ÅRGÅNG 2 NUMMER 6 — 17 SEPTEMBER 2001 | ||||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Dessa
gudalika hästar!
”Tänk, om man en dag, när man tittar upp mot himlen, skulle se en häst flyga förbi..! En ståtlig bländande vit bevingad häst, lekandes med de mjuka molnen. Skulle det inte vara fantastiskt?” För mycket länge sen, ca 2000 år f.Kr, i det som kallades det antika Grekland, levde enligt sägnen guden Zeus högst upp på berget Olympens molnhöljda topp. Zeus var den högste av alla gudar. Och hans favoritskyddsling var Pegasus, en bländande vacker vit hingst med vingar som hos en albatross. Pegasus var son till havsguden Poseidon, som enligt berättelserna var alla hästars stamfader. Alla gudarna älskade Pegasus för hans skönhet, lugn och harmoni. För de antika grekerna och i den grekiska mytologin spelade hästen en oerhört viktig roll. Speciellt vita hästar var symbolen för det renaste och ädlaste man kunde uppnå. Ett älskat djur
Herde första ryttaren Eftersom hästen var snabb och svårfångad föddes idén att hålla egna hjordar. Av slaktdjuren kunde man förutom kött också få hudar och tagel. Lugna individer, framförallt ston, tämjdes och av dem fick man mjölk. Så småningom lärde man de fogliga hästarna att dra plog för jordbruket. Man insåg också att hästen var ett ypperligt lastdjur för att hämta vatten, ta hem jaktbyten, frakta virke eller för att flytta boplatser. Med de senaste årens DNA-analyser har man kommit fram till att kunskapen om att hästen gick att utnyttja som riddjur inte var en kunskap som spred sig, utan något som folkgrupper i olika världsdelar kom på oberoende av varandra. Man tror att det var herdar som först kom på konsten att rida. De insåg att man kom högre upp och kunde överblicka över och samla in hjordarna bättre. När man väl lärt sig att rida in hästen, revolutionerade det tillvaron för människorna. Det blev betydligt smidigare att förflytta sig mellan bo- och handelsplatser. Hästen började också användas i strider mot andra stammar. Ju snabbare, smidigare och uthålligare hästar man hade desto bättre lyckades man. Hästen blev en statussymbol och ett tecken på framgång. Perserna duktiga hästkarlar Bukefalos, hingsten som ändrade historien Alexander den Store var en skicklig härförare och tillsammans med Bukefalos var han oslagbar. Först intog han de viktiga grekiska staterna, sen Egypten och det Persiska väldet ända bort mot Indien. Han dyrkades länge som en gud, men till slut började hans män att svika honom. Bukefalos däremot gjorde allt för honom. Under en närkamp mot indiska stridselefanter sårades den då trettioårige hingsten så svårt att han dog. Alexander förlorade fyrahundra man vid slaget, men det var hästens död han sörjde. Bukefalos fick en ståtlig begravning och på platsen där han stupade lät Alexander uppföra en stad, som fick namnet Bukefala. Alexanders fälttåg banade väg för ett ökat handelsutbyte mellan Öst och Väst. Den blandkultur som uppstod kallades hellenismen, en världskultur som varade i några hundra år. Och bakom detta stycke världshistoria återfinns alltså den modige hingsten Bukefalos. Yahoo, sa hästen Gulliver var oerhört lycklig i hästarnas land, men tvingades ändå att resa därifrån. Hästarna visste inte riktigt var de skulle placera honom och var rädda för att han skulle kunna bli en ledare för yahooerna. Han tycktes ju vara av deras släkte. Därför fick Gulliver återvända till människornas land. Men han kunde inte längre stå ut med sina egna artfränder utan skaffade sig två hästar och tillbringade det mesta av sin tid med dem i stallet. Andra berömda hästar Buffalo Bill hade mer än en gång sin häst Buckskin Joe att tacka för sitt liv. När Buffalo Bill första gången fick se den stora gula hästen visste han att han bara måste ha honom. Han köpslog med indianerna och gav dem allt de begärde. Det var den bästa affär han någonsin hade gjort. Buckskin Joe var snabbare än någon annan häst och med honom kunde Buffalo Bill rida ifrån alla fiender. Först brukade Buffalo Bill använda en mindre häst för att spana med, men så fort det var dags att rida snabbt bytte han till Buckskin Joe. Buckskin Joe fick leva sina sista dagar på Buffalo Bills ranch där han sen begravdes. Napoleon och Marengo Slaget vid Waterloo var fruktansvärt, människor och hästar stupade som käglor omkring dem. Men Marengo tvekade aldrig en sekund. Han gjorde allt vad hans herre på ryggen bad honom om. Men på eftermiddagen stod slaget förlorat och Napoleon var tvungen att fly i sporrstreck. Han tog den första bästa utvilade häst som stod till buds. Marengo blev kvar och hamnade i engelsmännens vård. Engelsmännen förde Marengo över Kanalen medan Napoleon tillfångatogs och fängslades på ön S:t Helena. Marengo fick det mycket bra som avelshingst i England och levde tio år längre än sin förre herre. Han dog 1831, trettioåtta år gammal. Inte riktigt så modig... Bysantisk konst Käpphästen
Det finns hur mycket som helst att berätta om detta underbara djur, men jag sätter icke desto mindre stopp för den här gången. Kanske återkommer jag med någon eller några små berättelser vid ett senare tillfälle! Källor:
|
|||||||
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||||||
|