Ordning och framsteg

Av Lennart Lundh

Brasiliens flagga, hur ser den egentligen ut? Ja, blå och gul måste den ju vara eftersom Brasiliens fotbollslag spelar i likadan dräkt som det svenska landslaget, men är den inte grön också? Så mycket mer än så vet nog inte gemene man här i Sverige om detta stora lands fantastiskt vackra flagga, som i verkligheten består av ett grönt fält med en gul rektangel i mitten, i vars centrum det finns en blå glob. Den uppmärksamme har kanske också lagt märke till att globen pryds av stjärnor och bland annat av stjärnbilden Det södra korset. Kanske det också finns någon enstaka individ som märkt att över globen löper ett vitt band. Jag törs däremot slå vad om att snart sagt ingen svensk har lagt märke till den text som löper i detta band, d.v.s. "Ordem e Progresso". Detta är synd eftersom det är en underbar devis som de flesta länder skulle kunna skriva under på, nämligen "ordning och framsteg". Men, Brasilien har gått ett steg längre än alla andra länder och låter denna devis pryda sin kanske viktigaste nationella symbol, flaggan. Lika dålig som vår kunskap är om den brasilianska flaggan lika dålig är den sannolikt om denna världens till ytan sjätte största stat och världens femte största ekonomi.

De flesta av oss associerar Brasilien med samba, fotboll, Copacabana och oändliga regnskogar. På grund av att detta enorma land ligger så långt bort och talar ett för oss svenskar otillgängligt språk, portugisiska, har vi inte riktigt förstått hur stort och fascinerande detta mångfasetterade land är. Det är därför särskilt glädjande att riksdagens finansutskott har förstått detta och faktiskt satt sig över alla fördomar för att göra ett studiebesök i detta land som just nu upplever något av ett ekonomiskt under.

Vad är det då för land de kommer att möta? Naturligtvis är samba, fotboll och stränder viktiga inslag i de flesta brasilianares liv, men hur är det? Finns det något mer? Finns det kanske till och med något som vi svenskar kan lära oss?

Tyvärr är vi svenskar ganska fördomsfulla och självgoda, så vi tror inte att det är så mycket annat än samba och fotboll som vi kan lära oss. På tal om fördomar, så vill jag påstå att det är svårt att tänka sig ett mindre fördomsfullt land än Brasilien. Fortfarande är det så att bland det finaste man kan vara i detta land är invandrare, eftersom man som invandrare sannolikhet för med sig nya erfarenheter och kunskaper. Mer än 30% av äktenskapen är blandäktenskap mellan det vi brukar kalla olika raser. Även en djupt troende katolik kan tänka sig att göra offer till och tillbe olika afrikanska gudomligheter. Rio tävlar också med San Fransisco om att vara transvestiternas huvudstad. Så, trots att det i vissa grupper av vita finns fördomar mot svarta, det är svårt att tänka sig ett folk som i grund och botten är mindre fördomsfullt än brasilianarna.

Om något, så lider Brasilien istället av ett mindervärdskomplex gentemot Europa och USA. Ett mindervärdskomplex som faktiskt alltmer saknar grund i verkligheten. Våra fördomar har blivit lite av en sanning även för brasilianarna. De inbillar sig själva ofta, att det enda man är riktigt bra på är samba och fotboll. I själva verket kan man räkna upp mängder med områden inom vilka Brasilien är världsledande eller näst intill. Ett sådant, inte helt okänt, område är plastikkirurgi. Andra mindre kända områden är genteknik och Internet. T. ex. ligger en brasiliansk bank på tredje plats i världen vad avser antal Internetanvändare. Inom dessa och andra områden kommer nog många om några år att tala om det brasilianska undret. Och så många är faktiskt de som är uppkopplade i Brasilien att brasiliansk portugisiska blivit ett av Internets största språk.

Hur står det då till med devisen, ordning och framsteg? Skall man döma av mitt senaste årliga besök i Brasilien, så faktiskt ganska väl. Förr kände man sig osäker på gator, och när man färdades med allmänna kommunikationer eller t o m med taxi. Den här gången däremot kände jag mig minst lika trygg som på Stockholms gator. Förut har man upplevt att offentliga byggnader, gator, trottoarbeläggningar och parker för varje besök präglats av ett alltmer tilltagande förfall, men inte den här gången. Överallt pågick ett intensivt underhålls- och förbättringsarbete. Trafikrytmen, som tidigare var en mardröm även för den mest härdade parisare, var denna gång inte värre än i Stockholm. Det var faktiskt så att man undrade vad som hänt? Svaret är naturligtvis inte enkelt. Det positiva i det hela är att man från myndigheternas sida tagit krafttag inom ett antal områden. Trafiken är ett sådant område, brottsligheten ett annat och miljövården ett tredje. På detta senare område är man skoningslös mot dem som begår olika miljöbrott. Stora böter, inte sällan i nivåer om flera hundra miljoner kronor utdöms snabbt och effektivt när ett företag förorsakar utsläpp. När hände något sådant i vårt land, som vi upplever som ett föregångsland inom miljöområdet?

En annan förklaring till de framsteg som man som regelbunden besökare i Brasilien nu upplever, är att det i år är valår. Valrörelsen i Brasilien präglas av en ganska utpräglad populism. Man genomför förbättringar inom områden som väljarna tydligt märker och man engagerar sig i frågor som ligger nära väljarnas hjärta och plånbok, såsom t. ex. priset på bensin och på mediciner. Däremot lyser en debatt om för nationens ekonomi och utveckling centrala frågor med sin frånvaro. Således märkte jag som ekonom till min förvåning ingen debatt om de enorma realräntor som banksystemet tar ut. Inflationen uppgår för närvarande till 10 – 15% per år. Statslåneräntan ligger efter dessa förhållanden på en rimlig nivå, ca 20%. Däremot ligger låneräntorna på nivåer mellan 70 och 110%. Att det under dessa förhållanden finns någon, över huvud taget, som är beredd att investera eller att konsumera på kredit är för mig en gåta. Ändå byggs det över allt och handlas på krita i en omfattning som sannolikt är större än här i Sverige. Rimligtvis måste bankerna skära guld med täljkniv och detta verkar ske utan att någon reagerar eller ifrågasätter detta fenomen. Varför det är så, är för mig en gåta, men kanske handlar det om vad som på brasilianska kallas "jeitinho brasileiro". Jag kommer inte på något bra svenskt ord, men det handlar om att varje brasilianare, trots att de yttre omständigheterna tycks hopplösa och man själv hjälplös inför dem, alltid hittar en utväg eller lösning som fungerar för respektive individ.