Anna Ahlgren och hennes stridande klasskamrater. Anna är den tredje sittande tjejen från höger.	Foto: lydia duprat

Roligt och tufft under
TFU-vecka
Av Anna Ahlgren

Alla borde någon gång prova på att göra lumpen, om än bara för några dagar. I början av juli var jag på Södra skånska regementet på Revingehed i Skåne och genomgick en så kallad Totalförsvarsutbildning, eller TFU, på Lottaskolan där. Det var det roligaste jag gjort på länge! Helt klart över mina förväntningar.

Jag var en av de första som kom dit, eftersom jag skulle ta mig dit på egen hand och inte bli hämtad på Lund C. Det kändes lite konstigt att gå omkring i vanliga kläder bland allt grönklätt folk. Efter inskrivning bar det av till truppserviceförrådet för att hämta all utrustning. Där stod man och provade sina kläder, kängor och all annan materiel, så att den passade. En liten tjej som jag fick ha de allra minsta storlekarna för att de skulle passa, fast värmetröjans ärmar var ändå för långa… När all materiel var förd till logementet stod jag framför ännu ett problem, att få in allting i det lilla skåp som skulle vara mitt under de tio kommande dagarna. Under mycket tryckande och pulande skulle uniformen på, sängen bäddas och stridsbältet sättas ihop. Det började nu kännas som på riktigt.

Andra dagen började man känna sig lite varm i kläderna och det riktiga lumparlivet började. Vakna klockan sex på morgonen, vilket jag definitivt inte var van vid med tanke på att jag gått upp kring tiosnåret halva sommaren. Fysisk aktivitet, mycket information och alltför lite sömn. Allt eftersom tiden gick fick vi lära oss mer och mer, för att någon gång i framtiden bli stridande kombattanter (eller ”kombatt-tanter” som vi skämtande brukade säga). Egentligen skulle man behöva några dagar till att smälta och repetera alla kunskaper vi fått.

Under sex timmars sjukvårdsutbildning fick vi bland annat lära oss första hjälpen, att behandla brännskador, att montera ihop fältbår och sedan bära den tyngsta av oss på båren (oj så tungt det är på riktigt!). Men på kvällen kunde man alltid skratta åt misstagen man gjort och incidenterna man råkat ut för under dagen. Det var samma sak när vi skulle bygga förläggning. En grupp som nästan var färdig med sitt tält hade tydligen inte spänt åt ringen runt skorstenen som håller upp hela tältet tillräckligt, så det föll ihop och vi andra kunde inte hålla oss för skratt…

Att skjuta var något av det roligaste vi fick göra. Första gången lyckades man inte särskilt bra (jag prickade inte ens ringen…), men allt eftersom jag tränade gick det allt bättre. Kamouflering var också ett roligt moment. Att pryda sin hjälm med växtlighet var kul om man nu råkar vara lite händig med växter. Som grädde på moset skulle inte bara all utrustning vara grön, utan våra ansikten och händer med. Sen skulle man åla sig fram bland småkryp och gräs med den mycket konstnärliga hjälmen och ansiktsmålningen plus all utrustning inklusive vapen. Det var inte det lättaste, eftersom hjälmen hela tiden halkade ner i ansiktet.

Vårt fältdygn var även det mycket lärorikt. Det fanns de elever som gick gruppbefälsutbildning som skulle träna på oss. Det var uppenbarligen svårare än vad de trott, det är ju inte alla som är skapta att vara gruppbefäl… Vi skulle egentligen också hinna gräva värn, men eftersom tiden var knapp slapp vi det och fick i stället en kort men intressant genomgång av hur det ska gå till när man sitter vaktpost. Ett skådespel med både fiender till fots, i bil och flyende samt svampplockare förklarade hur man skulle bete sig.

Efter att ha rest tält, byggt tvättställ, diskställ och grävt ”kissehål” (den som gräver hål åt andra trillar oftast själv däri…) var det sent på kvällen dags för mörkerförevisning. Den tyckte jag mycket om. Det instruerades hur en larmmina skulle sättas upp och jag på mitt pedagogiska sätt visade praktiskt hur den skulle sättas upp i trädet (alla i vår grupp fick sig ett gott skratt). Allra sist på kvällen hade våra lärare förevisning om hur lysammunition fungerar och att man verkligen måste vara tyst och att man inte ska röka när man krigar, annars kan man mycket lätt bli upptäckt. Nu kan man titta på krigsfilmer och veta vad som är realistiskt eller inte.

Jag kan tänka mig att det kan vara svårt för somliga att förstå varför man frivilligt utsätter sig för sådana övningar på sin semester, men jag kan verkligen säga att jag inte ångrar det ett dugg!


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.