ÅRGÅNG 4 NUMMER 4 — 19 MAJ 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven


Om ett misogynt
monster och hans offer

Av Lydia Duprat

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Safari Club
Anja Snellman
Översättning: Camilla Frostell
Rabén & Sjögren, 2003
Sidantal: 367
Cirkapris: 280 kr
ISBN: 9113010565

Det är lika bra att erkänna med en gång: Safari Club är den första bok av Anja Snellman jag läst. Men inte den sista: föregångaren Rädslans geografi ligger redan på mitt nattduksbord.

All översatt litteratur står och faller med kvaliteten på översättningen. Mången bok har jag övergivit på grund av att själva översättningen varit undermålig. En stor tillgång hos Safari Club är Camilla Frostells i alla avseenden utmärkta översättning. Det var med stor glädje som jag konstaterade att Camilla Frostell även står för översättningen av Rädslans geografi.

Safari Club handlar om ett oförsonligt och utagerande kvinnohat, dess representant och dess offer. Evolutionsbiologen Ukri Koskela anser att naturen utsett mannen till herre över kvinnan liksom att det naturliga urvalet rättfärdigar den starkes övergrepp över den svage. Vidare anser han att feminismen tillåtits komma alltför långt och att det är på tiden att den krossas och att kvinnor åter förpassas till spisen eller ännu hellre till sänghalmen där de bäst kan fullfölja sin plikt – att tillfredsställa männen.

Helena Vakar å andra sidan är en ung glasögonprydd biologistuderande som verkligen ömmar för djuren. På en möhippa klär hon ut sig till prostituerad – en lek som kommer att stå henne dyrt under lång tid framöver. Hon har oturen att hamna i klorna på Koskela, som våldtar henne. När han sedermera upptäcker att hon finns bland hans elever börjar han trakassera henne, och han drar sig inte för att våldta och misshandla. Detta leder till en tragisk olycka och till att hon hoppar av sina biologistudier.

Femton år senare tillträder hon som chefveterinär på Högholmens djurpark, och det kan Ukri Koskela, som själv är chef för Zoologiska museet, verkligen inte tåla. Förföljelserna återupptas, nu under en mer förtäckt form och med syfte att krossa hennes karriär.

Anja Snellman skildrar Koskela såväl som Vakar väl stereotypiskt, men jag förmodar att det varit avsiktligt. Hon vill sätta saker och ting på sin spets och gör det genom att porträttera Koskela som ett misogynt monster som får härja ostraffat och Vakar som den duktiga flickan som lyckats mot alla odds och som inget hellre vill än att glömma det förflutna. Det är effektivt ur kathartisk mening, för det väcker sannerligen känslor, till exempel ilska mot Koskelas grottmannafasoner och frustration över Vakars feghet.

Safari Club är mycket välskriven och handlingen presenteras på sådant sätt att man ogärna lägger boken ifrån sig. Den är ojämn så till vida att medan somligt skildras med stor insiktsfullhet lämnas annat därhän utan vidare behandling. Det är exempelvis lönlöst att söka efter orsaker till Koskelas oerhörda kvinnohat i romanen. Vad som kan ligga till grund för Vakars oförklarliga passivitet behandlas heller inte.

Romanens slut är också något av ett antiklimax. Efter 340 sidor av eskalerande spänning och små antydningar om en slutuppgörelse som heter duga slutar inte Safari Club såsom man föreställt sig det och sett fram emot. Detta komprometterar emellertid inte den behållning man har av romanen, som är stor.

 

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat