ÅRGÅNG 3 NUMMER 5 — 16 SEPTEMBER 2002 | |||||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
I
havsbandet med kajak Var semestern för kort eller missade du det där kanonvädret? I så fall har Café Crème ett tips för dig inför nästa år: förläng semestern med en helg i havskajak!
Alla som har någorlunda rörlighet i armarna kan paddla kajak. Till skillnad från en vanlig kanot, eller kanadensare som det heter, sitter man lågt med benen utsträckta rakt fram under kajakskrovet. Runt kroppen har du ett kjolliknande skydd som sluter tätt runt sittbrunnens kant, kapellet. Med dubbelpaddel i händerna glider du sedan fram i allt från stora fjärdar till små grunda sund och vikar där vattendjupet bara är ett par handsbreddar. Och detta är det fina — inga andra farkoster i sommarens tätbefolkade skärgårdsvatten kan gå så grunt som en kajak. Precis detta utnyttjade min sambo och jag då vi gav oss ut i vattnen strax norr om Utö i Stockholms skärgård en fredagskväll i början av augusti. I en hyrd K2:a, alltså en tvåsitsig kajak, hade vi mat, kläder och utrustning för två nätter. I de trånga stuvutrymmena i aktern och fören samsades pulversoppor och pastarätter med sovsäckar och plastinpackade kläder. I kajakhyran ingick flytvästar och vattenskyddad karta. Semestern hade tagit slut lite för snabbt och den riktiga värmen hann inte komma. Det här var ett utmärkt sätt att komma rakt ut i ytterskärgården, trots att vi inte har någon båt.
Efter bara några kilometers paddling på fredagskvällen slog vi läger i en liten vik. Det var en märklig känsla att stiga ur kajaken, ta av sig flytvästen och stå där i sina badbyxor, se sig omkring på klippor, vatten och tallar. Allt var stilla och vi stod i det gula ljuset från den sjunkande solen och tittade på den smala, låga eskimåbåten som tagit oss dit. Det kändes märkligt att det enda vi hade med oss vad det som fanns inuti de smala spetsarna i aktern och fören. Vi började packa ur, och en stund senare hade vi ordnat såväl en sovplats med sovsäckarna och underlagen vid en klippsida som en varm middag. Systembolagets tetrapacksviner är gjorda för sådana tillfällen! En kajak
går som sagt mycket grunt. Alla kobbar, skär och vikar som
nobbas av både segelfolk och motorbåtsåkare på
grund av att vattnet runt om inte är tillräckligt djupt blir
alltså kajakpaddlarnas eget revir. På solvarma, släta
klippor med öppna havet utanför blir nakenbad sedan en självklarhet.
Tiden förlorar sin betydelse när allt du behöver forslas
fram av din egen muskelkraft. I en K2:a färdas man lite snabbare
än i en K1:a och fem till åtta km/h är normal fart. Med
rätt vind och krafttag är betydligt högre farter möjliga.
När vinden är stilla och vattnet blank glider du fram ljudlöst
— chanserna att komma nära sjöfågel, mink och andra
djur är goda.
|
||||||||
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
|||||||||
|