För
att förtydliga företagets vision gäller det att kommunicera
uppsatta mål. Med hjälp av BSC, ”det balanserade scorekortet”,
får Du ett kraftfullt instrument för att effektivt mäta
och styra företagets färd in i framtiden. BSC:s lättöverskådliga
instrumentpanel balanserar externa och interna variabler och samordnar
övergripande strategier -
Hon upphörde skriva. Andreas, vicedirektören, tittade in i dörröppningen
och meddelade att han behövde en annonstext inför tillsättandet
av den nye IT- ansvarige.
- Du fixar det här på - ska vi säga ett par timmar?
- Självklart. Hon dröjde med blicken vid den unge mannen, som
med sitt röda, snaggade hår såg ut som en skalad morot.
Andreas sjönk ned i besöksfåtöljen, pustade och snörde
av sig träningsskorna. Förmodligen hade han varit ute och spelat
tennis nu igen.
Pia Grönvall föreslog att de skulle dricka något uppiggande.
Hon bad honom vänta och gick över till personalrummet och valde
något gott ur den välsorterade kyldisken med hälsodrycker.
Under det att de stilla drack varsin ginseng, som innehöll även
alger från Ishavet, berättade han att ett högtryck höll
på att växa in över landet.
Hon sade, att det var ju trevligt.
Vicedirektören lutade sig en aning tillbaka.
- Alltså, sade han.
Av den myndiga tonen att döma framgick att det nu var dags för
viktiga saker.
- Alltså, upprepade han.
Pia Grönvall lyfte en klase vindruvor.
- Som du vet, fortsatte han, men tystnade åter, halade fram en påse
smågodis och började snaska.
Pia Grönvall vinkade till en ung vaktmästare, som leende gick
förbi i korridoren.
Som final blåste den snaskande vicedirektören luft i den tomma
papperspåsen, stängde till öppningen och drämde till
med höger handflata.
Poff! lät det.
Efter att ha lekt färdigt fortsatte han. Rösten lät så
allvarlig att hon tyckte att orden drog förbi som ett begravningsfölje.
”Dokumenterad förmåga att arbeta operativt” - ”målfokuserad”
- ”ligga i framkant med IT- applikationer” - ”jobba
mot fastlagd budget”…
Hon försökte sätta upp en intresserad min. Han lät
förfärligt enformig - som den värsta sortens dammsugarförsäljare,
tänkte hon. Medan han malde på mindes hon ett grandiost hotell
i bergen norr om Amalfi. Hon funderade på om hon kanske skulle ringa
och boka en höstvecka redan nu.
Andreas tystnade. Misslynt undrade han varför hon inte antecknade.
- Det gör jag… Här inne... Hon gjorde en handrörelse
mot pannan.
- Bra, bra, brummade han och satte ny fart: - Vidare måste han ha
dokumenterad förmåga att arbeta operativt -
- Eller hon, kontrade Pia.
- Va?
- Tänk om det blir en hon!
Den rödhårige blev ännu något rödare.
- O la la - nej, den tanken törs jag inte ens tänka. Nå!
Hm! Personen ifråga måste alltså vara flexibel och ledigt
röra sig på alla nivåer i företaget - hans kompetens
skall finnas inom både IT och Human resources - skriver du? du skriver
väl? - han ska vara strukturerad, åtminstone på arbetstid,
haha - god förmåga att skapa ett positivt klimat kring sig
- serviceminded - bollplank - ansvara för implementering - positiv
- dokumenterat positivt - positiva signaler - bollplank - positiv - positiva
effekter - positiv spin off -
När VD:n äntligen rusat vidare sprayade hon rummet med eau de
cologne. Att skriva annonstexter till doften av fotsvett - låt vara
chefens - var uteslutet.
Med en fräsch citrondoft i näsborrarna slog hon sig ned framför
datorn och satte igång. Du får arbeta i en kreativ och dynamisk miljö med korta,
raka beslutsvägar. Du ska vara positiv och diplomatisk men också
kunna fälla ut klorna och genomdriva beslut -
Hon snodde ihop ytterligare en harang och printade ut skissen.
Pia Grönvall,
copywriter på en av stadens ledande marknadsföringsfirmor,
upplevde en framgång hon tidigare inte ens kunnat drömma om.
Kort sagt, hon levde large.
Att hon över huvud taget gjort en så lyckosam karriör
berodde på att hon lärt sig att utnyttja sina medmänniskors
primitiva instinkter. Hon visste hur man drog vinning av deras svagheter.
Folk i allmänhet var så enfaldiga. Hon drev dem som en skock
får. Hon kunde få dem att acceptera snart sagt vilka nycker
som helst. Deras gränslösa godtrogenhet utgjorde basen för
hela hennes verksamhet.
Ur tomma intet framkallade hon snart sagt vad som helst. Hon skapade begär.
Hon skapade behov. Hon skapade bilder, föreställningar och bedårande
bländverk. Hon skapade ideal. Hon skapade drömmar. Hon skapade
hunger. Hon skapade längtan. Hon skapade lycka. Hon skapade missnöje.
Hon skapade precis vad som helst - allt vad uppdragsgivarna beställde.
Hon arbetade på ett företag där de djärvaste och
snyggast paketerade lögnerna vann störst framgång och
följaktligen betalades bäst.
Hon virade in lögner i glittrande höljen och sålde dem
som sanning.
Och hon visste exakt hur han skulle gå till väga för att
få alla dessa påhitt att framstå som något eftersträvansvärt
och fullständigt korrekt. Hon hade till och med lärt sig framställa
cynismerna som om de vore hämtade ur hjärtat och faktiskt betydde
något.
Hon hade
just ringt på snabbtelefonen och beställt en cappuccino. I
väntan på kaffet ställde hon sig vid panoramafönstret
och tittade ut över stadslandskapet.
Arbetsrummet låg överst i huset och erbjöd en strålande
utsikt. Försommargrönskan och de blå vattnen lyste inbjudande
mellan bebyggelsen.
De senaste dagarna hade det varit hektiskt. Hon bestämde sig för
att äta middag på Grand hotells veranda. Hon behövde ta
igen sig i litet avspänd, kosmopolitisk atmosfär...
I det stora hela var hon annars nöjd med sin tillvaro. Hon levde
ett privilegierat liv, rikt på upplevelser. Till stor del kunde
hon dessutom själv styra sina arbetstider - ville hon resa någonstans
var det i regel bara att ge sig av.
Sedan skilsmässan för några år sedan njöt hon
varje stund av sin frihet. Den enda relation hon inlåtit sig på
var att hon (som ett slags belöning för lång och trägen
uppvaktning) låtit en blyg ung man bli hennes älskare; en mörkhårig
juridikstuderande som hon numera träffade i genomsnitt varannan vecka
- alldeles lagom sällan för att inte hinna tröttna på
denne romerskt sköne yngling, vars ansiktsdrag kunde ha mejslats
fram av en florentinsk renässansskulptör eller faktiskt av Michelangelo
själv.
Vad mera kunde förgylla livet? Å, det var mycket! Hon reste
till traditionsrika norska fjällhotell; hon tillbringade veckor i
Toscana och på Amalfikusten; hon besökte Paris, Berlin och
Milano, köpte vackra kläder och frossade i operamusik och konstmuseer.
Vardagskvällarna tillbringade hon mestadels i sin ljusa lägenhet
på Strandvägen, helst i läsfåtöljen, med ett
glas vin framför sig på bordet.
Goda middagar, intelligenta människor, dyra märkeskläder
och förstklassiga hotell - sådant var självklarheter för
Pia Grönvall, som tilltalades av allt som ägde en estetisk dimension:
harmoniskt formade träd, vackra barn, de flesta sorters blommor,
vällagrade ostar, fulländade kaviarkorn (men bara äkta
kaviar!), häftig makeup, snygga kläder, roliga trender, hägrar,
vargar, katter, god litteratur, lyckade musikstycken oberoende av genre,
vältränade kroppar, vackra keramikföremål, goda cigariller,
äkta champagne av rätt sort, vinden i trädgrenar, popplar,
kastanjeträd, läcker design, stjärnhimlen, gnistrande vinterdagar…
Hon hade långt ljust hår, sminkade sig noggrant och såg
betydligt yngre ut än sina femtiofyra år. Sedan några
år tillbaka hade hon slutat röka, samtidigt som hon gått
över