"Jag
vill också se tjuren dö"
Text och foto: Theodor Stenevang
Mitt
i Europa, i södra Frankrike, föds tjurar upp för att hetsas
inför publik medan de förblöder. De årliga tjurfäktningarna
är en folkfest.
Det är mycket med djuren nu. Vegetarisk kost vinner terräng.
Gudarna straffar oss med sjukdomar för att vi matar kor med deras
döda kompisar och för att vi kör
runt med grisar som ölbackar i lastbil innan de blir slaktade. Statsministern
har uttryckt sina tveksamheter. McDonalds har slutat skryta med "hundra
procent nötkött" och hårdlanserar smakvarianter från
delar av världen som inte tillhör
köttapokalypsens Europa.
Mitt
i detta Europa ligger Frankrike, den största storebrorsstaten i EU.
Det franska köket är världsberömt och listan på
superdelikatesser från denna topografiskt diversifierade sexhörning
är lång. Jag kommer inte på någon enda som inte
består av animaliska råvaror, antingen kött eller mejeriprodukter.
En av de mest kända är troligen gåsleverpaté
foie gras, som ordagrant betyder fet lever eller fettlever. Om det är
smaken som är mest känd eller det faktum att gässen drivs
upp under intensiv övergödning medelst tvångsmatning vet
jag inte.
Tjurfäktningar i Frankrike
Mindre känt är då att tjurfäktning är mäkta
populärt i de södra delarna av Frankrike sedan åtminstone
500 år tillbaka. Inte i Provence utan västerut, längs
Pyrénéerna. I landskapet Les Landes har varenda byhåla
en liten arena av trä som används för tjurfäktningar,
corridas. Dessa kompletteras av en betydligt mildare typ av spektakel
som kallas Course Landaise. Detta sistnämnda är som en blandning
av rodeo och cirkusclowner, där lustigt klädda karlar låter
sig jagas och skuffas runt av uppretade kossor, som sedan släpps
tillbaka i hagen. Värre är då ödet för tjurarna
i tjurfäktningarna.
Helgonfestival
Staden Mont de Marsan är residensstad i Les Landes och har mellan
40 000 och 50 000 invånare. Stadens katolska skyddshelgon heter
La Madeleine, och hon
firas under en vecka i juli varje år. Festivalen får vilket
svenskt sommarevenemang som helst att framstå som ett knypplingskonvent
för dövstumma nykterister. Under La Fête de La Madeleine
får staden ett tivoli, tiotals tillfälliga utomhusrestaura
ger och försäljning av vin i alla tre färgerna för
tjugo kronor litern i varje gathörn. Man dricker mycket vin. Man
duschar sina kamrater i vin. En parad öppnar festivalen, där
varje kvarter i stan har byggt en egen paradvagn av trä
och papier-maché. Däremellan går paradorkestrar, bandas,
som spelar latinska toner och rytmer absolut inte några marscher.
En skönhetsdrottning koras och den finaste paradvagnen får
ett pris.
Därtill är det tjurfäktningar, varje dag under fem dagar.
Stadens arena, relativt stor och byggd i sten med plats för flera
tusen personer, är då fullsatt. Tjurfäktningarna finns
i två varianter: den portugisiska och den spanska. I portugisisk
tjurfäktning dödas tjuren utanför arenan, efter uppträdandet.
I spansk
tjurfäktning är showen slut när tjuren dödas. Likväl
är tjurfäktning inget simpelt fenomen till sin natur. Det är
omgärdat av en tusenårig historia på Iberiska halvön
som genererat komplexa regler och ett rikt fackspråk. I Spanien
är de främsta matadorerna folkhjältar och sexsymboler.
Tjuren är en hotfull fiende
Åter till helgonfestivalen. Under varje daglig tjurfäktning
gör man slut på sex tjurar. Proceduren är i korta drag
att en matador sätter ett par pikar i nacken på tjuren, sedan
ytterligare en andra och en tredje matador. Blodet pulserar ur såren
och färgar tjurens bog glänsande röd. När tjuren slutligen
är så utmattad att den faller ger man nådastöten
i form av ett knivstick i nacken. Ett par åsnor släpar sedan
ut kroppen. Nästa tjur. Förutom matadorer finns till exempel
också picadorer och banderiljärer som alltså inte är
påhitt ur filmen om tjuren Ferdinand. Märk att alla uttryck
inom tjurfäktningen är spanska. Fransmännen i Mont de Marsan
säger att de ska titta på corrida de toro, inte course de taureau.
Bland publiken finns inga uttryck för någon uppfattning om
tjuren som ett oskyldigt offer. En tioårig pojke som inte fick följa
med de vuxna till arenan grät av ilska och
skrek att han också ville "se tjuren dö". Kvinnor
och män, unga som gamla, delar ett grundläggande antagande om
att tjuren är arg, ond och farlig. Tjuren är en hotande fiende
och matadoren som står på arenan öga mot öga med
tjuren är alltså oerhört modig. När matadoren blir
stångad skriker publiken av fasa, när han lyckas sticka tjuren
jublar de. Även svala medelålders kvinnor med solglasögon,
stråhatt och en sjal knuten däröver för att stänga
ute den stekande solen skriker ut sin beundran för tjurfäktaren.
Enligt ryktet säljs köttet från de dödade tjurarna
till ett mycket högt pris. Den dyraste och mest eftertraktade delen
skall vara just det penisen. Jag ser fram emot att få
detta rykte bekräftat.
|