ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Störande med
det ständigt kristna perspektivet
Arne Reberg har skrivit en personlig bok om sin syn på Astrid Lindgren och hennes böcker utifrån ett andligt, kristet perspektiv. Arne Reberg har haft en tuff och trasslig barndom där han tidigt fick leva utan sina föräldrar och tillbringade sin tid hos olika fosterfamiljer och hos de gamla morföräldrarna. Det var tider av bortglömdhet, förtvivlan och hårda tag. Men han gav inte upp utan fann tröst, kraft och mod hos Astrid Lindgrens figurer. Pippis rättframma sätt mot fina damer som Prussilusskan och hennes sätt att prata och drömma om sin frånvarande pappa blev viktiga för den unge Arne Reberg. Pippis tro på sig själv har influerat många barn genom åren. Mio min Mio tar Reberg även upp som en stor källa till styrka och mod i sin egen verklighet. "Där växte en annan styrka, befruktad av Astrid Lindgren! Styvfaderns näve på min axel var med ens den klo av järn som gripit tag i mig i Mio, min Mio." De avsnitt i boken då Reberg tar upp sin egen barndom berör läsaren. Han har ett varmt sätt att beskriva Astrid Lindgrens betydelse och inverkan på de barn som fått ta del av hennes texter. En stark skildring av hur Arne Reberg läser Bröderna Lejonhjärta för en dödssjuk flicka på sjukhus som önskar höra den finns med i bokens första del. Historien om de två bröderna som tvingas möta döden ger den unga flickan styrka, igenkännelse och mod. Mod att möta det som kommer. Astrid Lindgren var en person som genom sitt författande och sätt att vara visade att hon trodde på barn. Hon var deras röst och gav dem kraft att växa i fantasi och verklighet. Sagorna från Astrid Lindgren är en skatt som är svår att beskriva med de rätta orden. En alltför djupgående analys förstör mer än det ger. En saga eller en bok betyder så olika saker beroende på vem läsaren är. Arne Reberg träffade Astrid Lindgren i vuxen ålder och beskriver i boken de många möten med henne i hemmet på Dalagatan i Stockholm, möten som växte till vänskap. Ofta handlade samtalen om andlighet och Gudstro, beskriver Reberg. Många kan nog hålla med om att Astrid Lindgrens författande andas innerlighet, själslighet och tar upp livets svåra och stora frågor. Däremot ville Astrid Lindgren sällan prata om sin tro utan visade att hon ville bevara den inom sig. Även i samtalen med Reberg framstår Astrid Lindgren som en person som vill prata till en viss grad om andlighet för att sedan stänga dörren till det personliga rummet. I Du och jag, Astrid blandas personliga berättelser av Arne Reberg med tankar och kopplingar till Astrid Lindgrens tro genom hennes böcker samt samtal de två fört. Jag tycker att Arne Reberg drar sin beskrivning av Astrid Lindgrens person och författarskap för långt då han ständigt kopplar bibelord och kristendom till det. Det blir för mycket, bland annat när Reberg talar om Pippi och Mio som Messias-figurer känns det som han går över gränsen. "Att Pippi bor i Paradiset, frälser de utstötta, upprättar de enfaldiga och näpser fariséer och skriftlärda bör vara tillräckligt för att göra Astrid Lindgren obligatorisk i söndagsskolan." Astrid Lindgren själv framstår som en person som gav uttryck för sin inställning genom att markera och ofta krydda med en glimt av humor och självdistans. Hon säger själv enligt Reberg: "Men att fördenskull analysera texten med lupp. Så märkvärdig är den inte." Astrid visade på en motsträvighet i trosfrågor och sa bland annat då hon upplevde att vännen Arne Reberg gått för långt: "Har min herre fått husrannsakan beviljad till mitt torftiga själsliv?" Arne Reberg kan skriva och berör när han utifrån sin barndom
och sitt liv beskriver vad Astrid Lindgren och hennes böcker betytt
för honom. Det är svårare att ta till sig de djupanalyser
han gör av Astrids ord och texter ur en ständigt kristen kikare.
Att Astrid Lindgren har en kristen bakgrund från hemmet och trakten
i Småland är välkänt. Astrid Lindgrens medmänsklighet
och tro på barn och kampen mellan gott och ont samt sorg och glädje
i hennes böcker har säkert sin grund i hennes uppväxt. Astrid
Lindgren själv medgav vissa saker gällande sin tro men stängde
dörren till annat. Låt det vara så. Hon hade en "musslas
integritet" enligt de som kände henne väl och låt det
respekteras även nu när hon inte längre finns här, men
kanske i Nangijala.
|
|||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||||
|