Klockren action
 |
The Bourne
Identity
| Betyg: |  |
Spionthrillerförfattaren Robert Ludlum hann sälja över 200 miljoner böcker och bli rik som ett troll innan han avled i en hjärtinfarkt förra året, 73 år gammal. ”The Bourne Identity”, thrillern om den amnesidrabbade agenten Jason Bourne, utkom 1980 som första delen i en trilogi.
”The Bourne Identity” skrevs, liksom flertalet av Ludlums böcker, på den gamla, goda tiden då det kalla kriget pågick som bäst. Därför har manusförfattarduon Gilroy och Herron sett till att anpassa handlingen till något som ska gå att svälja även i våra dagar. De har lyckats koka ihop en osannolik intrig där en av Ludlums huvudingredienser, konspirationer på mycket hög nivå, ingår.
Egentligen finns det knappast någon handling att tala om i den här filmen. Manuset spelar i det här fallet en perifer roll och utgör snarare en förevändning för allting annat. Men det gör inget, för ”The Bourne Identity” är en elegant och atmosfärrik actionrulle, en tystlåten och fysisk film som till yttermera visso inte i något avseende förhäver sig.
Tonen är lågmäld, färgerna dämpade och skådespelet jordnära. Filmen är förvånansvärt tyst, vissa sekvenser förhöjs genom en nästan total avsaknad av ljud. Rollsättningen har man inte lämnat åt slumpen, och tvärtemot mina förväntningar passar den i övrigt valpige Matt Damon som hand i handske i rollen som Jason Bourne. Damon fick genomgå en hård fysisk träning inför inspelningen och man kan bara konstatera att mödan inte har varit bortkastad. Han är vig, han är senig och han är dödlig. I filmens kanske allra läckraste scen flyr han sina förföljare genom att klättra ner för den amerikanska ambassadens fasad; han gör det steg för steg, koncentrerat och pragmatiskt som vore han i färd med att lösa en matematisk ekvation.
Men när allt kommer omkring är kanske valet av den tyska skådespelerskan Franka Potente till rollen som Marie Kreutz regissören Doug Limans smartaste drag. Potente, som blev känd för den internationella publiken i Tom Tykwers uppmärksammade ”Spring Lola” från 1998, tvingar genom sitt spel ner filmen på markplan. Hennes spel är fullkomligt utan affekt, det är därtill nyanserat och därför fängslande.
”The Bourne Identity” är Doug Limans första storbudgetfilm och kommer med säkerhet inte att bli den sista. Den homogenitet som karakteriserar filmen och som återfinns i alla dess beståndsdelar vittnar om en säker och uppsåtlig regi. Liman ville någonting med den här filmen och det han ville har han också lyckats åstadkomma.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.