Till Café Crème Film!
 ÅRGÅNG 2 -- JUNI 2002
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN
:: CAFÉ CRÈME FILMARKIV ::

Film
Har inget gemensamt med förlagan
Av Lydia Duprat
Bild: Columbia-Tristar

Beck - hämndens pris
Regi: Kjell Sundvall
Manus:
Rolf och Cilla Börjlind
I rollerna:
Peter Haber, Mikael Persbrandt, Shanti Roney, Sophie Tolstoy Regen, Marie Göranzon m. fl.

Att kalla den här filmen för "Beck" är rent ut sagt löjligt. Varken den eller de andra så kallade nya Beck-filmerna har något som helst att göra med Sjöwalls och Wahlöös skapelse Martin Beck. De äldre Beck-filmerna, de med Gösta Ekman i huvudrollen, gick väl an, även om jag är tveksam till hur de övriga rollerna tillsatts. Men dessa filmer eftersträvade, åtminstone till en del, att återge den tidsanda (visserligen i modernare tappning) och återskapa den atmosfär som båda är så typiska för sviten Roman om ett brott. Att de sedan inte riktigt lyckades med sitt uppsåt är en annan femma.

Martin Beck-böckerna utspelar sig i ett Sverige som ännu har sin oskuld kvar. I ett förkapitalistiskt Sverige, ett Sverige i utkanten av Europa och världen. I ankdammen Sverige. Under 60- och 70-talen, under kalla krigets och solidaritetens dagar och före Palmemordet. Böckerna är skarpt samhällskritiska och något dystopiska, samtidigt som de andas medkänsla och, paradoxalt nog, viss optimism. Den som läser böckerna i våra dagar kanske inte kan låta bli att uppfatta dem som väl naiva. Naiva och välmenande, samtidigt som de är skarpsinniga och oerhört välskrivna. Sviten Roman om ett brott är bland det bästa som har skrivits på svenska. Böckerna utgör ett (viktigt) tidsdokument.

"Beck - hämndens pris" är precis motsatsen till beskrivningen ovan. Det är en hårdkokt kriminalthriller om ett Sverige som för länge sedan förlorat sin oskuld och som får tampas med en mycket förråad och snudd på desperat brottslighet. Det är en klassisk svensk thriller på många sätt, självklart starkt Hollywood-influerad, men med otvetydiga svenska företräden. Det är inte så fel. Det som är fel, är att kalla filmen för "Beck". Fattar inte producenterna att de inte behöver åka snålskjuts? Deras film har sina egna kvaliteter och ett självklart berättigande.

Kjell Sundvall har gjort ett bra jobb med "Beck - hämndens pris". Men han skulle kunna göra det ännu bättre. Det torde inte vara så svårt: det är bara att skippa stereotyperna.

"Beck - hämndens pris" handlar om två poliser som råkar sammanstöta med tre brottslingar på en landsväg. De senare har just genomfört ett rån i jakt på sprängmedel. En av rånarna, duktigt spelad av Shanti Roney, är mycket brutal och när han förstår att en av polismännen känt igen honom bestämmer han sig för att skjuta ihjäl båda.

Nu är det så att Gunvald Larsson, spelad av Mikael Persbrandt, är en god vän till det ena offret. Så samtidigt som hela poliskåren jagar efter potentiella terrorister jagar Larsson efter mördaren som en personlig vendetta. Persbrandt sparar inte på ammunitionen här: han spelar över rejält. Han omger sig med allehanda manierismer och blir snabbt reducerad till en kliché. Det är synd på en så begåvad skådespelare, för samtidigt är han inget mindre än briljant i vissa scener.

Peter Haber, en annan mycket duktig och mångsidig aktör, gör en korrekt rolltolkning och under några sekundkorta ögonblick skulle man nästan kunna inbilla sig att han faktiskt passar som Martin Beck. Men Peter Haber är ju uppenbarligen, till skillnad från Martin Beck, ingen tungsint asket, det vittnar såväl hans utstrålning som uppsyn om. Och inte heller så hängiven sitt jobb som en följd av att han i övrigt saknar ett liv. Haber är helt enkelt för sund för att vara Martin Beck.

Det har dragits paralleller mellan dramat i Malexander och "Beck - hämndens pris", och beröringspunkterna dem emellan är onekligen starka. Manuskriptet skrevs före händelserna i Malexander och kan därför nästan anses ha profetiska drag. Den kopplingen skänker givetvis filmen både angelägenhet och aktualitet.

Det här är definitivt en sevärd film trots att den inte har någonting gemensamt med sin förlaga. Filmen tillämpar den för svenska thrillers klassiska estetik, är snyggt komponerad och fotograferad och tempot är det inget fel med heller. Men man kan gott vänta med att se den till den kommer ut på video.

 


[an error occurred while processing this directive]

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème