Nummer 5 - 27 november 2000

Lyrik: Måna Berger

Målning av Måna Berger

Oktobers ljus och värme
All världens skönhet
blåser genom människorna.
De skrattar och ryser
som kittliga barn.
En gisten dörr slås upp
och slår
och slår i blåsten.

All världens sorg
blöder i skogen.
Spiller ut på dikesrenen.
Fyller ett tomrum.

All världens glädje
löser sig varsamt från grenverket
gör sin resa.
Kadmium citron
pulserar i mina kärl.
Guld ockra umbra
ned i jorden.

Jag ensam
kysser det enträgna regnet.

lyckan är ingens hund
dårens hund i Tarot
den har följt efter dig nu ett slag

när du stannar väntar den att du ska vända dig till den
när du sparkar den hoppar den undan och urskuldar dig
när den för hundrade gången blir bortmotad stannar den på avstånd
fortsätter sedan tålmodigt följa dig
men när du försöker fånga den springer den bort

den kommer från ingenstans
den har inga anspråk
den lever av ingenting
du märker knappt att den finns
och du kan inte begripa den

men du är lycklig
helt utan anledning
och oförtjänt