Hans Appelqvist	foto: komplott

En förvanskad spegelbild av livet
Av Andreas Hedberg

MUSIK
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Bremort Artist: Hans Appelqvist Skivbolag: Komplott 2004

Bremort skulle kunna vara en stad vilken som helst, någonstans i södra Sverige. På den medföljande kartan ser jag E4:an passera vid industriområdet Gamla Norr. Den som kommer från Centralstationen och fortsätter rakt fram på Blågatan kan stanna till för en kopp kaffe på Cafina. Stadskärnan omsluts av den långa Ringvägen. Från Sussjön går en kanal hela vägen ut till Blåviken.

Bremortborna arbetar, går i skolan, repeterar orkestermusik och dansar. De gråter, kysser varandra och somnar på bussen. De lever rätt så alldagliga liv, med vardagliga rutiner, vardaglig glädje och vardaglig sorg. Men i Bremort finns också något hotfullt. På nätterna hörs ljudet av hovar mot den regnblöta kullerstenen. Två hjortar springer genom staden.

Brem har sett dem, på en av sina nattliga promenader vid Tullarna. Timas och Miller möter dem på vägen hem från Club 80 Hz. Djurens blickar är genomträngande, som om de vill säga något. Timas blir rädd och gråter. ”Vad är det här för liv egentligen? Vad har jag för rätt att leva på det här viset?”, snyftar hon. Hon som nyss dansade nyförälskad över Ikplatsen. ”Nu förstår jag. Men vad?”

Radio Bremorts studioreporter säger att det inte är någon fara, men att myndigheterna kommer att åtgärda problemet inom kort. Det viktigaste är att inte gripas av panik, hjortarna är inte farliga.

”Bremort” är en film utan bilder. Enkla musikaliska teman illustrerar människornas möten och tankar. Ett tåg anländer till stationen. Cafébesökarna skrattar och pratar. Musiken växlar mellan stråkserenader och dansant electronica. En väckarklocka ringer.

Egentligen hade det räckt med den instrumentala musiken, den är nästintill perfekt i sin minimalistiska balans. Men utöver denna harmoniska, dissonanta, dansande, gråtande, skuttande, väntande musik erbjuder Hans Appelqvist en lätt förvanskad spegelbild av livet, en bild där vi möter oss själva och stirrar - skräckslagna eller lugnt igenkännande - in i vårt eget ansikte.

”Våra tårar är rena. De är hopp. De är förlåtelse. De är försoning för det liv vi levt.”

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.