ÅRGÅNG 3 NUMMER 6 — 21 OKTOBER 2002
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I DECEMBER

A R T I K L A R
Naturvårdens allt-i-allo
"Det finns alltid något att vara arg på"
Här får berättelserna en röst
Välkommen till din framtid, Stockholm!
En glimt av paradiset
Björnben nytt hopp i kampen...
Vassa gafflar och heta knivar
Blev Ismannen dödad under en strid?
Tankar kring julevangeliet
Chanukka under julgranen
Timmarna: ett försvar för dataspelet
Kort rapport från Bali
Förlorad

R E C E N S I O N E R
Fullt sjå med ostyriga älgbrorsor
Träffande om elvaårig tjej
Inspirerande om mobbning
Seg historia om blyg kille
En något överambitiös samling
Fränt om livet i storstaden
Kärlek, konkurrens och andra krafter
"Trasfröken på Villagatan"
Ensamhet mitt i familjens hägn
En bildningsresa genom Europa
Sidor av inspiration och skönhet
Julklappar till älskare av barockmusik

I N T R Y C K
Jag är din vän

L Y R I K
Ravin

P R O S A
Mona-Lisa

Och så faller löven
Text och foto: Lydia Duprat

Höstens färgprakt är här — i viss mån . Väderförhållandena har inte varit gynsamma för tillkomsten av höstfärger. Följden är att många träd inte kommer att gulna.

Hösten har både bra och mindre bra sidor. Till de mindre bra kan räknas att höstens inträde är ett kvitto på att sommaren är slut. Att sommaren är slut innebär i sin tur att det är slut på ljus och värme för den här gången. Följaktligen är hösten även ett kvitto på att dystrare tider är i annalkande.

Till höstens positiva sidor hör den färgprakt som naturen då uppvisar. Även denna företeelse är dock tveeggad. Trädkronor i höstlig brand är en vacker syn. Å andra sidan är gula, röda och bruna löv även ett kvitto på att det kommer att dröja innan löven åter är gröna, och vad värre är: det kommer att dröja innan träden över huvud taget lövas igen.

Tvivelsutan är hösten en vacker årstid. Träden bär festkläder, de kanske trivs, känner sig stolta? De kanske ser fram emot den vila som vintern innebär, innan de åter får iklä sig det jungfruligt gröna, det genomskinnligt späda. Men hur går det till när löven gulnar, rodnar och faller?

Löven är växtens matfabrik. Näringstillverkningen sker i lövets otaliga celler vilka innehåller ett pigment vid namn klorofyll. Det är klorofyllet som ger lövet dess gröna färg. Men lövet har vid sidan av klorofyllet även gula eller orange färgämnen, karotenoider, röda, lila eller blå, antocyaniner, eller bruna, tanniner som också kallas för garvsyra. Det är karotenoiderna som till exempel ger moroten dess typiska färg.

Under våren och sommaren maskeras de gula, röda, och övriga färgerna av de gröna, som finns i mycket större mängd. Under hösten upphör emellertid näringstillverkningsfunktionen hos löven till följd av färre timmar dagsljus samt förändringar i temperatur. Klorofyllet bryts ner, den gröna färgen försvinner och lämnar plats för de gula, röda eller bruna.

Klara höstfärger är beroende av gynnsamt höstväder för att uppstå. I år ligger det drivor av gröna löv på trottoarer och marker. Löven har fallit innan de ens hunnit gulna. Detta beror på att nätterna i augusti och september inte varit tillräckligt kalla. Idealiska förhållanden är varma och soliga dagar följda av nätter med en temperatur på under noll grader, med andra ord nattfrost.

Snart kommer de vackra gula löven att blåsas bort av en höststorm.

Löven faller
Samtidigt som löven genomgår sin för hösten typiska färgförändring pågår det andra processer hos träden. Vid stjälkens bas, där löven är fästa vid kvisten, utvecklas ett särskilt cellager som småningom skär av de membran vilka håller lövet på plats. Lövet faller då av sin egen vikt eller blåses bort av höstens stormar. De fallande löven lämnar ett sår efter sig. Såren läks sedan, och stället där löven en gång suttit på kvisten visar nu ett ärr.

Fallna löv innehåller stora mängder av olika näringsämnen, särskilt kalcium och kalium, som ursprungligen var en del av myllan. Nedbrytningen av löven berikar jordmånens översta skikt då dessa ämnen återbördas till jorden.

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat