Stockholms
filmfestival
Årets
hedersgäst: Lauren Bacall
Av
Theodor Stenevang
Bild: Theodor Stenevang
Nils-Petter
Sundgren och Lauren Bacall |
Några minuter i fem fredagen den
17 november hade det hunnit bli tjockt av folk utanför entrén
till biografen Skandia. Biosalongen blev sedan fullsatt av folk som ville
se Lauren Bacall – livslevande och för evigt ung på duken.
Hon är den amerikanska film noir-genrens främsta kvinnliga stjärna
och mottog under festivalen The Stockholm Lifetime Achievement Award.
Eftersom Bacall kom med flyg från Paris samma eftermiddag och var
något försenad visades hennes debutfilm Att ha och inte
ha från 1944 före intervjun, som leddes av Nils-Petter
Sundgren.
Bacall gled in från höger, klädd
i svart och guldsmycken. Hon är smakfullt sminkad, har håret
uppsatt i nacken och tack vare skicklig kirurgi ser hon inte ut som sina
76 år. Filmfestivalens arrangörer får väl tacka
försynen för att publiken fick se filmen före intervjun:
Det känns magiskt, overkligt gränsöverskridande, att se
henne livs levande framför sig efteråt. Hennes sugande blick
och snabba kommentarer i filmen biter sig fast.
Det var regissören Howard Hawks fru
som upptäckte henne på ett tidningsomslag. Det blev starten
för Hawks strävan att göra den okända Bacall till
världsstjärna. Bacall hade studerat endast ett år på
American Academy of Dramatic Arts i New York då hon fick rollen.
"Jag fick lära mig yrket inför publiken" säger
hon. Den 27 år äldre Humphrey Bogart lärde henne mycket.
Bogie, som hon kallar honom, skulle efter inspelningen av filmen bli hennes
make. Om inspelningen säger Bacall: "Jag minns speciellt vissa
scener och vad som pågick – om ni förstår vad jag menar…"
Hon förklarar att film görs alldeles
för lätt idag och att de som görs inte är särskilt
bra – såklart med vissa undantag. Hon menar att dagens filmskapare
har glömt bort att det handlar om människor. I Europa är
hennes filmer och den genre de tillhör mer populära än
i USA där de en gång producerades. Bacall tror att det har
att göra med att amerikanerna inte har fostrats till att förstå
och uppskatta "performing arts". De uppskattar inte sådana
talanger eftersom de är i "the money business", inte i
filmbranschen.
I intervjun tittar även människan
Bacall fram bakom filmstjärnan. Hon talar varmt om sina barn och
barnbarn, är tacksam över att få ha hälsan. Hennes
svar på Sundgrens frågor är fyllda av humor och får
publiken att skratta och applådera. Hon är värd varje
gram av den beundran.
|