ÅRGÅNG 4 NUMMER 6 — 22 OKTOBER 2003 | |||||||||
CAFÉ
CRÈME I VÅR P R O S A |
Vart tar färgerna
vägen i det stora blå?
Du har länge planerat din drömresa till en exotisk destination där du ska dyka i tropiska vatten som sjuder av färggrant liv. När du väl är framme och genomför din nedstigning upptäcker du, till ditt stora förtret, att landskapet under vattenytan knappast motsvarar alla de undersköna bilder du sett i dykningstidningarna där hemma. Var tusan är färgerna?!?! Vad är färger? Ljuset består av elektromagnetiska vågrörelser med korta våglängder, som är jämnt fördelade på mellan 35 till 75 miljondel av en centimeter. Ljusstrålarna saknar färg. Det är nervsystemets förmåga att reagera olika på olika våglängder hos den elektromagnetiska strålningen som är grunden för vårt färgseende. Föremål reflekterar ljus selektivt – de absorberar alla färger utom en, som reflekteras tillbaka till våra ögon. Det är denna färg vi ser hos föremålet. Om ett föremål absorberar alla färger upplevs det som svart. Om föremålet å andra sidan reflekterar samtliga färger upplever vi det som vitt.
Färgerna härrör från vad man kallar det synliga färgspektrumet. Detta spektrum spänner från röd till lila med orange, gul, grön, blå och mörkblå däremellan. Dessa är de färger man ser i regnbågen eller som man får fram om man lyser genom ett prisma. Färgerna i det synliga spektrumet uppträder alltid i samma ordning. Detta beror på skillnader i våglängd dem emellan. Bortom det synliga färgspektrumet återfinns andra ljusformer som vårt nervsystem inte förmår uppfatta, exempelvis infrarött och ultraviolett ljus och röntgen- och gammastrålningar.
Färgerna i det synliga färgspektrumet har som nämnts ovan olika våglängd. Ju lägre frekvens en våglängd har, desto längre blir själva våglängden. Omvänt kan man säga: ju längre en våglängd är, desto mindre energi har den. Bland färgspektrumets färger är röd den färg som har längst våglängd och alltså minst energi. Därefter orange, gul och så vidare i tur och ordning.
Eftersom vattnet har en så mycket större densitet än luften agerar det som en gigantisk svamp som effektivt bromsar upp och fångar upp våglängder. De svagaste våglängderna är de som först blir blockerade av vattnet. Rött försvinner därför redan vid 10 meters djup. Orange klarar sig ner till 16 meter. Denna absorptionsprocess fortfar steg för steg och efter ett visst djup är det endast nyanser av blått som syns. Vattnets karakteristiska blåaktiga nyans på djupet är alltså en följd av att de andra färgerna absorberats högre upp. De dykare som önskar få njuta av den färgprakt som livet under vattnet erbjuder bör därför göra som undervattensfotograferna länge gjort, det vill säga ta med sig adekvat belysning. Extra belysning i form av lämpliga undervattens-lampor gör att färgspektrumet återställs i dess helhet – oavsett djup.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - -
|
||||||||
Copyright
© 2003, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
|||||||||
|