Nummer 7 - 19 februari 2001

Hög som en häxa
Av Theodor Stenevang
Illustration: Anna-Maria Törnblom

Hur gör man egentligen för att flyga till väders på ett renhållningsredskap? Café Crème utreder och förklarar.

Tidningsartiklar om häxor är en favorit som ofta kommer i repris – gärna kring påsktid. Vi brukar få läsa om att under 1670-talet var det som allra jävligast. Då hängde och brände man fruntimmer från Södermalm på löpande band medan hela skolklasser av ungar gick ed på att de hade följt med Sluga Stina till Blåkulla på en gammal kvast. Maktens och kyrkans herrar tog livet av oskyldiga kvinnor på de mest finurliga sätt, i enlighet med den trend som sattes av påven Innocentius VIII redan 1484. Religion är kanon, som jag brukar säga. Men det finns intressantare detaljer att titta närmare på.

I modern tid finns en del folk som hängiver sig åt mystik. En viss dikotomi kan urskiljas i så måtto att pojkar gillar att vara satanister medan flickor vill vara häxor. Satanisterna bränner ner kyrkor och vandaliserar gravstenar. De som kallar sig häxor dricker kopiösa mängder örtté, pratar med träd och lever i allmän harmoni med moder natur. De utövar positiv, så kallad vit, magi. En av dessa är danskan Dannie Druehyld. I en liten bok på ett par hundra sidor har hon låtit trycka sina bästa tips till den som vill ge sig in på livet som häxa. Heksens Håndbog heter den. Druehyld förklarar att genom örter kommer man till en värld av krafter och gudinnor, som är ett svagt minne av den tid då människan stod i förbund med jorden, en tid då ingen var herre och ingen kvinna var slav.

Det verkar bra. Men hur gör man, exakt? Druehyld hymlar inte – hon går rakt på sak i kapitlet om magiska örter. Genom att smörja in sig med speciella salvor kan man få själen att lämna kroppen och bege sig till antingen sabbaten, till landet som rymmer jordens all visdom östan om sol och västan om måne, eller till dödsriket där tiden står stilla. Dessa salvor tillreder man enkelt själv genom att blanda diverse utvalda örter med fett av något slag. Allt från fårtalg till smör till solrosolja anges som möjligt att använda. Örterna kokas i fettet, som sedan silas rent från växtdelar och får svalna. Därefter smörjer man in sig på känsliga ställen där ämnena i salvan kan absorberas av kroppen. Ställen som föreslås är armhålan, ljumsken, slidan och ändtarmen. Manliga trollgubbar får vi anta kan smörja in hela trumpeten. Viktigt är dock att lämna ryggen och magen fria så att "du kan resa ut ur din kropp". Skriftliga uppgifter om sådana flygsalvor finns bevarade från både 1500- och 1600-talen.

Favoriterna är belladonna, spikklubba och bolmört. De är riktiga kalasblommor allihop. Spikklubbeblad användes förr av hästskojare för att tillfälligt liva upp gamla trötta krakar. Växterna innehåller hyoscyamin, skopolamin och atropin. Dessa ämnen är mycket giftiga, kraftigt hallucinogena och tillhör en grupp som kallas alkaloider. Andra alkaloider är koffein, nikotin och morfin. I odört finns coniin som tog andan ur Sokrates. Häxörterna påverkar nämligen den parasympatiska delen av autonoma nervsystemet genom att blockera cellernas receptorer för signalsubstansen acetylkolin. Det innebär att man dör genom förlamning av andningsmuskulaturen om man sätter i sig för mycket. Det gäller med andra ord att stryka på utan att stryka med. Smörjer man in lagom mycket salva mellan stjärthalvorna får man å andra sidan skåda de mest märkliga ting, enligt häxan Dannie. Ett partytrick är att smörja in själva kvasten, och därefter gallopera några varv utan mamelucker under kjolarna. Kvasten blir till en rymdraket på nolltid. Så alla ni som inte gillar att käka svamp: koka salva och sväva ut.