Alf om hemstaden
Av Patrik Nyberg

Något mer urgöteborgskt än Alf Robertsson, 62 år, är svårt att föreställa sig. Hans stämma för tankarna till det gamla Göteborg som illustreras av Kal och Ada: slagfärdighet och ett visst mått av tyckenhet.

- Redan som barn fanns kärleken till havet starkt, säger han. Jag och mina kamrater byggde flottar i 8-10 årsåldern och begav oss ut på Säveån. Allt som oftast blev vi upplockade av tullbåten.

1957 gick Alf ombord på MS/Kanada. Han var då 15 år gammal och först 1972 lämnade han sjömansyrket bakom sig.

- Jag har flyttat runt mycket i mina dagar och ett krav som jag alltid framfört till mäklaren är att det måste finnas en närhet till havet varhelst jag bor. Detta har gällt oavsett om jag bott i Casablanca eller Montevideo. Sedan så är det ju också skillnad på hav och hav. Ta till exempel den förgiftade gyttjepölen Östersjön.

Alf utkom 1981 med en skiva där han tolkade Lasse Dahlquists låtar.

- Alltid när jag uppträder på Stenabåtarna så framför jag Lasse Dahlquists ”Kom lella vän ska vi segla” när vi passerar Vinga, säger han. Fiskartöserna ringde från Halmstad och gratulerade mig för min Lasse Dahlquist-skiva. Detta sätter jag stort värde på, då västkustborna kan sin Dahlquist. Vissa artister har en typisk havsröst. En som jag lyssnar mycket på för tillfället är Johnny Bode som hade en bra sådan, dock något för ljus. Han är mest känd för ”Bordellmammas visor”, vilket är det sämsta han gjort. Bode är ett slags exempel på hur artistlivet inte ska levas.

- Jag gillar att sitta ute vid Novotel på klippan, titta ut över havet, ta en kopp kaffe och se på folket runt omkring mig. Det finns en speciell Göteborgsanda som jag gillar. ”Gör dig inte till” och ”Gå hem och kamma dig” är uttryck som beskriver den. Dock har omständigheterna varit sådana att jag inte alltid kunnat verka i Göteborg. Det fanns dåligt med skivbolag exempelvis, så min första skiva spelades in i Stockholm 1968. Country var inte precis något som stod högt i kurs hos 68-vänstern så jag var lite motvalls vad gäller musikvalet får man säga. 1971 flyttade jag till Nashville där jag bodde 6 år, lite drygt.

Alf har 40 album bakom sig men har inga planer på att gå i pension ännu.

- Mannen i Skara ringde för ett tag sedan och tyckte det var dags för en skiva igen. Jag passar på att släppa två i år. En renodlad gospelskiva och på den andra har jag satt nya texter till mina 14 mest kända låtar. Jag berättar i dessa texter vad som hänt de personer som jag sjungit om under åren. Det är exempelvis Lasse och Mari och städerskan i låten ”Hundar, ungar och hembryggt äppelvin.”

Kärleken till havet tror Alf att han fått i arv från sin far.

- Jag bodde i Skåne några år och försökte få min pappa att flytta dit. Det gick inte att övertyga honom. Bland annat tyckte han inte att det var rätt tidning som kom ut i Skåne.

För den som vill bedöma om Alf själv har någon havsröst att tala om gavs det en möjlighet till det den 25/4 då Alf uppträdde i Bingolotto.

FAKTA: ALF ROBERTSSON
Alf Robertsson har bland annat givit ut: En liten fågel flög (1969). Alf Robertsson i Nashville (1974). Hundar, ungar och hembryggt äppelvin (1976). Mitt land (1981), som sålde i 180 000 exemplar. Livet är ju som det är (1986). Tacka vet jag vanligt folk (1989). I full frihet (1997). Soldaten och kärleken (2001), som sålde i över 200 000 exemplar.

Johnny Bode som Alf pratar om i intervjun var något av svensk musiks ”bad guy” under 1930-talet och framåt. Han komponerade en rad texter till slagdängor som till exempel ”En herre i frack” och ”I en röd liten stuga”. Detta blandades med skandallåtar om sex och utsvävande leverne.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.