STHLM

jag studerade
vad som blev min fars död
kvinnan
som elegant och säkert
rörde tinget med sin hand
med ett erotiskt sug
lät hon sekunder försvinna av sitt liv

balansgången mellan rännan och baren
kändes lång och utdragen
bortom röken och askfaten urskiljer sig
gestalter
som försöker skratta
figurer rör sig likt vindar
natten tränger sig på
för oro och tvivel med sig

en ensam säng
medan regnet smattrar på
röster efter hjälp hörs genom staden
väcker och driver mig tillbaka
till salongen
ståendes på bord
med mina unkna skämt och orkeslösa skålar
kvar efterlämnade sedan dörrarna låstes
ä r bara blöta byxor och torra strupar
väggen örat vilar sig emot är tamt
genomträngligt
erotiken är inte rytmiskt
den droppande kranen

ensam röst dröjer kvar till ljuset
ingen möter klagosångerna
alla låter honom vara
hungern ställer sig inom mig
har glömt hur man gör
har glömt det mesta
ett armbandsur på nattduksbordet
hotellrummet i en främmande stad
fick mig att minnas kvällen
ingen var intresserad av att tala med mig

STJÄRNFALL

i himlen
möttes vi
eller
i ordet
som uppfunnits
kring gestalter av rus

skänkta
av askan
beväpnade av glömskan
till massan av sus

en stund fick vi stirra
utvalda med en stund
av hopp
av den talande tystnadens
klang
vi svepte in oss
i filtar av förfallelse

glömda
glömda
förtrollade för stunden
och det gångna livet
när vi var två
svarthåriga indianer

G-ZONEN

gick inte att se långt
kom alltid tillbaka
satt alltid i samma hörn
och såg alltid mot taket
andades den instängda
ej existerande luften
kylan kom tillbaka till honom
lagom efter första chocken
han aldrig vande sig vid
det blev hans vän
nånstans var han kung
motståndarna fälldes
och han kröntes på nytt

på tunnelbanan
kom mörkret tillbaka
han kände kylan
från dom ljusa springorna
kvar fanns inga kungar
tronen var dräpt
för länge sen

Ö VERGIVEN

jag omfamnade dig
kände bara det kyliga avståndet
som växt emellan oss

vill aldrig mer tro att avstånd
kan föra personer närmare varandra

övergiven
väntade på att du skulle komma
jag visste det var för sent

jag hade chansen
kom nära
men du ville inte längre
ta mig till dig

*

svanen sjunger innan den dör
berättade du för mig under porlande regn
på en plats som inte kunde vara mer främmande
länge satt jag och tänkte på den sjungande svanen
sen tänkte jag på andra saker
vi sagt till varandra
nätterna under regn
hur försiktig och noggrann jag var
undvek alltid det blöta
stirrandes ut i mörkret
allt vi såg var regnet
neonskenet från restaurangen
du log och sjöng i mitt öra

*

köpcentrets rulltrappor
ropade ut sin ångest
ö ver din plötsliga frånvaro
när ditt sökande
inte längre krävde deras bistånd

det fanns ingen substitut
ingen som du likt vinden
undvek alla fällor
alla gula streck
dom många våningarnas krypin

efter stängning
dröjer en svag skugga kvar
kvarlämnad att söka
efter kunden som köpte själar
och i förtid lät dom åldras

BEKRÄFTELSE

med smutsiga fingrar
letandes efter variga köttsår
vandrar bekräftelsen
sin nattliga runda
till bord via barer
ur askfatens mynningar
till ansikten med utputande kupor
den säregna söta känslan
undgår inte någon
inte ikväll
aldrig nånsin

*

en känslig punkt
fick påhälsning
du uppskattade inte
mina försök
inte ens när
jag försökte

inte då
aldrig sen dög jag
i dina ögon

det var natt i stan
jag vandrade
planlöst omkring
skapade mig en karta
en slags väg
att följa
men jag saknade nåt
något viktigt

*

en dag möter jag dig igen
då ger jag resterna till dig
i mitt sista desperata försök
att nå dig men kväljningarna
i ditt ansikte vid åsynen kommer
bara påminna mig om alla år
all tid jag kastat bort på ältande

*

kroppen högg tag
gjorde uppror
gjorde allting klart för mig
jag ville leva
något fanns att hämta
visste jag skulle ångra mig
ville veta
se med egen blick
hur förfallen och eländig avgrunden var
med ett sus
blev färgerna skarpa
nässlangarna kännbara
beslutet ärrades fast i handlederna
ö ver bröstkorgen
ö verallt märktes det av

PP20467

kvinnan som tjänade dåligt
längtade hem
började gråta
i handen höll hon sitt liv
vad som var kvar av det
varslad
inget fanns kvar
att klänga sig fast vid

*

ett delta genom avgrunden
kröner slutet av vår färd
god väg har vi kommit
likt en förbundet ögas nål
ett delta genom avgrunden
allt vi har kvar