Filmfestivalen
2001
Utstötthet
och maktlöshet
Av Theodor Stenevang
Bangkok
Dangerous
Thailand
2000
Regi:
Danny & Oxide Pang
I
rollerna:
Ratanasopha, Patharawarin Timkul
m. fl.
| Betyg: | 
|
Den här filmen presenteras i pressmaterialet som vore den vilken action-och-hämnd-rulle som helst. Det är den absolut inte. I förhållande till antalet skjutvapen och mängden blod är det här den film med mest mening som jag sett.
Kong är yrkesmördare. Han föddes döv och mobbades svårt av jämnåriga som liten. Han brukade följa med sin mamma till skjutbanan där hon jobbade som städare och tog så småningom över städjobbet. Inte förrän han får provskjuta en pistol själv för första gången förstår han att det sker något i samma ögonblick man trycker av, något som andra personer upplever som obehagligt. Själv besväras han inte av detta och det visar sig att han skjuter väldigt bra.
En ung man som är på skjutträning, Joe, upptäcker Kongs talang och tar sig an honom som lärling. Kong får en ny vän och ett nytt yrke: mördare. Via Joes före detta flickvän på en strippbar får han uppdrag och pengar i bruna papperskuvert. Sedan hans vän skadats av ett skott i handen vid ett misslyckat jobb, är det Kong som sköter uppdragen på egen hand. Uppdragen kommer från en maffialiknande organisation. Kong lever isolerat, kan inte kommunicera med andra människor annat än genom att skriva lappar.
När han träffar en flicka som jobbar i ett apotek upplever han för första gången i vuxen ålder vänlighet. Någon bryr sig om honom och är snäll. Kong och tjejen från apoteket blir överfallna av knivbeväpnade rånare och när Kong reagerar instinktivt blir resultatet blodigt. Flickan blir rädd och vill inte träffas mer. Ungefär samtidigt blir Joes ex-flickvän våldtagen av en ett gäng som tillhör den organisation som Joe och Kong jobbar för. En hämndspiral drar igång. Joe luras i en fälla av sin egen chef och huggs ned. Kong får ett uppdrag där offret i efterhand visar sig vara en offentligt känd och mycket omtyckt person – inte någon Kong skulle ha velat döda. Han förlorar hoppet på livet.
Om man ska jämföra den här filmen med andra ”yrkesmördarfilmer”, så är det inte mainstream-rullar som ”Leon” eller ”Grosse Point Blank” som är aktuella. Den franska "L’assassin" som visades på Göteborgs Filmfestival för ett antal år sedan är däremot en film som på samma sätt visar ett tragiskt människoöde med tillräcklig trovärdighet.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème