Ledare
Mörkt och dystert under överskådlig tid
Av Lydia Duprat

Länge trodde jag liksom många andra att klimatförändringen till sist hunnit ikapp oss och att det aldrig mer skulle bli vinter i vårt land. Sommaren har varit lång och den har varit — ibland olidligt — het. Sol och tropisk värme vecka efter vecka övertygade mig omsider om att jag kunde överge mina drömmar om att flytta till Provence och börja planera för en plantering av palmer i trädgården på landet i stället.

Jag erkänner det — jag gick på den niten. Och därför blev jag mer än chockad — jag blev förvirrad när kölden kom redan i mitten av september. Jag kunde inte förstå hur man ena veckan kunde bära shorts och linne för att i nästa behöva bära rock och hatt.

Jag har nu i flera veckors tid känt mig märkligt vresig och jag börjar inse att det är kylan detta beror på. I och för sig har jag ingenting emot en mild kyla när det är soligt och vindstilla. Tyvärr är det sällan man är så lyckligt lottad, i alla fall i Stockholmstrakten. De senaste veckorna har varit regniga, ruggiga och revolterande råa. Avskyvärt!

Med andra ord är hösten här på allvar. Den har egentligen varit här på allvar sedan mitten av september. Men det är först nu som löven börjar gulna på de flesta träd och som pumpor börjar välla in i saluhallarna. Och det är först nu som det egentligen får vara kallt. Det tycker i varje fall jag.

Hösten inleder en tid av mörker. Eftersom jag är född och uppvuxen i tropikerna tycker jag om det när dag är dag och natt natt. I tropiska länder gryr och skymmer det vid ungefär samma tid året om. Det är faktiskt ganska praktiskt. Men det är klart - ljusa svenska sommarkvällar har också sin tjusning. Och det har även höstens mörka kvällar. Det är mysigt med levande ljus, mysigt att sätta sig framför en brasa och dricka varm choklad.

Vi firar hösten i Café Crème genom att bevärdiga årstiden med ett eget temanummer.

Mörkret, kylan och avsaknaden av festligheter mellan kräftskivan och Lucia har gjort att vi i Sverige gladeligen tagit till oss en främmande tradition — Halloween. Halloweens bjärta färger och lekar har funnit sig en självklar nisch i det moderna svenska bondeåret.

Ett annat typiskt kännetecken för hösten är älgjakten. Det påstås att jakten har en själ. Måna Berger resonerar kring detta och skriver även om jakten ur ett historiskt perspektiv.

Kyl- och frysskåp är relativt moderna företeelser. Hur gjorde man förr för att bevara maten så att den räckte även över hösten och vintern, då den givmilda naturen lade sig att vila? Den uråldriga processen att konservera maten skriver Inger Carlsson om, och bjuder därtill på ett par recept.

Detta och mycket mer kan ni läsa om i Café Crème i oktober.

Det kommer att vara mörkt och dystert under överskådlig tid nu. Det kommer att ta evigheter innan ljuset och värmen åter väller över oss. Men det finns ingen vits med att vara på en plats och drömma sig bort till en annan, ingen vits med att leva nu och drömma om framtiden. Upptäck höstens positiva sidor, njut av dem, lev i nuet. För mörkt eller ljust, varmt eller kallt — nuet är allt vi har.