Läst
En
bok som trotsar all beskrivning
Av Måna
Berger
Pan är skogens gud, behornad och bockfotad,
tror vi. Det var grekerna som kallade honom Pan, vad han heter här
eller annorstädes eller hur han ser ut vete gudarna. Han har många
skepnader i olika kulturer. Pan-gestalten är svårfångad
till sitt väsen. Namnet har gett upphov till ordet panik,
vilken kan utbryta i de mest skiftande sammanhang, från mellandagsrea
på varuhuset till rockgalor eller instängda ubåtsbesättningar,
samt även utgöra första led i panikångest
eller än värre; ha något att göra med den fritt flytande
panångesten som är mer än någon människa
står ut med. Det sägs så. Djur kan också drabbas
av panik. Då är det Pan som visat sig för dem och
skrämt dem från vettet. (Påstod grekerna.)
Vem eller vad Pan är, är fullkomligt
egalt. Det intressanta är vad folk, d.v.s. vi, tror att Pan
är, för därigenom visar sig vårt förhållande
till naturen, d.v.s. oss själva. Pan är länken och vägvisare
till det naturtillstånd vi tror oss ha lämnat och vare sig
vi sörjer över det eller tycker att vi är representanter
för ett högre stadium på evolutionsstegen så är
det något av en chock att möta honom.
På det förnämliga Bakhålls
förlag, som i likhet med Pan-gestalten är underground till sin
natur, kan man hitta en skrift som bringar lite mer klarhet - eller förvirring
- i begreppen. Panisk antologi av Jan David och Peter Glas är
en rolig, filosofisk, fantasieggande och tankeväckande pärla
till bok att färdas kors och tvärs igenom på jakt efter
den gäckande guden. När jag läste "Panisk antologi" var
jag så hänförd att jag hela tiden ansatte mina kollegor
på jobbet (jo jag läste på arbetstid, kunde inte slita
mig!) med valda citat.
- Hör här! sa jag och läste:
"Pan talade till mig:
Det är mycket enkelt...
Jag har tre råd:
Försök göra gott.
Försök undvika göra
ont.
Och fiffla inte med recepten!"
"Stryk gärna Strindberg ur historien
men låt blåvalarna vara kvar."
"Aktierna föll med 30 procent. När
de faller med 30 000 procent är det en konsekvens av själva
systemet. Det allra sista som kommer att ramla ner när allting annat
skakar är bankens öppetskylt."
"DET SISTA ORDET ÄR FORTSÄTT"
"Världsandningen är rubbad efter
regnskogsskövlingen. De döende träden talar knappt med
varandra längre. Hål i himlen. Epoxilim är inte lösningen"
Och så vidare.
- Vad är det du läser egentligen!
sa mina kolleger, med olika tonfall, alltifrån "Vad är det
för skit du läser?" till "Var får jag tag på den
där boken?"
Jag fortsatte glatt:
"Förståndet, det materiella
tänkandet är bara fragment, ett löv på trädet.
Att tänka tar tid. Att förmultna, att bygga skepp och hugga
tunnlar är långsamma processer. När man snöat in
kan man oja sig över läget men man kan också sträcka
sig efter skyffeln.
En farkost i tanken. Ett oprövat verktyg.
En okänd religion. Världarna öppnar sig klick-klack-klong.
Tänk vilt och lita på intuitionen."
Det var länge sedan jag läste
något som fick mig att skratta och hisna och hejda mig för
att tänka efter så ofta och med tanke på allt jag konsumerar
i bokväg årligen så säger det en del. Det är
svårt att förklara vad Panisk antologi är för
någonting, lika svårt som att förklara Pan. Boken är
så mångbottnad, och har så många ingångar
att den helt enkelt trotsar beskrivning; den är panisk bara. En osalig
blandning. Från kosmos till bokhyllan, från hopi-indianer
till ökenfolk i Afrika, från skogsbrynet till läkemedelsfabriken
- och det är bara en antydan - rör den sig med lätthet
i text, foton och underbara illustrationer. En rättvisande beskrivning
skulle kräva att jag citerade hela boken, men det är vore ju
dumt. Skaffa den istället, läs och njut säger jag, och
bli möjligen lite klokare. Tänk vilt!
Panisk antologi
Jan David och Peter Glas
Bakhåll förlag
ISBN 91-7742-181
|