Slätstruket snarare än skoningslös
Av Björn Gustavsson

Den 39-årige tyske författaren Georg M Oswald har med sin fjärde bok, Alles was zählt, rönt stor framgång. Romanen, som översatts till en rad språk, har nyligen utkommit även på svenska (huvudsakligen väl översatt av Katrin Ahlström Koch).

En tysk kritiker har utkorat Oswalds roman till ”en milstolpe i den tyska samtidslitteraturen” — och den svenske förlagsredaktören hyllar boken för att den så skoningslöst och sarkastiskt skildrar yuppielivets ”sköna nya värld”.

Tyvärr är det svårt att instämma i lovorden. Oswalds prosa är påfallande konventionell och schablonmässig, med löst beskrivna, för att inte säga stereotypa miljöer och gestalter. Innehållsmässigt ter den sig slätstruken snarare än ”skoningslös”. Berättarjaget och hans hustru — här skildrade med yuppielivets alla attribut — framstår som karikatyrer snarare än individer.

Berättarjaget, en man i 30-årsåldern, ansvarar för indrivning av bankskulder. Ett typiskt manschettarbete: verkligheten bakom denna juridiska pappersexercis förblir på behagligt avstånd. Huvudpersonen kan lugnt äta sina goda middagar och konversera sin vackra fru. Vardagslivet ter sig som en beständig sköna-söndag-tillvaro.

Så blir han uppsagd — och samtidigt även hustrun. Den trivsamma lyxseglatsen tar sin ände och huvudpersonen börjar i stället umgås med personer i den undre världen - där han blir juridisk rådgivare till brottslingar och inleder ett nytt, äventyrligt liv.

Oswalds roman har strukturerats i två akter. ”Inne” beskriver en löneslavs anpassning till systemet, ”Ute” tillvaron utanför detta system. Skillnaden mellan välanpassad banktjänsteman och gangster framstår här som hårfin. Redan som bankman tvivlar huvudpersonen på firmans metoder — bland annat inser han att icke indrivna fordringar avskrivs och förvandlas till skattelindrande förluster.

Tematiskt är romanen intressant, men tyvärr har den unge tysken inte tagit vara på möjligheterna utan rör sig genomgående på ett ytligt underhållningsplan.