foto: pro.corbis.com

Tankar kring julevangeliet
Av Kerstin Gustafson

När jag växte upp åkte vi varje julafton till farmor och farfar. Hela släkten samlades där och under eftermiddagen läste alltid farfar, som var djupt troende, julevangeliet i Nya Testamentet. Jag upplevde det alltid som en lång berättelse och när jag nu som vuxen bläddrar fram till detta evangelium är det med stor förvåning som jag tittar på en liten textremsa där ”Jesu födelse” beskrivs på mindre än en halvsida. Jag letade till och med igenom de andra evangelierna och frågade personalen i en kristen bokhandel innan jag accepterade att det jag hade framför mig faktiskt var julevangeliet. Kvinnan i bokhandeln sade också: ”Det kanske var för att du var liten som du upplevde det som så långt” och hon har alldeles rätt. Jag upplevde det som långt för att jag tyckte att det var tråkigt och för att jag hellre ville titta på Kalle Anka. Texten jag talar om är i huvudsak denna:

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att
hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen
och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick
då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som
genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret
i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skatt-
skriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade
sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att
föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom
och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem
inne i härbärget...

I dag är det med ett historiskt intresse som jag återvänder till texten och jag undrar var de hemska människorna är som nekade Maria och Josef tak över huvudet. Jag minns nämligen en historia där de knackade på tre dörrar och det var först vid det tredje försöket som de fick ett vänligt bemötande. Det var fullt i huset men de kunde sova i stallet. Jag minns också de tre vise männen som följde den starkt lysande stjärnan. Detta finns dock med men i ett annat evangelium.

I barnboken ”Jesus är född” (Marcusförlag) finns en mer utförlig berättelse och det kanske är en barnversion av julevangeliet som finns inpräntad i mitt minne. I så fall visar det att bibelns text är för svår att ta till sig som barn. Vid närmare eftertanke kommer jag ihåg att just ordet ”skattskrivas” var obegripligt. Som vuxen tänker jag att det är otroligt att man redan på biblisk tid deklarerade, folkbokfördes och att det fanns en skattemyndighet. Återigen den historiska fascinationen. Den religiösa upplevelsen stannade nämligen mellan sidorna i Lukasevangeliet. Så vitt jag vet har ingen av farfars barnbarn blivit utövande kristen. På ett sätt kan jag tycka att det är sorgligt, att vi som de flesta människor förmodligen har ett behov av andlighet men att vi inte kunde övertygas; på ett annat sätt ser jag oss barnbarn i ett större västerländskt sammanhang där religionen har fått stiga åt sidan för en tro på vetenskapliga framsteg. Dessa två är, som bekant, mycket oförenliga.

I dag, när jag bläddrar i det Nya Testamentet, är det med viss förundran som jag tänker på att dessa ord har så stor betydelse för många människor. Personligen får jag en liknande upplevelse av Nya Testamentet som när jag läser om de grekiska gudarna. Den enda skillnaden är att jag tilltalas mer av den grekiska mytologin och att jag kan relatera starkare till dess personer och symboler.

Religionen är fortfarande en maktfaktor i ett flertal länder och ibland tar den sig uttryck som känns mycket långt ifrån det andliga. Även i ett land som Sverige, där antalet utövande kristna är relativt litet, påverkar religionen oss mer än vad vi tror. Det kanske är det som gör att det är svårt för mig att erkänna att jag inte kan känna för Jesus som jag känner för flera av personerna i den grekiska mytologin. Några av dessa är Ikaros, som flög för nära solen och störtade, den blinde Tiresias som såg allt, Antigone som kämpade för sin bror och Odysseus som stred mot odjur, sirener och en arg havsgud innan han äntligen kom hem till sin älskade hustru.

Såhär i den moderna tiden känns det något underligt att konstatera att de grekiska symbolerna är lätta att applicera på vår nutid medan avståndet mellan Jesu födelse i en krubba i ett stall och den kommersiella julruschen med hysterisk belysning och välanvända kontokort känns avgrundsdjupt. Förhoppningsvis finns det något av värde för varje person i det register av helighet och nöje som den västerländska julen står för. För den som inte får ut något av att läsa julevangeliet finns alltid Iliaden och Odysséen i pocketutgåva. Kanske är den gamle Homeros verk den perfekta julklappen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.