Welcome to Adventureland

Av Theodor Stenevang

När jag kom in i rummet satt den 17-årige bulgariske killen på en stol och snyftade okontrollerat, skakade, med rödgråtna ögon. Mitt emot honom satt säkerhetsavdelningens bistre och tjocke förhörsledare Michel och bläddrade i en bunt formulär som skulle fyllas i. Han var svettig i pannan och slipsen hängde löst. Vid väggen stod två foxes, civila spanare, med uttråkade miner.

- Bonjour, sa jag, vänd mot rävarna, och bröt därmed den tryckande tystnaden. De sken upp lite grann och nickade tillbaka.

- Finalement, äntligen, utbrast Michel, fråga vad han heter! Som vanligt ville han gå lika fort fram som när han inte arbetade med tolk, vilket naturligtvis var omöjligt.

Killen hade kommit från Bulgarien till Disneyland Paris i en rostig buss, för att med surt förvärvade och sparade pengar köpa ett ögonblick av den amerikanska lyckan. Han och hans medresenärer i kolchoz-fordonet anlände till Frankrike på morgonen och skulle lämna Disneyland samma kväll för att påbörja resan tillbaka till Bulgarien. På bordet mellan honom och Michel låg en liten nyckelring i mässing med en smajlande Mickey Mouse på, en symbol för detta dollarunderstödda koncept. Denna flinande lilla mässingsråtta var hela anledningen till att han nu befann sig utanför parken, på företagets säkerhetsavdelning, fastän klockan ännu inte var tolv på dagen. Han hade stoppat den i fickan i en av parkens butiker, mitt framför ögonen på ett par civila spanare. Ingen på hela Disneyland kunde bulgariska, men tack vare kamrat Stalin förstod killen ryska och jag blev än en gång inkallad till Control via parkens interna radionät. Jag började översätta Michels frågor från franska till ryska. Spanarna drog en suck av uppriktig lättnad, eftersom de nu skulle slippa köra ner killen 40 kilometer till utlänningsroteln i centrala Paris. Så fort formulären var ifyllda skulle han sättas i förvar tills hans buss skulle återvända österut, utan att han kommit i närheten av Törnrosas slott.

Med assistans av mig lyckades sålunda Disneylands interna brottsbekämpningsavdelning utröna att bulgaren tillhörde en bussresegrupp, att han erkände stölden av nyckelringen och att han inte stulit något ytterligare. Michel var nöjd, viftade åt spanarna att föra bort killen, skakade hand med mig på ett utstuderat ointresserat och stressat sätt, sa "tack" och "du kan gå". Jag tog min pirathatt och traskade tillbaka till min ordinarie arbetsplats i en butik i Adventureland.