Våldtäktsromantik
bland morgondagens civilingenjörer
Av
Karolina Brogan
llustration: Anna-Maria Törnblom
Mitt första
möte med den traditionella studentvärlden var omtumlande. I
min naivitet och respekt för universitetsvärlden hade jag trott
att människor i och med bildning blir mer civiliserade, mer humana.
Och att sexism och fördomar inte fanns i dessa upplysningens institutioner.
Men ack så jag bedrog mig.
Min vän
hade bjudit mig på studentmiddag på Östgöta nation
i Uppsala. Jag åkte dit utan lust och med fördomar mot dylika
tillställningar. Det var traditionsfyllt med flaggor och tal, och
efter formaliteterna hade min vän Klara gjort klart för mig
att jag skulle konversera mina bordsgrannar. Krystat som jag tyckte det
hela verkade blev det ändå lyckat. Rädslan över att
vara den enda som inte studerade vid Uppsala universitetet var obefogad;
människor kom från Umeå, Linköping och Stockholm
för att hälsa på vänner och sina respektive.
Middagen
avbröts regelbundet av snapsvisor och tacktal. Visorna var fulla
av alkoholromantik och jag tänkte på allt människor gör
med varandra när de är fulla. Jag mumlade med i sångerna
så gott jag kunde. Mitt i en visa jag ej kunde men stapplande mumlade
med i urskiljde jag plötsligt texten:
I Rio
de Janeiro där får man pippa gratis
-bom
faderi -
där
får man pippa gratis.
I Rio
de Janeiro går alla flickor nakna
för
att inte kukarna på pojkarna skall slakna.
Jag tittade mig förvirrat omkring; jo människorna sjöng
faktiskt med, de flesta i alla fall. Liknande sånger fortlöpte
under hela kvällen och handlade om exempelvis gula kineser. Jag undrade
stilla vad den asiat som kanske satt med på middagen skulle tänka.
På väg hem i gryningen frågar jag naivt min vän
varför dessa "upplysta" akademiker sjunger sådana sexistiska
och fördomsfulla sånger.
-Varför
skulle universitetsvärlden vara skonad från sånt? frågar
hon och jag blir mållös.
Scenario 2. Jag surfar på nätet och hittar Teknologföreningens
hemsida vid Tekniska Högskolan, senast uppdaterad den 21 mars 2000.Under
rubriken TF:s Sångbok hittar jag en varning för visor "som
kan innehålla ord eller meningar som kan verka obscena eller kränkande".
Jag klickar
på "Visor av allmogekaraktär" och hittar sången Våldtäktens
vänner. Jag läser:
"Våldtäktens
vänner av idag har samlats till knullerunkkalas. Svettig i skrevet
ropar jag: Här knäpps en mödis. (plopp) Hängpattar
hit och slaskfitta dit."
Jag läser
vidare under rubriken Gurkaleken:
"Uti
hennes vitto vi stoppar hela gurkan i så att den for ut när
vi slog`na på magen. Johan kom på andra plats uti denna
hårda match och som pris så fick han knulla våran
flicka".
Och under
rubriken Lilla Lisa:
"När
som sädesvätskan rinner nerför magen, lilla Lisa hon
är bara fjorton år. Jag kan se att hon är ganska så
betagen när jag trycker kuken upp mot hennes lår. Hennes
ögon de är fyllda utav smärta, hennes mutta den är
fylld av hennes blod. Och då tänker jag på gamla horan
Märta, i vars fitta det ryms in ett matsalsbord. ( Med servis!)"
Sedan den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Rissne på
en fjortonårig flicka har debatten om porrfilmer och deras påverkan
avverkats, likaså unga invandrarpojkars kvinnosyn. Och det är
här det intressanta kommer in: När en invandrarpojke våldtar
är det på grund av den kvinnosyn han har. Är det en svensk
som våldtar så har han fallit offer för våldsporrfilmerna.
Men tillhör inte de våldsporrfilmer som visas i detta land
också en del av vår kultur? Hur skulle en iranier nyss kommen
till det "jämlika " landet Sverige uppfatta vår kultur om han
hörde sångerna som sjungs på universiteten och såg
porrfilmerna som sändes på TV 1000? Jämlikt?
När
invandrarpojkar skriker hora åt svenska tjejer är det en följd
av deras kvinnosyn. När svenska ambitiösa ungdomar som studerar
och kommer från hederliga akademikerhem sjunger våldtäktsromantiska
sånger är det plötsligt inte lika upprörande längre.
Bara ett "pojkstreck" under studietiden. Ingenting som de egentligen tycker
eller skulle vilja göra. De är ju svenskar. Och här i Sverige
har vi det faktiskt jämlikt.
|