Resetips Besök
Malta! Har du inte spikat semesterplanerna ännu? Gillar du att trampa omkring i förhistoriska megalittempel medan hon hellre vill ligga och sola hela dagen? Vill du utforska gamla kyrkor eller kanske simma med delfiner medan han tar en runda på greenen? Tillåt mig att presentera det perfekta resmålet: Malta är den lilla medelhavsön som har allt! Sol och bad, dykning och andra vattensporter, golf, god mat, goda viner, mångtusenårig historia, arkeologi, arkitektur, gästfria och trevliga människor, låga priser, väl utbyggt bussnät, en av världens minsta och vackraste huvudstäder, och engelska som andra officiella språk. Här behövs inga guider, tolkar eller dyra organiserade utflykter - det går alldeles utmärkt att ta sig runt på egen hand och bestämma sitt eget tempo och sina egna utflyktsmål. Och skulle du mot all förmodan villa bort dig kommer det snart en vänlig maltesare och hjälper dig tillrätta! Här blev Odysseus förförd av nymfen Calypso, aposteln Paulus led skeppsbrott på väg till Rom, Napoleon fick en försmak av Waterloo, och vem har väl inte hört talas om malteserkorset, malteserfalken och malteserriddarna... Historia Ja - mycket och länge! Man vet att Malta, och systerön Gozo, har varit bebodda i minst 7000 år. Båda öarna formligen svämmar över av arkeologiska fynd och lämningar, och det finns förmodligen ännu mer att finna i framtiden. Det finns massor av välbevarade tempel, gravsättningar och konstverk från hela den förhistoriska eran, som pekar på en civiliserad och blomstrande kultur redan på ett mycket tidigt stadium. Det första kända kulturfolket som bosatte sig på Malta var fenicierna, som nådde ön ca 1000 år f.kr. De följdes av kartagerna, som i sin tur erövrades av romarna år 217 f.kr., efter de puniska krigen. År 60 fick Malta celebert, om än oavsiktligt, besök av aposteln Paulus och hans inflytande kan inte överskattas. Ön kristnades, och malteserna är än idag ett mycket religiöst folk. I och med romarrikets fall såg araber från Bysans sin chans att erövra denna strategiskt belägna ö, och den chansen tog de. De styrde Malta i över 200 år, och deras påverkan märks tydligt, inte minst på språket med ortnamn som Marsaxlokk och Ras il-Qammieh. År 1090 invaderades Malta av normanderna, och 1282 tog spanjorerna över. Så 1530 var det dags - johanniterriddarna hade förlorat sin hemvist på Rhodos och den tysk-romerske kejsaren Karl V gav dem ett nytt hem på Malta. De blev under sitt drygt 200-åriga herravälde så intimt förknippade med ön att de lika ofta benämns "malteserriddarna". Och den "hyra" de betalade för sitt nya hem bestod av - ja just det, en jaktfalk om året. Malteserfalken är född. Under riddartiden gjordes ett antal försök till invasion av turkiska styrkor, vilket bl.a. ledde till en lång och utdragen belägring 1565. Lokalbefolkningen slog sig dock samman med sina nya herrar, och 9000 malteser och 700 riddare lyckades tillsammans besegra de 30 000 turkar och den armada på 200 skepp som skickats av sultanen Suleiman I under ledning av den legendariske härföraren Dragut Rais. Det verkar som en vettig revansch, med tanke på att turkarna 1551 hade plundrat systerön Gozo och tagit nästan hela befolkningen som slavar. Bortschasade från kustområdet vid Valetta försökte turkarna sig på en invasion av Mdina istället. Detta var oväntat, och nästan inga trupper fanns posterade där. De uppslagsrika malteserna kom då på den sinnrika idén att klä ut kvinnor och barn i soldatuniformer och låta dem synas patrullerande på befästningsvallarna. Turkarna lät sig luras och tog till flykten, i tron att Mdina var besatt av en ansenlig försvarsstyrka. 1798 var dock smekmånaden slut för riddarna. Napoleon invaderade, och sparkade helt sonika ut dem. Dessvärre hade han inte riktigt räknat med lokalbefolkningens stöd för sina allierade, och när han dessutom började plundra de så högt älskade kyrkorna på alla deras skatter var resultatet ganska givet. Blodigt upplopp! Malteserna må vara ett fredligt folk i grund och botten, men petar man på deras kyrkor ligger man risigt till. De gjorde revolt i Mdina, och tvingade fransmännen att retirera till området runt Valletta och stanna där. Bistånd dök upp i form av en brittisk blockad, och efter två års destruktiv ockupation tvingades fransmännen kapitulera och ge sig av. Det finns dock en förmildrande omständighet att tillskriva fransmännen. Napoleon var ju som bekant inte bara härförare, utan också lagstiftare, och detta medförde att många av de rent ut sagt barbariska bestraffningar som riddarna utmätte i fängelsehålorna avskaffades. Engelsmännen och malteserna visade sig komma utmärkt väl överens och Malta blev alldeles frivilligt - ja de insisiterade rentav! - en brittisk kronkoloni 1814. Under första världskriget blev ön bas för läkarvården i medelhavsområdet, en tradition som funnits på ön ända sedan riddartiden. Under andra världskriget utkämpades många och blodiga strider över Malta, som med sin geografiska position var mycket viktig rent strategiskt sett, och ännu en gång fick malteserna visa prov på sitt hjältemod. Ön var utsatt för ständiga flygangrepp och bombningar, och tyska och italienska ubåtar sänkte obönhörligt alla fartygskonvojer som försökte nå malteserna med förnödenheter och förstärkning. Bara under april månad 1942 träffades Malta av 6700 ton bomber! De vägrade dock styvnackat att ge vika, trots förödelse och hungersnöd, och britterna var så imponerade att de tilldelade malteserna Georgskorset för hjältemod. 1964 blev Malta så självständigt, men fortsatte att ingå i det brittiska samväldet med drottning Elisabeth II som regent. 1974 blev man republik, men fortfarande under det brittiska samväldet. De sista banden mellan Malta och England klipptes inte av slutgiltigt förrän så sent som 1979. Idag är Malta verkligen en självständig nation i sin egen rätt, om än en mycket liten sådan! Valletta
Lokalbussarna är billiga (15-45 cent, ca 3-10 kr) och du kan ta dig i princip vart som helst på hela ön. Busschaufförerna är kanske de enda malteser du kommer att träffa som inte är trevliga (även om det finns ett och annat undantag), de fräser och ryar och beter sig som småpåvar i största allmänhet. Men - de ser till att du kommer dit du ska, och har järnkoll på vilka "dumma turister" som vill gå av var. Se dock för guds skull till att behålla och hålla reda på din biljett - kontrollerna är täta och hittar du inte din biljett för inspektion blir det ett j...a liv på kontrollanten! Själva bussarna är i det närmaste antika, enormt bullriga, kör med öppen dörr, och sittkomforten är inte den bästa. Precis som med husknutarna i Valletta, dekorerar chaufförerna sina bussar mycket generöst med helgonikoner, små altare och dekaler med "I love Jesus" överallt, även om denna ganska tilltalande tradition tyvärr har börjat avta något. Med en ödmjuk inställning, ordning och reda på biljetten, någotsånär jämna pengar för sagda biljetter, och en portion humor blir dock dessa bussresor ett litet äventyr i sig. Man tar sig dit man vill komma för en billig penning, och man ser mycket på vägen dit. Trots alla mina till synes negativa kommentarer är jag faktiskt enormt förtjust i dessa bussar - både de och chaufförerna har en alldeles egen charm, alldeles precis under den bullriga ytan! TempelJadå, i massor! Det kanske bäst bevarade är Ggantija-templet på Gozo, som är otroligt imponerande. Det är mig en fullständig gåta att detta, och andra, tempel fortfarande står idag. Det är byggt av en salig blandning av jättelika stenblock och småsten, och är ett riktigt arkitektoniskt underverk. När man träder in i tempelanläggningen kan man nästan känna historiens vingslag runt omkring sig, det är som att svepas tusentals år bakåt i tiden. Om man inte är omringad av en hord tyska eller japanska turister, kan man nästan se och höra de fackelbelysta processioner av präster eller druider som en gång måste ha ägt rum här. Det har visat sig osäkert att uttala sig om hur gammalt detta tempel är. Nya dateringsmetoder och framsteg har flera gånger flyttat tillbaka uppskattningen av detta, och de senaste rönen tyder på att Ggantija har stått i närmare 6000 år. Det känns! Andra tempelanläggningar som är väl värda ett besök är Hagar Qim och intilliggande Mnajdra, som ligger i närheten av Blå Grottan. Mnajdra utsattes dessvärre för ett gäng "graffitiartister" våren 1999, och nu i våras har vandaler varit i farten även i Hagar Qim och raserat en del av stenarna. Detta har lett till vissa beklagansvärda avspärrningar, så att man inte längre kan utforska dessa tempel lika ingående som tidigare. De är dock fortfarande imponerande exempel på den tempelkultur som en gång blomstrade här på Malta. I Tarxien finns ytterligare en välbevarad anläggning, som tyvärr numera ligger mitt i ett bostadsområde. Åsynen av moderna bostäder granngårds förtar en del av stämningen, men här finns en hel del exempel på vacker megalitisk arkitektur, och templet är trots allt klart sevärt. Precis i närheten av Tarxien-templet ligger Hal Saflieni Hypogeum, en underjordisk tempelanläggning från ca 2400 f.kr. Detta är egentligen ett grottsystem, och man har bearbetat väggarna så att de ser ut som megalitiska tempelstrukturer. Här finns bl.a. en fascinerande orakelkammare med en del oväntade akustiska effekter, och fyndet av fragment från närmare 7000 skelett tyder på att Hal Saflieni har tjänat som både tempel och begravningsplats. KyrkorMan kan knappt vända runt ett hörn på Malta utan att stöta på en kyrka. Dessutom påminner många av bykyrkorna väldigt starkt om varandra. På en av mina bussresor kunde jag inte bedöma om vi var i en ny by eller hade åkt tillbaka till en vi redan hade passerat, eftersom kyrkorna var i princip identiska! På en del kyrkor ser man två kyrkur som visar olika tid. Detta är enligt traditionen för att lura djävulen, så att han inte ska veta när de gudfruktiga tänker samlas till gudstjänst. Några kyrkor, bland annat den i Mdina, har tre ur - de visar såväl klockslag som datum och år. Ett antal av Maltas kyrkor förtjänar dock ett särskilt omnämnande. St John's Co-Cathedral i Valletta är enormt överdådig och man känner sig lätt ganska liten i världen när man står där omringad av all denna religiösa prakt. St. Paul's Anglican Cathedral i Valetta är, som kontrast, enormt luftig och sober med en mycket imponerande dom. I Valletta ligger också St. Paul's Shipwreck, som uppförts till minne av apostelns vistelse på Malta, och man förvarar här en relik som man hävdar är en skelettdel av Paulus arm. Kyrkan i Mosta har den tredje största fristående kupoldomen i världen, överträffad endast av S:t Peterskyrkan i Rom och Hagia Sofia i Istanbul. Aposteln
Paulus
Mdina, som också kallas "den tysta staden" pga den nästan totala avsaknaden av biltrafik, är en otroligt vacker liten stad som man absolut inte bör missa! I förorten Rabat finns såväl ovan nämnda St Paul's Grotto, som två olika katakombsystem, St Paul's Catacombs och St Agatha's Catacombs, som är mycket sevärda. Det finns också en romersk villa med en hel del arkeologiska fynd från romartiden och arabtiden. Ett besök till Gozo är också att rekommendera varmt, inte minst för ett besök till Ggantijatemplen. Citadellet i huvudstaden Victoria (som även, förvirrande nog, ibland kallas Rabat) är mycket imponerande, och hamnen i Mgarr är fantastiskt vacker. I närheten av Ggantija-templen kan man besöka Calypsos grotta, där legenden förtäljer att Odysseus hölls kvar av nymfen Calypsos avsevärda charm. Medan man ändå är här bör man också ta sig per båt till närbelägna Comino, och den världsberömda Blå Lagunen. Den gör mer än väl skäl för namnet, med kristallklart, safirblått vatten som lämpar sig ypperligt för såväl bad som dykning. Tillbaka på Malta, och på tal om safirblått vatten, är Blå Grottan icke att förglömma. Det går regelbundna turer med små båtar, och bäst ses detta ganska tidigt på morgonen då ljuset bryts som effektivast genom det klarblå vattnet. Bra kondis krävs dock - promenaden tillbaka upp till busshållplatsen från båtläget är ganska rejält brant och känns därmed också lång! Den lilla fiskebyn Marsaxlokk är rena sinnebilden av pittoresk maltesisk fiskekultur. De små, typiska båtarna (luzzu, som en dylik kallas) med sina klara färger och beskyddande horusögon i fören fyller hela den lilla hamnen, och detta är en syn man förknippar intimt med Malta och det maltesiska folket. Med tanke på hur mycket det finns att se, rekommenderar jag varmt inte bara ett besök till Malta, utan även inköp av en riktigt bra guidebok som bör studeras noggrant innan och under resan! Folket
Trevlig resa, och Mehrba (välkommen) till Malta!
|
|
Copyright © 2000, Kulturtidskriften Café Crème |