En
skola från en svunnen tid
Av Helena Mansén
|
Klasrosskolan
är Sveriges äldsta skolmuseum. |
FOTO:
HELENA MANSÉN |
Trött på skolan? Var glad att
du inte lever på 1800-talet. Titta in i Klasroskolan, Sveriges äldsta
skolmuseum, så förstår du varför.
Nu när
höstmörkret breder ut sig allt längre stunder på
dygnet, när morgnarna är ruggiga och man helst vill stanna kvar
under det varma goa täcket, då vill man glömma allt som
har med skola och plikter att göra.
Men, ryck upp dig! Le! Var lycklig att skoldagen slutar senast klockan
16 och inte klockan 18. Var himla nöjd att du är ledig på
lördag och då inte har skola mellan klockan 8—16. Tänk,
du kan sova ut även på söndagen. Du slipper gå till
högmässan, varje söndag, och lägga på minnet
allt vad prästen säger för muntlig redogörelse in
för läraren på måndag morgon, efter morgonbönen.
Hur många raster har du per dag? På 1800-talet kunde du kanske
få en, men bara som uppmuntran om du uppfört dig väl och
rabblat budorden som rinnande vatten.
För att ge dig själv ännu mer inspiration att klara av
dagens skola, kanske du vill gå tvåhundra år tillbaka
i tiden, för att med egna ögon se hur dåtidens skolbarn
hade det? Varför inte göra ett besök i den gamla Klasroskolan?
Klasroskolan ligger i Sollentuna och är troligen Sveriges äldsta
bevarade skola. Det är numera ett museum. Huset byggdes 1804 enkom
för att vara skola och är ett litet rött hus med vita knutar.
Det ligger avskuret från omgivningen, med en högt uppvuxen
trädgård. Numera ligger Arlandabanan och E4an alldeles intill,
men när man går in genom trädgårdsgrinden slår
stillheten emot en. Huset och trädgården står bevarade
så som det var för tvåhundra år sen.
1800-talets skola var ljusår från dagens som har ett enormt
utbud av ämnen. På 1800-talet var det kristendom och läsning
med svenska och latinska bokstäver som var det allra viktigaste.
Det måste alla kunna. Därefter kom skrivning och räkning.
Varje morgon började man skoldagen med böner och sång.
Luthers Katekes skulle man kunna. De 10 budorden likaså. Prästen
kom ibland hem till barnen för att hålla husförhör.
Konfirmationsundervisningen ingick så att säga i skolgången.
Rudbeck grundare
Det var överstekammarjunkare och friherre Per Alexander Rudbeck på
Edsbergs Slott som lät bygga Klasroskolan för Sollentunas barn.
Det var 38 år innan folkskolestadgan infördes 1842 och Klasroskolan
var den enda skolan i Sollentuna, som då hade ungefär 800 invånare.
Av dem var det drygt 200 barn. Men alla fick inte plats i skolan. Många
hade inte råd och en del föräldrar tyckte att barnen inte
hade tid, de skulle hjälpa till med försörjningen hemma.
Den första
läraren på Klasroskolan var född i Uppsala 1760 och hette
Johan Wallman. Han var som de flesta lärare på den tiden prästvigd.
Han hade tidigare varit skolmästare i Fresta. Wallman bodde med sin
fru och barn i lärarbostaden som låg i direkt anslutning till
klassrummet. Wallman hade tre rum och kök och med den tids mått
mätt var det en stor och förnäm bostad. Det fanns också
några tillhörande lador och uthus på gården där
läraren kunde ha ett par djur samt förvara sina redskap. Att
vara lärare på den tiden var väldigt fint och man tillhörde,
precis som präster, det andra ståndet (adeln, präster,
borgare och bönder).
Bostaden
i Klasroskolan är väl bevarad och möblerad som den var
på den tiden. I köket finns en gammal vedspis med järnhäll.
|
FOTO: HELENA MANSÉN |
Katedern
samt “sandbänken” längst fram där
eleverna fick lära sig skriva. |
Aga
förekom
Gillar du inte din lärare? Tycker han är knäpp? Var tacksam
för att han inte har en rotting och ett knippe ris framme vid katedern.
”Hjälpmedel” som han kan ta till om han inte tycker du
lyssnar tillräckligt uppmärksamt.
I Klasroskolan
ser man att lärarens kateder var hög och respektingivande. Intill
den hänger diverse redskap, som säkerligen användes ”när
det behövdes”. Rotting, ris eller trälinjal. Det var bara
att välja. I stadgarna från den tiden så står det:
” Endast vid högsta nödtvång fick kroppsstraff nyttjas,
men varje dygd skola belönas och varje last straffar sig. Eleverna
skola ej svära eller slåss.” Det du.
Det var blandade
åldrar på barnen. I Klasros klassrum finns tre rader med långbänkar.
Den första är en sandbänk. Eftersom det var dyrt med papper
och bläck fick barnen börja med att lära sig att skriva
streck och runda ringar i sanden. I början fick de använda pekfingret.
Sen fick de skriva bokstäver med en pinne. Med ett specialverktyg,
en platta med rulle och ståltråd, slätade man enkelt
ut sanden igen samt gjorde lutande linjer som stöd för skrivstil.
Man använde också små griffeltavlor och suddade med en
hartass. Man fick läsa från dikteringstavlor. För att
lära sig räkna använde man sig av olika räknestavar.
Den andra
långbänken var Läsbänken. Där satt de som kunde
läsa. På den tredje långbänken satt de barn som
kunde mest, de som ibland också fick skriva med bläck.
|
FOTO: HELENA MANSÉN |
Den
så kallade monitörringen där de duktigaste
eleverna fick agera lärare. |
Lärarens
lön
Det kostade 24 shilling om året att gå i skolan. Det gick
till lärarens lön. Vissa barn kunde få gå gratis
genom socknens försorg. Läraren fick därutöver två
kollekt (samlades in vid högmässan) om året. Plus råg
och korn från Sollentunaholm (största gården i socknen)
och Edsbergs slott. Samt ”en intill Norrviken belägen äng
till föda för en ko”. Läraren fick även ved
med mera.
Men läraren
var tvungen att redovisa ett bra resultat. Vid varje examentillfälle
måste han visa att barnen verkligen lärt sig något under
terminen. Att han förtjänade sin lön.
Johan Wallman måste nog ha varit en bra lärare som socknens
föräldrar var nöjda med, för han stannade i Klasroskolan
i sex år. Sedan blev han komminister i Täby. Nästa lärare
stannade ännu längre. Det var Anders Rundberg som tjänstgjorde
under åren 1812-1830. Han beskrivs i papperena som ”en stilla,
from och plikttrogen man”.
Under 1830-talet infördes en ny undervisningsmetod i Klasroskolan
av prästvigde läraren Johan Erik Kjellberg. Det var den så
kallade Lancasterskolan eller växelundervisningsmetoden. Det gick
ut på att läraren först undervisade några duktiga
elever, så kallade monitörer. Dessa elever fick i sin tur lära
de andra barnen. Monitörerna stod då i en ”monitörring”,
en järnring, i klassrummet med de andra barnen runt omkring.
Den sista
läraren i Klasroskolan var Abraham Ulrik Ekman som verkade 1852-1880.
Han var med sin seminarieutbildning som folkskollärare den första
riktigt utbildade läraren på Klasro. Han införde att flickor
och pojkar skulle sitta vid olika bänkar. Man lät även
slå ut en vägg så att klassrummet blev större.
Dåtidens
stora författare och romantiker, Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866)
som också bodde på Antuna gård, var svåger till
två av lärarna på Klasro.
Efter Ekmans
tjänstgöring var det några som vikarierade innan skolan
lades ner 1885.
Skolan skänktes av dåvarande friherre Rudbeck till Sollentuna
Kommun för att upplåtas av pensionerade lärare, lärarinnor,
klockare och barnmorskor. Han ville också att skolan skulle kallas
Claesro, till minne av sonen Claes Reinhold.
1890-1911 var skolan en komministergård, en prästgård,
sen hyrdes den ut till en privat familj.
Under andra
världskriget använde Röda Korset huset som systuga. Därefter
bodde några fattiga familjer där, som mest fyra familjer samtidigt.
På 1960-talet blev Klasroskolan ett museum.
Bra med sovmorgon
Så nu när höstmörkret är över
dig kan du verkligen gotta dig över hela två sovmorgnar i veckan.
Och tänka på hur kämpigt barnen hade det förr som
var tvungna att stiga upp tidigt alla morgnar, gå långa dagar
i skolan utan rast, ha tuffa läxor och husförhör där
katekesen måste kunnas utantill. Med rottingen vid lärarens
kateder hela tiden i blickfånget.
FAKTA:
KLASROSSKOLAN |
Om
du är intresserad av att titta närmare på
hur skollivet tedde sig på 1800-talet så går det
bra att besöka Klasroskolan. I regel hålls den öppen
för allmänheten första söndagen i månaden,
klockan 13—15.
Det går också att beställa tid för visningar
för hela grupper andra tider i veckan.
Det bokas genom Margareta Grahn, 08-579 214 17.
|
|