ÅRGÅNG 4 NUMMER 5 — 22 OKTOBER 2003 | |||||||
CAFÉ
CRÈME I VÅR P R O S A |
Folkhemsdrömmen
lever
Treårige Raoul har försvunnit från sin mormor. Humlegården är stort, mormor får panik och ringer polisen. Konstapeln gör ett grundligt jobb och hittar snart Raoul, gömd under ett träd. På bilden tackar mamma och mormor polisen. Alla är glada igen. Kulturhusets utställning ”En dag i Sverige” består av 150 fotografier, alla tagna i Sverige under en enda dag, den 3 juni 2003. Tillsammans utgör de slutresultatet av det största fotografiska projektet i svensk historia. Under ett dygn dokumenterade mer än 3 000 fotografer livet i Sverige. Närmare 24 000 bilder skickades in till projektet, och en jury avgjorde sedan vilka som skulle komma med på utställningen. Ett något större urval publiceras i en påkostad fotobok medan det samlade bildmaterialet förvaras av Riksarkivet. För en jurygrupp bestående av fem personer är det förstås omöjligt att skapa en heltäckande och på alla punkter rättvis bild av en hel nation, även om det bara rör sig om en enda dag i dess historia. Men trots de uppenbara svårigheterna är det svårt att helt frikänna juryn. Utställningen ”En dag i Sverige” måste betraktas som ett misslyckande, urvalet är skevt och ger uttryck för en förlegad samhällsbild. Sverige framställs som ett idealland där allting fungerar precis enligt planen. Klyftorna och misären göms under ett lager av marängsöta bildanrättningar. Om man godtar utställningens version av samhällslivet så måste man dra slutsatsen att Sverige är ett land helt utan ondska. Ett land där alla får vara med, där det värsta som kan hända är att man slår tån i tröskeln. Fotograferna, eller åtminstone juryn, har excellerat i sin vilja att göra Sverige till ett gulligt sagoland. Statsminister Göran Persson – som i de buskishumoristiska bildtexterna beskrivs som ”landsfadern” eller ”Thomas och Karins grabb från Vingåker” – hälsar spontant på en skolklass i Malmö. Kronprinsessan Victoria spelar innebandy med rullstolsbundna ungdomar. Glada barn leker på ett daghem i Botkyrka. Tacksamma invandrare äter jordgubbstårta och anammar den svenska kulturen. 90-åriga Inga-Lisa går inte längre så bra, men hon klarar sig utmärkt med lite extra hjälp från hemtjänsten. Nils-Gunnar hade tur när han fastnade med foten i gräsklipparen. Bildmaterialet nästan sprängs av
orädda krutgubbar, leende
lantbrevbärare, omtänksamma sjuksystrar, flitiga arbetare och älskade
småskolelärare. Och när fotografierna någon gång
vågar ta upp känsliga ämnen slipas udden trubbig av bildtexternas
medvetna eller omedvetna bondkomik. Utställningen ”En dag i Sverige” visar
att drömmen om det goda folkhemmet lever, och att många fortfarande
låter sig lockas. |
||||||
Copyright
© 2003, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
|||||||
|