ÅRGÅNG 3 NUMMER 6 — 21 OKTOBER 2002 | |||||
CAFÉ
CRÈME I DECEMBER |
En
av årets bästa skivor
En av världens främsta orkestrar,
under
ledning av en av världens bästa dirigenter spelandes en av de
mest spännande symfonierna som skrivits, kan det bli annat än
mästerligt? Detta år
när Claudio Abbado lämnar chefdirigentskapet över Berliner
Philharmoniker ger DG ut tre nya Mahlerinspelningar, symfonierna tre,
sju och nio, alla inspelade live. Abbado har ju länge varit en stor
Mahlerdirigent, sedan tidigare finns en box med alla symfonierna. Att
ge ut ytterligare inspelningar av dessa symfonier kan bara bero på
att Abbado lyckats med någonting extra. Och det stämmer verkligen. Mahlers tredje symfoni är ett enormt verk sett både till omfång och till innehåll. Det är tvära kast mellan full orkester och kammarmusikaliska inslag, mellan folkliga melodier och för sin tid moderna klanger. (Mahler har fortsatt att vara modern långt in på 1900-talet. Det var först på 1960-talet som hans musik slog igenom ordentligt. Hans betydelse för modernismen är oomtvistad.) Men hos Mahler inordnas de tvära kasten alltid helheten, förutsatt att det är en dirigent som förstår sig på musiken. Hans tredje symfoni är litet av ett eldprov att lyckas gestalta på ett övertygande sätt. Claudio Abbados
inspelning bjuder inte på några större överraskningar
gällande gestaltningen, han har aldrig varit en speciellt säregen
dirigent. I stället är det ett gediget musicerande med analytisk
pregnans som är hans signum. När han närmar sig Mahlers
tredje symfoni igen är det snarare för att förbättra
och putsa på detaljerna än att presentera en helt ny syn på
verket. Med hans stora kärlek till Mahler innebär det ett stort
lyft för musiken, speciellt som glöden aldrig går förlorad.
Faktiskt har det blivit en av de bästa inspelningarna av Mahlers
tredje symfoni någonsin.
|
||||
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
|||||
|