ÅRGÅNG 4 NUMMER 3 — MARS-APRIL 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven


Dystert om ett obönhörligt öde
Av Lydia Duprat

LITTERATUR  
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Varulv
Tormod Haugen
Översättning: Barbro Lagergren
Bokförlaget Natur och Kultur 2002
Sidantal: 240
Cirkapris: 174 kronor
ISBN: 91-27-08659-3

Föreställningen att en människa under vissa omständigheter kan anta varggestalt – med andra ord förvandlas till en varulv – är mycket gammal. I länderna kring Medelhavet trodde man på varulven redan under antiken, och i Norden är myten om varulven belagd i tidig medeltid. Det är en seglivad föreställning och som sådan ett tacksamt stoff inom litteraturen och filmen.

Tormod Haugens Varulv är en mörk och suggestiv berättelse som nästan genomgående andas uppgivenhet och ibland ren förtvivlan. Varulv handlar om släkten von Birkenwald och tre generationer män som alla bär på samma hemlighet och fruktansvärda öde men som väljer olika sätt att handskas med det.

Året är 1700 och Wolfgang von Birkenwald stänger in sig i källaren till sin egen borg i Schwarzwald. Han försöker på detta sätt undkomma följderna av en förbannelse: att varje månad, vid fullmåne, förvandlas till varulv. Hans son Erhard, som liksom fadern också är född i oktober vid fullmåne och därför omfattas av förbannelsen, skickas i väg från borgen efter ett motgift. Han misslyckas med sitt uppdrag och hamnar småningom i Norge, där vargskepnaden hinner ifatt honom. Senare möter läsaren pojken Tore, som också han är född under fullmånen en oktobernatt. Det är 1970 och Tore och hans likasinnade lever farligt, för detta är en tid då vargskräcken är stor i Norge.

Tormod Haugen beskriver förvandlingen till varulv som en obetvinglig längtan efter fullmånen, naturen och friheten. Samtidigt spjärnar den rationella människan emot och försöker motstå förvandlingen av alla sina krafter. Förvandlingen är skrämmande och plågsam, och på andra sidan dess fullbordan väntar hat och förföljelse. Men varulven är en fredlig varelse som varken angriper folk eller fä; han får ändå skulden för rivna djur och förföljs skoningslöst av människan, samtidigt som han inte heller accepteras av vanliga vargar. Att vara varulv är därför förenat med ensamhet och stor sorg.

Kvinnor har en stor plats i Varulv och spelar en viktig roll i de drabbade männens liv. Det är i mångt och mycket tack vare hustrur, mödrar eller andra kvinnliga släktingar som männen alls förmår uthärda sitt öde eller klara livhanken.

Det är mycket frestande att tolka varulvskapen i Tormod Haugens ungdomsroman som en allegori för psykisk sjukdom som schizofreni eller manodepressivitet – som ett tillstånd som ärvs från generation till generation och som, ehuru naturligt, bemöts med rädsla och fördomar och gör att den drabbade blir utstött.

Varulv är en ödesmättad berättelse om en tröstlös kamp mot ett obönhörligt öde, och även om den slutar i en någorlunda hoppfull ton utgör den ändå en mycket dyster läsning.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat