ÅRGÅNG 4 NUMMER 5 — 15 SEPTEMBER 2003 | ||||||
CAFÉ
CRÈME I VÅR P R O S A |
Trovärdigt porträtt
av 1800-talets Stockholm
Lena Kallenbergs Rackarns dotter ingår vid sidan om Drängen i Klingre av Bo R Holmgren och När ryssarna kom av Börje Isakson i Rabén & Sjögrens historiska dagboksserie. Dessa är de första titlarna i serien som enligt förlaget kommer att fyllas på med nya böcker varje år. Rackarns dotter – Siri Lassesdotters dagbok 1844 är en gripande och insiktsfull skildring av ett fattigt och smutsigt Stockholm präglat av djupa orättvisor, ett kastsamhälle där de som står lägst på samhällsstegen bespottas och i stort sett är rättslösa. Siri är dottern till rackarn, bödelns dräng, och tillhör därmed samhällets allra lägsta bottenskikt. Hon föraktas till och med av sina fattiga klasskamrater i folkskolan och får utstå smälek från den självgoda och bigotta prästfru hon har till lärare. Siri bor tillsammans med sin försupne och våldsamme far i Skymundan, i stallet vid bödelstugan. Hon lever i yttersta armod, klär sig i smutsiga trasor och plågas av ständig hunger. Men Siris livsglädje och jävlar anamma är det inget fel på. Hon är fast besluten att slå sig fram i livet och en dag kunna lämna Skymundan. Hon tar skolarbetet på största allvar och är mån om att bli duktig i räkenskap då hon drömmer om att bli kaffemånglerska. Hon överväger också att ansluta sig till ett ambulerande cirkussällskap; hon är nämligen god vän med en ekorre som hon lärt konster. Det är inte särskilt trovärdigt att en jänta på tolv år som nyss lärt sig läsa och skriva i folkskolan skulle bemästra ett så rikt och nyanserat språk som det är frågan om i Rackarns dotter. Å andra sidan får vi vara glada att Lena Kallenberg valt att göra avkall på trovärdigheten i den delen till förmån för det rika innehållet i romanen. Siris skarpsinniga iakttagelser av tidens seder och moral eller bristen därpå, hennes blick för hyckleri och orättvisor och hennes noggranna beskrivningar av hur Stockholm såg ut under mitten av 1800-talet gör Rackarns dotter till en mycket givande läsupplevelse, inte minst för vuxna och särskilt för dem som intresserar sig för forna tiders Stockholm. Det jag saknar är kartor och annat referensmaterial
som skulle underlätta
det för läsaren att orientera sig i texten. Merparten av handlingen
utspelar sig på Södermalm eller strax utanför stadsdelen,
och många kända eller mindre kända platser och andra geografiska
lägen namnges: den dåtida galgbacken och likaså Fyllebacken
och slaktargården, stadsvakten vid Tjärhovsgatan, Skanstull, folkskolan
vid Katarinakyrkan, Götgatan, Fatburssjön, Tanto och Grims hage.
Att pricka för var de dåtida ställena låg skulle ha
givit läsupplevelsen en extra dimension och stillat den nyfikenhet som
skildringen väcker hos läsaren. |
|||||
Copyright
© 2003, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||||
|