Barnprosa
På temat icke-rumsrena husdjur

Nej, det är inte sant!
Av Lovisa Lundh-Duprat

- Mamma! Mamma!
- Ja Linda?
- Det luktar!
- Nej!
- Jo!
- Nej det är inte sant!
- Wille!
- Voff!
- Mamma kom, han har bajsat i….
- Vart?
- I vardagsrummet!
- Nej!
- Kolla!
Mamma såg sig omkring.
- Vart?
- I soffan, kolla!
Jag sprang bort medan mamma gick fram till soffan.
- Vart?
- Linda?
- Vart?
- Vadå mamma?
- Vart är bajset?
- Vadå bajset?
- Linda, det som du talade om!
- Vadå mamma jag har inte sagt något.
- Jo!
- Nej!
- Linda!
- Ha ha ha ha!
- Vadå ha?
- Jag skojade jag skojade ha ha ha!
- Linda! Du är! Du är…. En skitunge!
- Är jag inte alls larviga mamma!
- Larviga?!
Jag gick in på mitt rum.
Jag satte på en skiva.
Acqua förstås.
- Linda!
- Mamma gris, du är ingen Marabou-choklad!
- Nej, men jag vill inte vara en gris heller!
Mamma hörde något.
- Wille?!
- Voff!
En stor slemmig bajskorv låg på soffan.
- Wille!
- Voff!
Det var typiskt Wille att han bara skällde när han gjorde något dumt.
- Wille! Skrek mamma än en gång.
- Voff!
- Du är en typisk… Typisk.. En typisk, Voffmaskin!
- Voff?
- Vadå "Voff"?
- Voff! Voff! Voff!
- Åh! Vi.. Vi.. Vi säljer honom!
- Nej absolut inte mamma!
- Jo!
- Nej!
- Jo!
- Nej mamma… mamma… Mamma!
- Ja?
- Du är GALEN!!!!!!!!
- Du, du. Flytta härifrån!
På kvällen packade 10-åriga lilla jag min ryggsäck med :
En flis, mat, min älsklingsläsk och en kompass.
Jag tog med en kortlek, Kallaha, och… Familjens enda dator!

Nästa dag öppnade mamma dörren och sa "God morgon".
- Linda?
- Linda!
- Vadå morsan?
Min storebror Nicke såg frågande ut?
- Hon har………. RYMT!!!!!!!!!!!!!!!!
- Oj då.
- Men var är Wille?
- I don't know.
- Han är.. Han är… Mamma han är BORTA!
- Skönt.
- SKÖNT?!
- Nicke, han bajsade…
- Coolt!
- COOLT?!
- Ja mamma.
- Hjälp!

- Vi går hem nu Wille.
- Voff!
- Good.
Vi gick vår lilla promenad.
Gissa vad Wille gjorde när han kom hem.
Han…
- Linda!
- Hej hej mamma.
- Plopp!
- Nej! Inte bajs!
- Jo mamma.
- Duktig vovve! Sa Nicke när han gick ut i hallen.
- Åh! Skithunden ska avlivas!
- En gång till?!
- Avlivas!
- No!
- Yes!
- No! Mamma…. Du får inte!
- Jo jag får!
När hunden hörde detta skällde han det högsta han kunde!
Vooooooffff!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
- Au!
- Där ser du mamma! Sa Nicke och jag i kör.
Vi båda hade händerna runt midjan.
- Om du avlivar honom, tvingar vi dig att flytta till London sa jag.
- Okej, han får leva.
- Vooooooff!
- Au!
- Tack mamma! Sa Nicke och jag på samma gång.
- Hi hi! Oops!

SLUT!