Prosa
Vattenkaraff
Av Kent Niemi

Den utsände samariten intar situationen med sin bästa medflytargrimas. Skrattar och pratar med sin omgivning, Han lyssnar med döva öron på det ändlösa kacklet som dränker den frysande boskapskön.

Runt vår hjälte krälar en massa fredagsfyllon. Med sina lönefyllda plånböcker försöker de dränka vardagstristessens hemska ansikte. Fast det är en kamp ingen kan vinna.

Styrlund hälsar medgörligt på satansvakten. Hans vätskefyllda pannben skiftar i olika röda nyanser. Ansiktet sväller och blir större för varje sekund. Tjocka gröna maskar sprattlar ur ögonhålorna. Styrlund är nära att spy.

– Hur är det med dig i kväll då?, frågar Treblinkavakten med en äcklig skrotlyftarröst.

Styrlund! Inget dumt nu. Bara mjuka tankar. Skratta och flyt med. Slå bort idiottankarna. Tänk på uppdraget, en simpel hormonbroiler ska inte få förstöra ditt heliga värv.

– Jo tack… hur är det själv?, Styrlund svarar med en falskleende mun.

Vaktkräket tittar en sista gång på soldat Styrlund, och tar bort sin uppsvällda arm från dörrhålet. Maktfullkomligheten droppar ur de smågula varklumparna på hans massiva hamsterkinder.

Inne.

Runt mig strömmar det klungor av vilsna kontaktkroppar i småfloder. Hålögda folkhemslik som kråmar sig i sina vackra kläder. Hundratals alkoholblöta underliv som på ett evigt stråk paraderar framför mig. En fullständig masspsykos råder. Den ligger som en slemmig hinna över hela stället. Tusen glödande blickar som söker efter någon att känna sig levande och äkta med, om så bara för en natt.

Jag tar ett djupt andetag och pulsar ner i floden som leder mot baren.

Styrlund parkerar i utkanten av vattenhålet.

Omkring mig står en massa krogvrak som brölar ut sina beställningar. De två slavarna i baren springer som påtända laboratorieråttor och serverar den skattedränkta alkoholen.

Vår utsände kopplar på spejarblicken. Han inleder fritagningen. Klipper alla band till normaliteten och intar den heliga Messiasrollen. Han fingrar uppeggat på ampullerna i sin högra framficka, den heliga vätskan. Tittar på den maniskt dansande flocken på det blinkljusdränkta dansgolvet.

En massa förhårdnade ändtarmar, men ingen fara, Styrlund fixar det. Han ska förlösa er från era tarmproblem.

Tiden började bli mogen för mitt ärofyllda uppdrag. Går med fjäderlätta steg fram till det runda bordet i slutet på baren. På bordet står fyra tillbringare med vatten, utplacerade för att ge svalka åt den tvångsdansande massan.

Flinka fingrar och snabba blickar. Två ampuller i varje tillbringare. Snyggt och rent. Totalkontroll på varje rörelse.

Styrlund sitter uppflugen på en barstol. Falkblicken är påslagen. En strid ström vattenberoende slavar besöker det tarmsköljande vattenhålet. Snart borde magkramperna komma. De styrlundska fantasierna ska snart besannas. Den absoluta förvirringens tid står för dörren.

Den första dråsar i golvet vid baren. Hans vänner tror han skämtar. De skrattar sina bästa skratt. Han ligger i en något obscen fosterställning och kvider. Deras skratt tystnar när hans primusmuskel ger efter och låter tarmen utrymmas.

Samtidigt börjar det hända saker ute på dansgolvet. Två tjejer faller samman. Deras magknipsskrik överröstar nästan musiken.

Det hörs skrik från toalettkön. Lukten börjar bli påtaglig nu. De två tjejerna på dansgolvet krälar runt i sitt eget tarminnehåll. En äldre kvinna skriker högt när hon springer mot toaletten. Hon kommer halvvägs. Folk halkar i den bruna sörjan som sipprar ur henne.

Pulsen börjar stiga i den styrlundska kroppen. Hans dårhusleende glimmar i mörkret. Kaosbilderna strömmar mot vår hjälpare. Han är den totalitära makten. I kväll har han Gud på sin sida. Han njuter och smeker med älskande händer sitt halvstånd.

Ö ar av fosterställningsindivider föds på golvet framför honom. Panikslagna personer kroppskrälar i en total dekadens. Horder av krogbesökare raglar runt i förvirring. Några försöker sparka sönder rutorna. De turas om. När den ena sparkar, spyr den andra.

Jag känner mig äkta.

Musiken tystnar. Lampor tänds. Stressade vaktröster manar till lugn. En kör av snyftningar vilar som ett täcke över den stinkande krogen. Folk raglar runt och spyr.

Bredvid vår hjälte sitter en kvinna. Hon är statyvit i ansiktet och stirrar rakt fram. Förstelnad av det sjuka som händer runt henne. Den svarta kjolen har glidit isär och blottar hennes vita vader. Längs dem rinner lunchen hon åt tidigare i dag.

Det börjar bli dags för mig att tänka på refrängen. Med strama sprätthönssteg seglar jag igenom den nersolkade lokalen. Kroggäster halkar runt i avskrädet.

Lagens långa arm gör ett kommandoliknande intrång. Styrlund är nära att börja klappa sina händer. Han njuter av kaoset och frodas i misären. Kryssar som en slalomåkare mellan pölar av kroppsavlämningar.

Utanför.

Gasmaskutrustade poliser släpar ut de tarmtömda i den svala natten. Uppstressade kommandon ekar mellan husväggarna. Offer sitter halvnakna på kullerstenen. Det finns en rädsla i blickar.

- Filtar… vi behöver filtar, skriker någon ur den nyanlända ambulanspersonalen.

Jag tänder en cigarett. Tar några djupa bloss. Hela tiden släpas fler och fler ut.

Fotografer från den lokala morgontidningen krälar som kackerlackor kring den stinkande massan. Löpsedlarna kommer till mig i morbida tankebilder: krigsrubriker, offerbilder, hemska vittnesberättelser.

Syndabockar kommer att pekas ut i den efterföljande mediecirkusen: muslimer, djurrättsaktivister, IOGT-NTO, PRO, HSB. Ingen kommer att skonas.

Jag går sakta förbi de drabbade. Jag känner genast igen en person. Han ligger på en filt med byxorna nerdragna till knäna. Hans guldfiskmun är öppen som vanligt.

Han flåsar som en flodhästunge. Den vädjande blicken får mig att känna äkta glädje.

En värme sprider sig i min bröstkorg. Det börjar rycka i benen och armarna. Indianen vill komma ut och sträcka på sig. Armpendlingarna börjar sakta födas i den svala natten. Knäuppdragen växer. Hela min kropp spritter av glädje och liv.

Nej, lugna kliv nu Styrlund. Spar dina frihetssteg till någon annan gång. Avlägsna dig bara. Bort ifrån detta vackra inferno som du skapat. Återvänd hem till din trygga grotta. Samla din kraft för att fortsätta din kampanj.

Jag går med stolta steg ner mot busshållsplatsen. Det känns inte riktigt rätt. Det är något som saknas. Min kväll är inte färdig. Jag kan inte släppa att hon har skaffat sig en ny. Det ligger en man i den sängen jag borde ligga i. Jag skräms över tankarna som går runt i mitt huvud. Har jag inga spärrar längre? Har jag totalt tappat mitt förstånd?

Styrlund stannar mitt i ett steg. Han står stilla några sekunder och tänker. Han släpper tanken på att åka buss. Han har ett nytt slutmål. Ett nytt uppdrag.

Bilderna kommer till honom rent och färgstarkt. Stora fåglar kretsar ovanför vår hjältes huvud. Kanske är det förväxta kanariefåglar eller krigsmålade dödsänglar. Deras skrik ekar i natten när Styrlund börjar sin färd.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.