Nummer 9 - 30 april 2001

Pärlor utströdda
Text och foto: Lydia Duprat

Det sägs att det är en tidsfråga innan dessa atoller försvinner under vattenytan till följd av den globala uppvärmningen. Må detta aldrig hända!

Den rådande klichén är att om man tänker sig paradiset som några oförstörda öar med kritvita stränder, svajande palmer och turkosblå laguner så kommer man inte att bli besviken på Maldiverna. Och om jag ska vara helt uppriktig är det precis så jag tänker mig paradiset. Därför valde jag Maldiverna som resmål. Gud vet hur länge jag drömt om att få besöka ett sådant ställe.

Att säga att jag inte blev besviken på Maldiverna vore helt klart att göra mig skyldig till en våldsam underdrift. Det här råkade helt enkelt bli mitt livs bästa semester, i synnerhet tack vare mina snorklings- och dykupplevelserna, men inte bara det. Det allra mesta var fantastiskt: de vackra stränderna, det soliga vädret, hotellets standard och olika faciliteter och inte minst den förträffliga servicen, de underbara människorna. Mindre positiva aspekter på min vistelse var de rent ut sagt hutlösa priserna, i synnerhet på alkoholhaltiga drycker och utlandssamtal och därför även Internetuppkoppling.

Maldiverna är ett litet muslimskt land bestående av 26 atoller och cirka 1190 öar varav endast cirka 200 är bebodda. Huvudstaden, eller huvudön, heter Male' och ligger mitt i landet. Öarna bildar en nordsydlig dubbelrad och ligger cirka 600 km sydväst om Sri Lanka. Maldiverna har en area om 298 kvadratkilometer och atollbandet mäter 754 km i längd och 118 km i bredd.

Klimatet är utpräglat tropiskt med två monsunperioder. Den torra årstiden pågår mellan december och april medan tiden mellan maj och november präglas av regn och ibland också stormar. Enligt Lonely Planets guidebok är mitten av april och slutet av november ett slags mellanperioder då vädret förväntas vara ganska stadigt och vattnet exceptionellt klart. Oavsett årstid ligger temperaturen i luften på cirka 30 grader på dagarna och några grader lägre på kvällarna. Den lär i alla fall aldrig falla under 25 grader. Temperaturen i vattnet ligger på mellan 27 och 30 grader året om. Luftfuktigheten är hög, ofta över 70%.

På Maldiverna talas det divehi (kan stavas även dhivehi), som har sina rötter i en antik variant av singalesiska, som är ett språk i Sri Lanka. Men divehi innehåller även inslag av arabiska, hindi och engelska. Divehi har bidragit till det internationella ordförrådet med ordet atoll, som kommer från atollhu och betyder "ring av öar".

Enligt den senaste folkräkningen, utförd 1995, uppgår invånarantalet till 244 650 maldivier, men befolkningstillväxten är stor - 3,4% per år. Maldivierna tros härstamma från singalesiska och dravidiska folkslag som invandrade från södra Indien och Ceylon, men det är sannolikt att öarna var bebodda sedan tidigare. Befolkningen har även arabiskt och afrikanskt inslag till följd av blandäktenskap.

I sin utmärka guidebok Maldiverna - en guide för resenärer och dykare upplyser Thomas von Seth oss om att Maldiverna kallades Malodiv för mer än tvåtusen år sedan, "ett ord på sanskrit som betyder girland och väl beskriver pärlbandet av öar". Emellertid frågade jag vår egen maldiviska guide under ett besök i Male' om betydelsen av landets namn, och fick förklaringen att det betydde någonting i stil med "fiskrens" (!), eller "de delar av fisken som man inte tar tillvara och som man därför slänger i havet". Jag vet inte vad jag ska tro, men onekligen är Thomas von Seths förslag det trevligare av de två!

Turismen på Maldiverna är mycket noga (läs hårt) reglerad av myndigheterna med syfte att minimera turismens effekter på samhälle och miljö. Som turist får man vistas på någon av de olika hotellanläggningarna men man får inte besöka någon av de bebodda öarna med mindre än att en maldivisk medborgare från ön formellt tar ansvar för en och erbjuder härbärge i sitt hem. Alkoholhaltiga drycker är totalförbjudna på Maldiverna utanför anläggningarna, och införsel av dessa i landet är likaledes förbjuden, varför allt inkommande bagage röntgas på flygplatsen. De få utlänningar som bor i landet har rätt till en ranson alkoholhaltiga drycker som är avsedd att förbrukas av vederbörande ensam, varför det i praktiken är förbjudet att bjuda gäster på en drink även i sitt eget hem. Synen på alkohol är med andra ord ytterst restriktiv.

Jag hade före min resa läst i olika guideböcker att synen på alkohol i Maldiverna är sådan att maldiviska medborgare anställda på de olika hotellanläggningarna inte tilläts ens att hantera alkohol som till exempel att blanda eller servera drinkar. Enligt guideböckerna skulle dylika uppgifter utföras av personal från Sri Lanka, Bangladesh eller andra länder i stället. Men väl på plats på vår anläggning, Kurumba Village på ön Vihamanaafushi, märkte jag att detta jobb mycket väl utfördes av maldivier. Jag fick detta bekräftat av servitören Ali (intervjun med Ali finner du här), som medgav att dessa regler inte tillämpades i praktiken. Av allt att döma är all serveringspersonal på Kurumba maldivisk, medan den utländska arbetskraften befattar sig med uppgifter såsom trädgårdsarbete och städning. Vem som helst förstår att den massiva turismen till Maldiverna skapar stora arbetstillfällen, och det vore dårskap att inte låta det egna landets befolkning dra nytta av det. Därför faller alltför stränga regler på sin egen orimlighet.

Maten var riktigt okej på vår resort, faktiskt betydligt bättre än jag hade väntat mig. Den bestod för det mesta av olika slags bufféer: maldivisk (knappast!) buffé, kinesisk buffé, indisk buffé, grillbuffé… I samtliga bufféer ingick många olika rätter varför varje gäst kan hitta några saker han/hon tycker om. Några av dessa bufféer serverades direkt på stranden i en oerhört mysig miljö med trevlig, dämpad belysning - lyktor på borden - och rätt så charmig dekor. Palmbladen vajade i kvällsbrisen och stjärnorna lyste över oss på den mörka himlen. Suggestiv och romantisk bakgrund, otvungen och sympatisk atmosfär.

På Kurumba finns det fem olika restauranger, så vill man inte ha bufféer kan man beställa à la carte i stället. Men den mat man får på restaurangerna är i princip densamma som man får på bufféerna, så varför betala lika mycket för en enda rätt när man kan välja och vraka bland många? Det traditionella maldiviska köket lyser på turistanläggningarna med sin frånvaro; det lär nämligen vara oerhört kryddstarkt och därför inte lämpligt för västerlänningars känsliga gommar. Vill man emellertid prova på äkta maldiviska rätter finns sådana att få i Male'. Men då får man nöja sig med läskedrycker eller vatten till maten, eftersom alkohol som sagt inte är tillåten utanför hotellöarna.

De maldivier som vi mötte under vår resa var samtliga oerhört vänliga, varma och tillmötesgående samt väldigt förtjusta i barn. Vi hade med oss vår sjuåriga dotter och många bland personalen på Kurumba tilltalade, klappade och småretades med henne. Dylik behandling fick alla andra barn på anläggningen så vitt jag kunde se. Vår servitör Ali talade till vår stora häpnad förutom engelska litet svenska och han var inte ensam om det. Överallt blir man bemött med leenden, som slår en som riktigt äkta, och ett vänligt ord.

För de som gillar att snorkla är Maldiverna verkligen ett Paradis med stort P. Innerreven ligger bara några meter från den långgrunda stranden och bjuder på hundratals färggranna fiskarter om tusentals individer. På Kurumba ligger det så kallade husrevet bortom en sektionerad mur och vågar man sig bortom muren kan man se revväggen som stupar 10 - 20 meter ner i djupet och hela stim med fiskar, ibland riktigt stora sådana såsom till exempel barracudor. Har man turen med sig kan man även se hajar här, alltså alldeles inpå hotellknutarna! Ett antal dykarkompisar som även hängav sig åt snorkling rapporterade att de sett hajar vid ett flertal tillfällen. Nu finns det ingen anledning att vara rädd eftersom det här är fråga om svart- eller vittfenkantade revhajar, hajarter som är ganska små (upp till 1,5 meter) och som inte utgör någon fara för människor.

Vattnet i lagunerna var ljusturkosblått/grönt och fullkomligt klart. Närmast stranden var det för det mesta sandbotten, men enstaka koraller här och där motiverar försiktighet och eventuellt ett par plastsandaler. Att trampa på koraller gör nämligen ont! Sanden på stränderna var kritvit och vetemjölstunn. En sann fröjd att gå på!

Dykningen var likaledes fantastisk på Maldiverna. Dykställena är många och på samtliga finns det mycket att se, även om några visst är bättre än andra. Jag tog ett Open Water Diver-certifikat på Maldiverna för EuroDivers (se intervjun med René Ekeheien här) och detta är bland det bästa jag gjort under mitt liv. Utbildningen, som tillämpar PADI:s metod, var proffsigt upplagd och instruktörerna var oerhört duktiga. Men det bästa är ändå att man även under de praktiska övningarna kan njuta av så rikligt och härligt marint liv! Man fyllde och tömde cyklop, lärde sig att hitta sin regulator (luftslangen/-munstycket) eller genomförde en nöduppstigningsövning i det att man såg hela fiskstim simma förbi och runt omkring. Och i anslutning till varje övning gick man på undervattenstur på husrevet. När man jämför med de förhållanden som råder när man tar ett liknande certifikat hemma, där dylika övningar äger rum i en simbassäng, förstår man just hur mycket man fick för pengarna.

Under våra "riktiga" dyk såg jag vid ett tillfälle två stycken vittfenkantade revhajar och under flera tillfällen sköldpaddor och stingrockor, för att inte tala om alla tusentals fiskarter och vackra koraller. Den som åker till Maldiverna för att snorkla eller dyka kommer inte att bli besviken, det är ett som är säkert.

Som jag nämnde ovan var alla alkoholhaltiga drycker våldsamt dyra på Maldiverna, även ölet. Lika dyra var utlandssamtal. Det övriga var inte heller direkt billigt, men någorlunda "normalt" med tanke på att det är turismen som är Maldivernas huvudsakliga näring vilket anläggningarna inte är sena att slå mynt av. Ett varningens ord är dock på sin plats här: under vår utfärd till Male' blev vi direkt uppraggade av en guide som på sätt och vis var kunnig och trevlig. Han visade oss Male's gamla och nya moskéer samt frukt- och fiskmarknaden. Men i utflykten "ingick" även ett besök i en butik där "priserna var riktigt fördelaktiga" och där man kunde "göra fynd". Varför inte, tänkte vi, som ändå inte var ute efter att köpa några souvenirer. Väl där fastnade vi ändå för några vackra men enkla silversmycken till vår dotter och till en av hennes kompisar, en vanlig kortlek med revfiskmotiv samt ett inplastat fiskkort att ta med sig till reven för referens. När vi hörde oss för om priset på de olika sakerna sa försäljaren att man skulle lägga ner allting i en korg och att han sedan, när vi var nöjda, skulle komma med ett riktigt bra pris på alltsammans. Vi gjorde som han sa, och döm om vår häpnad när han sa sig vilja ha femtusenfemhundra kronor för det! I korgen låg två korta silverkedjor, tre silverhängen, två silverarmband, kortleken och fiskkortet. Och för det ville han ha över femtusen spänn!

Min man blev så chockad när han hörde det att han förvandlades till en saltstod och var därmed ur stånd att förhandla. Det fick jag göra, och när försäljaren hade tagit bort de två armbanden kom vi överens om en summa om femtonhundra spänn för resten. Att vi alls gick med på det rövartrickset berodde på att vi inte ville göra vår dotter besviken. Till min svärmor, som var med på resan och i butiken, ville de sälja ett korallhalsband för fyratusen kronor, men hon kom undan med ungefär trettonhundra.

VARNING alltså för dylika turistfällor! Om vårt misstag kan förhindra att andra åker dit på samma sätt så har det varit värt någonting.

I övrigt har jag just ingenting negativt att säga om Maldiverna, och jag hoppas komma tillbaka dit någon gång. Det här blev fantastiskt sköna dagar till överflöd präglade av sol, naturskönhet och mänsklig värme. Plus litet äventyr samt den underbara frihetskänsla man upplever när man svävar i ett varmt hav omgiven av dess vackra och fredliga invånare.

Jag är mer än nöjd. Jag är frälst.

Vidare läsning:
Thomas von Seth: Maldiverna - en guide för resenärer och dykare; Platypus 1996
James Lyon: Maldives; The Lonely Planet 2000