Sirligt om kvinna i själslig nöd
Av Björn Gustavsson

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Ett annat ljus Jens Christian Grøndahl Översättning: Ann-Mari Seeberg Wahlström & Widstrand, 2003 Cirkapris: 290 kr ISBN: 91-46-20255-2

Vad är det egentligen som formar våra liv? Frågan återkommer - tematiskt kunde man säga - i roman efter roman av Jens Christian Grøndahl, en av Danmarks nu mest framgångsrika författare. Också här, i hans femte roman på svenska (inte den fjärde, vilket förlaget påstår), Ett annat ljus, möter läsaren en huvudperson som genom att nysta upp tråd efter tråd av sitt förflutna (ja, Grøndahls romaner har i mångt och mycket formen av minnesprocesser!) bättre lär känna sig själv.

I centrum för berättelsen står den 56-åriga advokaten Irene Beckman, som efter sin skilsmässa påtvingas ett nytt perspektiv på tillvaron. Mycket framstår med ens som i ett annat ljus… Det är i ljuset av det förflutna hon lär känna sig själv.

Grøndahls nya roman förevisar tomheten i ett borgerligt, ombonat liv. Här möter personer som i mångt och mycket påminner om Noréns. De har allt - utom kärlek.

Den kvinnliga advokaten kastas ut i en tillvaro där inga paragrafer finns att luta sig mot och där den tidigare tryggheten förbyts i en fundamental osäkerhet om vad som är det riktiga sättet att leva. Låt vara att författaren här blir övertydlig när det gäller att kontrastera villaförortens konstgjorda trygghet med krig och elände i världen utanför - huvudfrågan gäller likväl hur man som människa kan finna autenticitet i sitt liv.

Hon är en modern Hedda Gabler, denna privilegierade kvinna, som i takt med familjens sönderfall mer och mer erinrar sig sin ungdoms drömmar (helt i linje med bokens Saul Bellow-citat: ”En människas väg tillbaka till sig själv är ett hemvändande från en mental exil”).

Andra delen av romanen formar sig till en roadmovie med Centraleuropa som kuliss (därtill med Wien och Balkan som kontrapunkter). Och verket igenom ljuder Bachs solosviter för cello, som huvudpersonen lyssnar på för att hämta styrka (det är ungefär som i Tunströms Juloratoriet: musiken som sinnebild för livgivande kraft).

Synd bara att den framgångsrike Jens Christian Grøndahl fastnat i ett så elaborerat språk att det börjat verka artefakt. Här och var är stilen så utsökt sirlig att man får känslan av ett språkligt ”dukkehjem” snarare än ett språk lämpat att belysa en medelålders kvinna i själslig nöd.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.