ÅRGÅNG 2 NUMMER 8 — 19 NOVEMBER 2001
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Debatt
Det är dags att vissa djurparksanställda tar sitt moraliska ansvar
Av Lydia Duprat

Jag vill ju inte att det jag säger här ska kunna vändas mot mig och därför erkänner jag villigt: ja, jag äter kött trots att det må vara oetiskt när allt kommer omkring. Jag var vegetarian för många år sedan men äter alltså kött numera. I alla fall ännu så länge.

Detta faktum har emellertid inte mer än perifert med nallarna på Lycksele djurpark att skaffa. Vi människor kanske behöver äta kött, och på så sätt få i oss rent protein och vissa vitaminer, för att må bra. Men vi behöver inte delta i några jävla jippon som går ut på att man ska döpa björnungar för att sedan se dem avrättas på det sätt Lycksele djurpark har gjort sig skyldig till. Det ger oss inget annat än en mycket besk smak i munnen och inga som helst proteiner eller andra fördelar!

Om en djurpark inte till kommande höst anser sig ha utrymme för några nya djur ska de heller inte avla fram några under våren. Det kan inte betraktas som annat är djupt omoraliskt att avla fram djur som man vet kommer att behöva avlivas. Som jag ser det måste Lycksele djurpark ha haft just detta förhållande väldigt klart för sig redan i våras. Man måste ha vetat att man inte hade plats för några fler björnar. Så varför avla fram några?!

Svaret är lika enkelt som det är upprörande: det var en ren marknadsföringsåtgärd. Man ville kunna vända sig till pressen med uppmaningen att "nu har vår björnhona Golda fått ungar, var med om att döpa nallarna!" Å så gulligt, Lycksele djurpark har nya björnungar, nu ska vi hjälpa till att döpa dem, och gärna även åka dit och besöka dem! Och bara några månader senare avrättar man samma björnungar med ett skott. Sommaren är förbi, nallarna har fyllt sin funktion, de behövs inte längre.

Irene Sjögren, chefen på Lyckseles djurpark, kan säga vad hon vill, sanningen är uppenbar. Jag undrar om hennes skitsnack, som till exempel, "det vore oetiskt att behålla björnungarna när vi nu inte har plats" och "det är artkoordinator som bestämmer, jag tvår mina händer" går hem hos folk. Hos mig gör det inte. Det är helt uppenbart att man hela tiden vetat att man med all sannolikhet skulle behöva avliva björnungarna. Ändå avlar man fram dem.

Det är dags för en lagstiftning mot detta uppenbara missbruk. Har en djurpark inte möjlighet att ta hand om nya kullar ska heller inte några nya kullar avlas fram. Nu är man så cynisk att man parar björnhonan under förevändning att hon behöver få ungar för att må bra, hon får tre ungar, och sedan, medan ungarna ännu är små (vilket betyder att de fortfarande behöver sin mamma/björnhonan fortfarande behöver sina ungar), så avlivar man hela kullen!

Människan gillar att leka Gud, ja i alla fall vissa djurparksanställda. Sluta med det nu och ta ert moraliska ansvar!

Jag grät när jag fick veta att björnungarna avrättats. Tror ni på Lycksele djurpark att jag någonsin kommer att vilja besöka er blodiga anläggning? Tro mig - jag är inte ensam om att känna djup avsmak - och förakt.

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat