod det höga invånarantalet och i området var det alltid liv och rörelse. De två torgen Järntorget och Skanstorget hade marknader och var naturliga mötesplatser. Några av gatorna, som till exempel Haga nygata och Husargatan, var kantade med affärer och verkstäder.

År 1920 blev en vändpunkt i Hagas utveckling. Dels börjar befolkningen minska kontinuerligt, dels kommer nya trender inom arkitekturen med luftighet och ljus. Dessutom kom krav på bättre hygieniska förhållanden och en mer modern standard beträffande boendet. När befolkningen minskade togs flera sociala institutioner bort som till exempel skolorna, biblioteken och badhuset. På 1930-talet startade det som skulle bli en lång och ofta hätsk diskussion om Hagas framtid. Då oenigheterna var stora stod utvecklingen, när det gäller byggnaderna, helt stilla. I slutet av 1950-talet hade invånarantalet sjunkit till 6 000 personer.

Rivning och bevarande
Under 22 år, mellan 1962 och 1984, pågick en livlig debatt om huruvida husen i Haga skulle rivas eller bevaras. 1962 startade ett saneringsprogram som gällde alla gamla arbetarstadsdelar i Göteborg. Många hus revs både i Haga och andra områden som till exempel Landala och Annedal. Samtidigt som rivningarna pågick var det många som protesterade och år 1970 bildades den så kallade Haga-gruppen som kämpade för Hagas bevarande. Göteborgs museinämnd och riksantikvarieämbetet förklarade Haga som en kulturhistorisk plats av stort värde. Detta gjorde att rivningstakten minskade och 1984 antog kommunfullmäktige ett program som innebar att drygt 60 hus skulle bevaras och byggas om. Under 1980- och 1990-talen pågick restaurationer och ombyggnader som dock har bevarat mycket av de ursprungliga exteriörerna, trapphusen och lägenheternas inredning. Idén var att modernisera hela området men samtidigt bevara det som var speciellt med Haga. Det stora renoveringsarbetet avslutades i samband med att det gamla Renströmska badhuset återinvigdes 1997, nu som det exklusiva Hagabadet.

Haga nygata i våra dagar. foto: kerstin gustafson

Haga i dag
I dag kan Haga jämföras med vissa kvarter på Södermalm i Stockholm. Det är småstadskänsla samtidigt som butiker och gallerier trängs utmed huvudgatan. En stor skillnad mot hur området såg ut i slutet av 1800-talet är att det i dag i huvudsak är på Haga nygata som all aktivitet pågår medan de flesta parallell- och tvärgator är tomma och till och med ödsliga. Husargatan, till exempel, som var ett livligt stråk runt 1840 ger i dag ett mycket stillsamt intryck. På Haga nygata finns däremot ett stort utbud av speciella designbutiker, antikvitetsaffärer, hemslöjd, konsthantverk, små delikatessaffärer med orientaliska kryddor och tesorter samt heminredningsbutiker. Det finns också ett flertal trevliga restauranger och kaféer där det kanske mest kända är Kafé Husaren där ”haga-bullen” säljs som är stor som en vetekrans. Har man tur kan man vid ett besök i Haga få höra sången från en manskör i Gosskörens hus eka mellan fasaderna. Med sitt stora utbud och säregna historia har Haga något för alla.

Källor: HAGA, Göteborgs första förstad och arbetarestadsdel, Gudrun Lönnroth, Göteborgs Museer, 1990;
Haga, Stadsbyggnadshistoria och arkitektur under 350 år, Magnus Schön, Göteborgs stadsbyggnadskontor och Gudrun Lönnroth, Göteborgs stadsmuseum, Göteborgs stadsbyggnadskontor, 1999;
Hundra år i Haga, En församlings krönika i en 1600-talsstadsdel, Sven Schånberg, Tre böcker i Göteborg AB, 1983.

Originalen till de äldre fotografierna i artikeln tillhör Göteborgs historiska museum. Tillstånd till kopiering har lämnats till artikelförfattaren.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat