ÅRGÅNG 2 NUMMER 8 — 19 NOVEMBER 2001 | ||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Läst
Patrik Aspers är forskare vid Sociologiska Institutionen vid Stockholms Universitet. Han har på ett personligt och levande sätt skrivit om modefotograferingen i Sverige utifrån en fenomenologisk ansats. Han tar upp en marknad som många fascineras av, både för att den är så synlig och för att den handlar om modeller, pengar och kändisskap. Boken är av intresse inte bara för akademiker som forskar inom samma område som Aspers utan även för journalister, fotografer och dem som har en nyfikenhet över hur sociala världar fungerar. Dock så är det en bok som till språk och innehåll är sociologisk. Det kanske gör att många drar sig för att läsa den. Det skulle vara synd. Fördelen med den här boken är nämligen att man inte behöver vara så inläst på de teorier och metoder som har använts. Om man vill kan man mer eller mindre hoppa över de delar av boken som handlar om det. Däremot är den väldigt detaljerad om hur det går till inom modefotograferingens värld. Aspers beskriver modefotografiets marknad från tre olika perspektiv; fotografernas, moderedaktörernas och reklammakarnas. Detta ger en mer nyanserad och mer komplett bild än vad som annars hade varit möjligt. Aspers har intervjuat bland annat fotografer, moderedaktörer, agenter och stylister. Han har under en tid arbetat som fotoassistent. Det gör att han har sett branschen från insidan och har varit delaktig i det som han beskriver. Man kan känna att mode- och reklambranschen är något som författaren har ett levande intresse för. Det förmedlas genom texten och är dessutom smittsamt. Genom att Aspers har valt att beskriva marknaden utifrån perspektivet hos dem som befinner sig inom marknaden får man en grundligare förståelse av denna del av samhället. När man använder sig av individers egna upplevelser och de motiv som de anger som viktiga för dem kan man få fram en dynamisk bild av hur sociala mönster skapas och återskapas. Ett av målen med Aspers bok är att föra fram empirisk fenomenologi. Det kapitel som tar upp vad det är har barmhärtigt nog för många läsare förlagts till ett appendix. Genomgången av teorierna bakom studien är mycket metodisk och noggrann. Den delen kan också användas när man behöver en översikt om vad den fenomenologiska ansatsen innebär och hur man kan använda sig av den när man vill genomföra en sådan här studie. De som inte har ett behov av detta ska hoppa över det kapitlet helt och hållet. (Vilket faktiskt är något som Aspers också ger hänvisningar till i boken.) Aspers fotnotsapparat är väl genomarbetat och innehåller många små lustiga bitar av information. Ett exempel är att man får veta att assistenter kan få värma polaroidbilder i armhålan för att få dem att framkallas snabbare. Det är sådana detaljer som man kommer ihåg efteråt. Det är också detaljerna i boken som ger en riktigt tydlig bild av modebranschen. Boken är skriven på engelska. Språkligt sett finns det inget att kommentera där annat än att det är ovanligt lättflytande för att vara skrivet av en svensk som skriver på engelska. Jag måste rekommendera den här boken. Det är en särpräglad bransch och det finns många roliga infallsvinklar som kan var intressanta både för dem i branschen och för dem utanför. Studien ger en inblick i de sociala koder och sätt som människor inom det här området använder sig av.
|
|
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||
|