 |
|
|
Lyssna på ett ljudklipp från filmen! QUICK TIME
the bourne supremacy
FILMENS WEBBPLATS >>
| Betyg: |  |
Jason Bournes omtalade huvudvärk lär nog inte bero på den hjärntvätt han underkastats utan torde komma från de många pisksnärtsskador han ådragit sig under filmernas talrika biljakter, som här är fler än någonsin.
I ”The Bourne Supremacy” är Bourne (Matt Damon) svettig hela tiden: ömsom befinner han sig i tropiskt klimat, ömsom är han anspänd alternativt spänd som en bågsträng och ömsom är han på språng undan diverse förföljare. Biljaktssekvenserna är så frenetiska och kameran så skakig att man blir lätt illamående. Slagsmålsscenerna är så snabba att de blir fragmenterade. Inte sällan hamnar Bourne och hans motståndare delvis utanför bildrutan, och det blir svårt för att inte säga omöjligt att hänga med i stridsförloppet.
Den tunna buljong till handling som karakteriserade föregångaren, ”The Bourne Identity”, är ännu mer utspädd här. Det mesta är utanverk, och intrigen, i den mån den över huvud taget finns, är identisk med förra filmens med den skillnaden att den inte alls är lika engagerande. I ”The Bourne Identity” kunde man känna med den minnesförlustdrabbade Bourne, som var hänvisad till sina skärpta yrkesmördarreflexer för att försvara sig mot sina forna kollegers alla mordförsök. Litet rörande var också hans vägran att se sig själv som en yrkesmördare, för i sin historielöshet känner han sig hjärteren. En annan styrka hos föregångaren var rollkaraktären Marie, spänstigt spelad av tyskan Franka Potente. Marie utgjorde ytterligare en variabel i Bournes överlevarekvation och representerade en komplikation och en möjlighet för honom och en välbehövlig dimension för handlingen då det var hon som stod för det mänskliga och nyanserade. I ”The Bourne Supremacy” är Potentes medverkan ytterst begränsad, och de som tänker sig se filmen för hennes skull (som exempelvis undertecknad) göre sig icke besvär.
Allt Jason Bourne vill är att bli lämnad i fred så att han kan leva i lugn och ro med Marie. Men skurkarna på Treadstone ger sig inte. Åtminstone är det vad Bourne tror när en rysk mördare, Kirill (spelad av Karl Urban, Eomer i ”Sagan om ringen” och just nu aktuell även som Vaako i ”Chronicles of Riddick”) dyker upp i deras liv och försöker fimpa Bourne. Allt skulle bli så mycket enklare om Bourne bara kom ihåg vem han är! Men de metoder som han använde sig av för att komma åt skurkarna i förra filmen kommer väl till pass här också: Bourne spelar med i sina förföljares spel och ligger dessutom alltid ett steg före dem, och snart vet han mer om dem än de om honom.
Det är med ledsnad som man konstaterar
att Brian Cox (som här åter spelar hjärnan bakom Treadstone,
Ward Abbott) trillat ned i en av skådespelaryrkets stora fallgropar:
typecasting. Denna mångsidiga karaktärsskådespelare spelar
allt oftare skurkar på vita duken, och det lär bli fler dylika
roller i framtiden. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.