Nummer 7 - 19 februari 2001

Lyrik

Åsa Jonsson

Förbryllad
Förbryllad,
stannar upp för att tänka
de senaste åren av mitt liv
har jag tydligen stannat upp
för att tänka alltför länge

med bister nonchalans
skar du upp mitt ego
och stannade kvar för att se mig förblöda
förvånad ser jag mitt inre försvinna
och ersättas av rädslan
att det aldrig funnits där

eloge till din stumhet
och din talande tystnad
när jag frågar
om jag fortfarande tänker

nu när jag förlorat mig
förstummas jag av insikten
om min odödlighet
jag har funnits och kommer aldrig att göra det igen.

Dialog
Uttalande: att lära känna dig
är att ta sig igenom
pansarplåt med tandborste
du har så många sidor
vem är du
bakom varje mask - en ny
vill inte tränga mig på
men släpp in mig
låt mig se bakom murarna
lita på mig trots din osäkerhet
och din hårda yta
prata med mig...

Svar:
jag kan inte berätta
för jag kommer inte ihåg
tiden har lärt mig att förtränga
bakom maskerna
finns inget
ingen du skulle tycka om
jag har slagits så länge
att bakom mina murar
finns bara ett starkt försvar
stolthet är allt jag har
du säger att jag skrämmer dig
själv lever jag i ständig rädsla
för att vara jag…

Publikfrieri
Ensam svarar jag för mina misslyckanden
i oenighet lever vi vidare på förstörda liv
där vår enda lycka är våra uppträdanden
vi förstummar vår osynliga publik
gömmer oss i skuggan av vår framtid
kan du inte älska mig...

jag kan i alla fall fördöma dig.