Lyrik

Det fria ordet

Av Måna Berger

I begynnelsen var Ordet
befriat
och alltjämt färdas det.
Dröjande i blå stillhet.
Viskat där hoppet flämtar
på randen av Pandoras ask
att tronen vacklar.
Oskyldigt offrade, torterade
mördade, frambär det nattsvart
och vem tystar en munfull jord.
I begynnelsen var Ordet
och Ordet vart kött röda rosor
på ruinens krön.
Murbräcka. Smekning. Fackla
vid vägens yttersta avböjning
in mot det okända
Omega.
Och alltjämt färdas det.