ÅRGÅNG 3 NUMMER 2 — MARS-APRIL 2002 | ||
CAFÉ CRÈME I VÅR P R O S A |
Läst Nödvändigheten
i att dansa Kerstin Thorvall är en författare som ända sedan boken Det mest förbjudna gavs ut på slutet av 70-talet har varit känd för sin frispråkighet. I Nödvändigheten i att dansa är det lusten efter att få dansa som hon beskriver även om hon gärna kopplar dansen till den sexuella lusten. Hon beskriver olika danser i olika länder, med män av varierande kvalitet. En gång i tiden ansågs hennes frispråkighet som djupt chockerande, nu är den charmig. Hon skriver om sin längtan efter dans i en samhällsklass och -kultur som inte uppmuntrade till dans annat än som förspel. För Thorvall verkar dansen vara ett orgasmiskt tillstånd. Kerstin Thorvall har många gånger berättat om sin far som innan han avled hade en manisk period. Denna episod dyker upp även i Nödvändigheten i att dansa. Hela boken är en sorts tillbakablick över episoder av dans och hur dansen dämpade depressionen hos Thorvall. Bokens illustrationer är gjorda av författaren själv och är mycket expressiva. På många sätt säger de mer om lyckan som är förknippad med att dansa än vad texten gör. Det är med ett beklagande som jag måste erkänna att Nödvändigheten inte är en bok som man motvilligt lägger ifrån sig. Det finns dock många roliga anekdoter i den, bland annat om hur Kerstin Thorvalls första man svarade på hennes böner om att åka in till Nalen för att dansa med ett lakoniskt uttalande om att när man har sitt knulla hemma, varför ska man då ge sig i väg ut och dansa. Dess anekdotiska karaktär lämpar sig för de stunder som man inte orkar ta sig igenom en sammanhängande bok. Det här är utmärkt tunnelbanelitteratur. Man kan läsa boken liten snutt och sen lägga ifrån sig den.
|
|
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||
|