Har onekligen sina kvaliteter
 |
|
|
Cast
Away
| Betyg: |  |
En gång i tiden var jag allergisk mot
Tom Hanks. Blotta åsynen av karln
gav mig nässelutslag. Därför
såg jag mycket riktigt till att undvika alla hans filmer: "Sömnlös
i Seattle", "Philadelphia", "Forrest Gump", "Apollo 13",
"Saving Privat Ryan" och så vidare.
Lika allergisk var jag även mot Meg Ryan varför något värre än en film där såväl Ryan som Hanks medverkade kunde jag inte tänka mig. Därför vet jag faktiskt inte vad som flög i mig när jag bestämde mig för att se "Du har fått mail". Men det räckte med denna enda film för att jag skulle bli riktigt förtjust i Tom Hanks.
Tom Hanks har tjänat på att åldras. Med åldern har hans typiska snällhet fått tyngd och blivit mer sammansatt; den har fått ett stråk av mörker, som om hans godhet var en följd av bistra erfarenheter. Men det allra bästa med Tom Hanks är ändå hans ansikte. Ett uttrycksfullare ansikte - och ögon - får man leta efter.
"Cast Away" är filmen för de som gillar Tom Hanks. Men den är också till för sådana som gillar den klassiska berättelsen om den skeppsbrutne som tvingas att lita till sin egen förmåga och människans medfödda "teknologiska" kunnande för att överleva i en ogästvänlig miljö.
Filmen handlar om Chuck Noland (Tom Hanks), en för all del schysst kille som lever och verkar helt i funktion av Klockan. Han arbetar som kvalitets- (läs tids-) kontrollant på budfirman FedEx. Han flyger och far runt om jordklotet för att effektivisera arbetet på företagets olika filialer. Chuck Noland är med andra ord alltid på språng och på juldagen får han ännu ett akut uppdrag och måste därför lämna flickvännen Kelly (Helen Hunt) och julbordet och dra iväg tvärs över jorden. Men flygplanet kraschar - och här kommer en som jag inbillar mig oerhört realistisk skildring av olyckan, ganska häftig faktiskt - och han hamnar, ensam, på en öde ö.
Det finns inte mycket att äta eller dricka på ön, och Noland är ytterst ensam. Några FedEx-paket spolas i land och innehållet i dem verkar vid en första anblick fullständigt oanvändbart för en man i hans belägenhet: ett par konståkningsskridskor, en volleyboll, ett antal videoband, en häftig leopardmönstrad festblåsa - symboler för den civilisation Noland så tvärt blivit utestängd från. Men dessa för den miljön så frivola artiklar kommer till användning icke desto mindre. Och Chuck Noland lyckas överleva på den ödsliga ön. Det som han saknar mest är sällskap, och här kommer volleybollen till pass, för mer eller mindre av en slump blir den förvandlad till kompis och anförvant. Så småningom lyckas Noland ta sig från ön och bli räddad. Han återvänder till civilisationen bara för att upptäcka att flickvännen Kelly skaffat sig man och barn, och att världen och hans kamrater vid FedEx aldrig slutat att snurra efter klockan.
Tom Hanks lär ha gått ner en 20 - 25 kilo för att spela in den här filmen, och detta är i sig en rätt så intressant detalj. Han är rund och god i början då han hamnar på den ogästvänliga ön, och smärt och hårig "fyra år" senare. Detta skänker berättelsen naturligtvis en hel del trovärdighet.
I "Cast Away" kommer inte Tom Hanks känsliga ansikte och emotionella djup riktigt till sin rätt såsom de gör i till exempel "Saving Private Ryan" och "Den gröna milen" (jo, jag har sett dem alla nu!) eftersom det här inte är en psykologisk berättelse. Men han gör sitt jobb bra som vanligt, och det gör även Helen Hunt och de flesta andra som medverkar i filmen.
"Cast Away" är en modern Robinson Crusoe-klassiker. Gå för all del och se den, för den har sina kvaliteter, nämligen Tom Hanks och en tidlös berättelse.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.