Fyra av totalt 40 instruktioner är borttagna i den svenska upplagan av The Worst-Case Scenario.	bild: theodor stenevang

Censurens ande lever i oss
Av Theodor Stenevang

Det finns en bok som nästan alla jag känner har. Denna totala bestsellersuccé heter på svenska I värsta fall – En överlevnadshandbok för extrema situationer. Det som många säkert inte är medvetna om är att den svenska upplagan är censurerad. Inte på grund av någon statlig reglering,utan som en fritt vald åtgärd av det svenska förlaget, Richters. Och jag blir förbannad.

I värsta fall blev den första boken i en hel serie små handböcker på liknande tema, som alla har åtminstone en av de två författarna Joshua Piven och David Borgenicht som upphovsman. Piven och Borgenicht verkar ha gått skilda vägar efter den första boken och sökt nya samarbetspartners. Medan den första hade många drag gemensamma med traditionella överlevnadshandböcker, vilket också var orsaken till att jag fick den i present, har de olika uppföljarna fått mer specifika teman, som exempelvis extrema situationer vid dejting eller på kontoret. Den senaste i raden verkar vara Actionhjältens handbok, där man precis som i den första boken bland annat lär sig slåss mot hajar, men också mer filmrelaterade konster som att tala med utomjordingar och stoppa ett bröllop.

Men åter till originalet, genreskaparen I värsta fall. Originaltiteln är The Worst-Case Scenario Survival Handbook och den kom ut 1999. Det var när jag fick ögonen på ett exemplar av det amerikanska originalet hemma hos min gode vän Doktor Magnus som jag omedelbart såg att den engelskspråkiga varianten innehöll flera avsnitt som saknas i den svenska. Så fort jag kommit hem kontrollerade jag och mycket riktigt, de svenska läsarna får sig inte alls till livs samma instruktioner och tips som de amerikanska. Låt mig specificera: Det är fyra av totalt 40 instruktioner som är borttagna. Och vad är det för typ av instruktioner? Är det något obehagligt, i stil med ”hur man kokar soppa på en avliden reskamrat” eller ”hur man dödar med pianotråd”? Nej, inte fullt så farligt. Men uppenbarligen tillräckligt farligt för att Richters skulle anse det olämpligt att inkludera följande:

- Hur man sparkar in en dörr
- Hur man bryter sig in i en bil
- Hur man tjuvkopplar en bil
- Hur man rammar en bil med en annan

Vilket innebär att bokens första avsnitt, ”Effektiva flyktmetoder” i den svenska upplagan reducerats till hälften av sitt originalinnehåll.

Låt mig förklara varför det här är viktigt att skriva om. Det finns flera anledningar. För det första, min personliga anledning: Jag är informationssamlare. Genom det svenska förlagets självpåtagna censur kunde jag ha missat fyra av de kanske mest användbara och mest realistiska tipsen i hela boken. För det andra: Av någon orsak anser Richters att svenska läsare inte bör ges tillgång till instruktioner om hur man sparkar in en dörr eller tjuvkopplar en bil, eller så vill de inte själva medverka till det. Men inte någonstans i hela boken blir läsaren upplyst om att den svenska upplagan är modifierad och skiljer sig från originalet. För det tredje: Det finns aktörer och personer i vårt samhälle som fortfarande tror att information kan hemlighållas för personer som är intresserade av den. Jag behöver inte Pivens och Borgenichts bok för att få reda på hur en bil ska tjuvkopplas (tack Internet) – men jag blir förbannad över att en stor, internationell boksuccé säljs i något slags bantad medborgarförmyndarversion i Sverige och inte i sitt ursprungliga format.

Maria Ramdén som är redaktör på Egmont Richters AB svarar att den här typen av förändringar av en originalmanuskript inte alls är ovanliga då en bok översätts till svenska. Man gör ofta anpassningar vid översättningar för att boken ska passa den specifika nationella kulturen. Själv har hon inte haft något att göra med det arbete som lett till den svenska upplagan av I Värsta Fall, men hon garanterar att förändringarna är gjorda med det amerikanska förlagets samtycke. Troligen har förändringen gjorts efter en diskussion mellan den aktuelle översättaren och den redaktör på Richters som jobbat med boken, säger Ramdén.

Jag kontaktar David Borgenicht. Med spänning väntar jag på hans svar, eftersom jag är ganska säker på att han kommer att tacka mig för min upptäckt och dessutom bli ganska förbannad över att hans bok stympats. Men nej då. Han kände till alltihop och meddelade vänligt per e-post att i regel har utländska bokförlag rätt att göra ändringar. Borgenicht tyckte själv att det var i sin ordning, även om han inte visste exakt varför Richters ville ta bort de stycken de gjorde. Och Borgenicht talade om att även andra utländska upplagor förändrats, för att anpassa innehållet till den lokala kulturen och ”underlätta marknadsföringen.”

Sådan är kapitalismen, som det heter i sången. Ingen upphovsmans heder eller princip om fri information och individens rätt till kunskap får stå i vägen för marknadsföringsbefrämjande manuskriptstympningar.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.