ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Centralen är bråttom och väntan

KRÖNIKA
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

I nedre hallen på Stockholms Centralstation kan jäktet utläsas i de förbipasserandes ansikten: bråttom, bråttom. Från alla håll strömmar en brokig skara av resenärer i rask takt; människor som kånkar på bagage, människor som pratar i mobiltelefon, människor som är klädda i kavajer och människor som bär på backpack. Det som förenar dem är det stressade uttrycket i ögonen: ”Jag får inte missa tåget”, verkar den vilja säga mig. Stockholm City-killarna i sina röda jackor har svårt att distribuera gratistidningen, då många människor bara svischar förbi utan ens en blick åt deras håll. Känslan av stress förstärks av den dunkande musiken som kan höras från en teveskärm, stundtals uppblandad med en högtalarröst som ger tågupplysningar.

Går man en trappa upp, möts man av en betydligt mer avslappnande miljö. Här finns en vänthall där människor i lugn och ro sitter och läser tidningen eller någon pocketroman, måhända inhandlad i någon av stationens pocketshoppar. Nu kan människorna äntligen slappna av, då de vet att de kommer att hinna med sitt tåg. Även i vänthallen finns det en teveskärm från vilken det kommer musik men högtalarrösten, uppblandad med sorlet av samtalande människor, är mer framträdande. Det vita, välvda innertaket är respektingivande och genom sin mjuka form samtidigt lugnande att blicka upp mot.

På andra våningen finns även den givna mötesplats som i folkmun kallas ”Bögringen”: ett hål omgärdat av ett svart staket med ett förgyllt räcke. En gåva från Svenska järnvägsmannaförbundet en gång i tiden. Vid ”Bögringen” har man god utblick över den jäktade folkströmmen nedanför.

Utanför Forex växlingskontor på andra våningen är det förhållandevis lugnt. En väktare finns på plats, med batongen väl synlig under den öppna jackan. Han har en något bister uppsyn. Väktaren halvsitter på en pall, när plötsligt en bekant kommer förbi. Han tinar genast upp, berättar för sin bekant att han är sugen på en pizzaslice och om sina planer efter jobbet: träning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème