Lyrik
Dagsvers
från en liten värld
Av Måna Berger
18
februari
isens minne
spårsnö
rävens löpor över sjön
februaritö och fullmåne
i bitska nätter
nyis
solvind sveper spåret
tusenskönor
under det metalliskt
glänsande
22 februari
det vore gott att somna
under feernas träd
vakna om hundra år i en annan värld
kanske havet har stigit då
28 februari
granarna på åkermarken
vinden
torr snö ryker
snöänglarna lyfter
jag växer fast i denna skog
i dessa åsar
när jag också ville bäras högre
väver granarna mig in i rotsystemet
hårdare
13 mars
tog till skogs som en fredlös
från tankar och allt
ett stråk av vild djurdoft
strök över stigen
smältvatten forsade ut i bäcken
tog kölden med sig
sen stod jag mitt i solen
tänkte ingenting
var bara till
23 mars
kastar ut ett brev genom fönstret
vårvinden tar fatt i det
bär det över skogskammarna
högt
det färgas av marshimlens blå
björkarnas lila
klättra upp på ditt tak
det kommer ett brev med lätta moln i
fånga det om du vill
24 mars
jag drömmer om vidderna
dina tassar rycker i sömnen
jag drömmer om jakten
du gnyr och nafsar efter den flyende drömmen
jag sover i huset i skogsbrynet
du sover i trampat gräs under täta grenar
doftspår i vinden
en barrskogsremsa förenar oss
27 mars
bära en man under hjärtat
vara havande
med en allt tyngre lust
inåtvänt försjunka
i marsnattens oförlösta väntan
lyssna till mörkrets lockrop
bära en man
vara tung
vara med kärlek
1 april
i sömnen en ton
på gränsen till det förnimbara:
månskenet
som häller ut silvermönster på mitt golv
gardinen fladdrar
ett vinddrag
ett ljudlöst språng
så står hon i rummet gulögd
raggig tungan ångande röd
klor mot golvtiljorna
- vem är du?
- jag är du
2 april
plötsligt en dag börjar skogen dofta skog
barr kåda bark och rötter
börjar nötskrikorna varsla rovdjur
stigen soltorka
mulna missförstånd
halvkvädna gräl dala till marken
- kompost
jag vandrar mot vinden
och möjligheternas horisont
är oändligt vid
3 april
mellan dagning och nattmörker
ett duvgrått sammetsdraperi
mattlysande pärlor av dimma i vecken
rispor av trädkronorna längs ån
och ur himlen
koltrastens första sånger
som sårar mitt hjärta ljuvligt ömt
4 april
tranans glidflykt
beskriver tre vingsusande cirklar
ovan mitt huvud
hennes metalliska rop på det uråldriga språket
ringer in våren till våtmarkerna
luftseglare
i smeksam vind kommer hon
långskepp från den uppgående solens rike
Ikaros
med perfekt kontroll
fäller ned landningsställen
bromsar graciöst
tar mark
i Lunden bortom tiden
sluts cirklarna än en gång
5 april
stormvarning
livet blåser bort
lyckan fladdrar i slitna trasor
en takplåt slår
och slår
långsammare nu
är det så här
nu
förankrar fötterna
surrar förnuftet vid rodret
vackert väder kommer och går
ta det som en man
spotta i lä
15 april
blå blå grön
grön grön skog
skog skog vind
vind vind blå
blå vind
i mitt hår
18 april
tunnare min hud
öppnar sig för regnet
lyssnar törstar
hjärtat på en köttkrok
vispar blodet
salt
regnet strömmar
under ögats brospann
men huden sjunger
|