ÅRGÅNG 3 NUMMER 2 — MARS-APRIL 2002 | ||||
CAFÉ CRÈME I VÅR P R O S A |
Läst
I Gittan och fårskallarna åker den egensinniga Gittan tillsammans med sina föräldrar till ett Medelhavsland på semester. Det är ett mindre lyckat semestermål för Gittan som varken gillar att sola eller bada. Här finns det inga barn och ingen sandlåda, bara vuxna som går i baddräkt hela dagarna och "pratar konstigt". Gittans föräldrar hade inte kunnat välja resa med mindre omsorg, om man ser det från Gittans perspektiv. Precis som i Gittan och gråvargarna drar Gittan iväg på egen hand och hittar snart nya lekkamrater, den här gången i egenskap av några får. Fåren ligger "jättesvettiga och sladdriga" i sanden och flämtar i den heta solen. Den rådiga flickan doppar genast fåren i vattnet så att de kan svalka sig... I likhet med handlingen i Gittan och gråvargarna hittar Gittan på en massa snälla tokigheter tillsammans med djuren. Och i likhet med samma bok är språket och bilderna här hur gulliga som helst. När Gittan ska konversera fåren kan det exempelvis låta så här:
I sina böcker om Gittan låter Pija Lindenbaum ett udda och litet bortkommet barn utsätta djur för en kränkande men kärleksfull behandling. Djuren finner sig i Gittans alla tokiga upptåg och lekar. I fantasin är det ensamma barnet orädd och i det närmaste allsmäktigt. Budskapet framförs på ett lekfullt och innerligt sätt, och uppfattas med all säkerhet av böckernas unga läsare även om det sker på ett helt undermedvetet plan. Det är skickligt. Och det är oändligt rart.
|
|||
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||
|