Årets bästa filmer under 2003
Av Alice Thorburn 1. Dogville
Lars von Trier kunde inte beskyllas för att stryka
någon medhårs när han kom tillbaka med ett tretimmarsdrama
om tunga frågor som skuld, beroende och medmänsklighet, inspelat
i en stor lada utan annan scenografi än kritstreck på golvet.
Men trots att filmen har vissa småskavanker och att man är ovan
vid bildberättandet så finns det inget annat att göra inför ”Dogville” än
att kapitulera. Det är en oupphörligt fascinerande, oändligt
rik och mycket välspelad film, med ett slut som tål att diskuteras
länge.
2. Far from Heaven
Bitterljuvt och mycket vackert är det i denna
femtiotalsmelodram om det förljugna, evigt fasaduppehållande,
livet i den amerikanska förstaden. Julianne Moores hemmafru tycks skör
och spröd likt papper, men den inre styrka hon tvingas uppbåda är
fenomenalt stark. Trots det kan hon inte vinna över de fördomar
och komplikationer hon möter, och hon tvingas offra inte bara sina
illusioner utan slutligen också sina drömmar på deras altare.
Det gör ont att se på, men det gör det inte mindre angeläget.
3. The Rules of Attraction
Betydligt mörkare på ytan men lika skitigt
under är det i denna amerikanska collegemardröm. Studenterna knarkar,
super och knullar bort sina drömmar i en evig orgie med fel personer.
När det börjar likna verklig närhet och chansen kommer att
säga något som verkligen betyder något, går allting
alltid fel. Man blir inte direkt glad av att se den här filmen, snarare
vacklar man bedövad ut från biografen som klubbad av en stor
träpåk. Men ibland behöver man påminnas om hur meningslöst
livet kan bli, bara för att inte låta det gå så.
4. Pirates of the Caribbean
Johnny Depp glänser som galen och svartsminkad
kapten i årets absoluta höjdare om man gillar filmer som får
en att tro att man befinner sig på ett nöjesfält i stället
för i en biofåtölj. Omgiven av engelska soldater och spökpirater
letar Depp efter sitt försvunna skepp och lyckas på samma gång
hitta den piratfilm man tyvärr trodde var både död och begraven.
Det visar sig att ryktet är högst överdrivet, mer levande än
så här var film sällan under 2003.
5. Timmarna
Uppvisning i ensemblefilm och berättande av
parallella historier blev det när Stephen Daldry filmatiserade Michael
Cunninghams bok. Tre kvinnoöden berättas utifrån Virginia
Woolfs bok ”Mrs Dalloway”, och starkast lyser Meryl Streep som är enastående
som nutidens festfixande mrs Dalloway. Perfekt fingertoppskänsla i
både rollbesättning, dialog och scenografi präglar denna
inget mindre än formfulländade och djupt filosofiska film.
6. Om jag vänder mig om
Årets bästa svenska film skildrar Sverige
som ett dysfunktionellt välfärdssamhälle där människorna är
oaktsamma med och elaka mot varandra. Vissa händelser är osannolika
när det brister för medelsvenssons men både skådespelare
och manus är så träffsäkra att man tror på vartenda
ord. Filmen är totalt kompromisslös med sina karaktärer men
trots deras skitighet gör fotot och ömheten i filmandet att de
blir vackra och man bryr sig om dem.
7. Secretary
Det luktade onekligen porrfilm när “Secretary” kom,
presenterades som erotiskt drama och handlade om en sado-masochistisk relation
på ett kontor. Men alla onda aningar kom på skam, för i
stället för en orgie på skrivbordet är det här
en film som har något verkligt sant att säga om kontaktsvårigheter,
ensamhet och avvikande människor. En av de mest originella och överraskande
amerikanska biopremiärerna på senare år, och dessutom en
av de mest vidsynta.
8. In this World
Michael Winterbottom bytte sin vana trogen genre
och ämne helt efter ”24 Hour Party People” och gjorde en halvdokumentär
om två afghanska flyktingar på väg till drömmens Europa.
Umbärandena blir inte få, och bara med total ödmjukhet och
förmåga att hålla modet uppe kan de överleva. Få teman
känns mer aktuella just nu än uppdelningen av världen i en
första och en andra värld, och få gånger har den känts
mer på riktigt än här.
9. Hitta Nemo
Ända sen ”Toy Story” kom har man förväntat
sig något stort varje gång Pixar släpper ifrån sig
en film, och man blir sällan besviken. Inte den här gången
heller, när havet får bli spelplats för den rädda clownfisken
Marlins sökande efter sin försvunna son Nemo. Animerad film som
säkert fungerar på barn, men som också är full av ”vuxenskämt” och
har en ständig komisk höjdpunkt i Doris, kirurgfisk med dåligt
kortminne vars fantastiska röst i normala fall tillhör Ellen DeGeneres.
10. Jag är inte rädd
Ett naturalistiskt mästerverk är denna
italienska pärla som är ett kidnappningsdrama betraktat från
sidan, ur ett barns synvinkel. Här saknas i stort sett yttre action,
men den inre rannsakningen och funderandet på livsfrågorna som
upptäckten av en kidnappad pojke i en grop väcker hos den unga
huvudpersonen är nog så fängslande. Därtill kommer
de stora fälten fyllda av i ordets rätta bemärkelse gyllene
säd, och de många utsökt filmade djuren som fint inlemmas
i berättelsen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
|