ÅRGÅNG 4 NUMMER 6 — 22 OKTOBER 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven


All poesi är politisk
Av Björn Gustavsson

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Politiskt våld
Lars Mikael Raattamaa
Modernista, 2003
ISBN: 91-974478-2-X

Vän av ordning skulle nog vilja stämpla Lars Mikael Raattamaa som både politisk vilde och språkterrorist. Den unge Raattamaa har emellertid de senaste åren seglat fram som en av den svenska samtidspoesins stora namn (”Helgonlegenderna” här om året renderade honom P1:s stora lyrikpris). Hos denne diktare blandas egensinne med ett stråk av genialitet, med ett slags obändig poetisk naturkraft, som gång på gång bryter sig egna vägar.

I ”Politiskt våld” - diktarens fjärde - framträder Raattamaa som ett slags yngre broder till Göran Greider: än mer vänstersinnad; mer anarkistisk; mer experimentell.

Boken, som utkommer i pocketform, utgör ett montage av djärva språkexperiment, essäistik och mer ”traditionella” dikter. Här har vi en otidsenligt ilsket rödfärgad pocket som ogenerat blandar politisk pamflett, lärd essäistik och egensinnig poesi. Här återfinns bland annat Stig Larsson-absurdism, rabiat samhällskritik i nästan Baader Meinhof-stil, drömsk romantik och graffiti-artad typografi. Sammantaget en högst udda fågel i det svenska poesilandskapet.

Det är dock anmärkningsvärt att den på många sätt självständige Raattamaa i sitt förord faller in i den aktuella helgonförklaringen av Anna Lindh, till vars minne han dedicerar sin bok. Här är inte ett ord om alla uttalande hon gjorde till stöd för USA-bombningar av Serbien och Irak.

Raattamaas poesi utgår från tesen att all poesi är politisk. Han har bland annat uttalat att rasism har sin grund i 1800-talets språkfilosofi, ”i viljan att normera språket och utesluta brytningar och orenheter”. Denne alkemist förvandlar i stället ”det orena” till poetiskt guld. Han intresserar sig för ”bruset” i kommunikationsmodellen snarare än för själva modellen.

Eller med diktarens egna ord, i en av miniessäerna: ”Jag brukar betrakta språket som en katt: som en egensinnig varelse med en stark vilja. Om vi ger den grädde varje dag så kan vi kanske få dess gunst och uppmärksamhet. Den vill inte lyda när vi vill utan visar i stället sin vänlighet när vi som minst väntar oss det.”

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat